Det har inte blivit så mycket skrivet den senaste tiden. Endast korta inlägg på någon mening eller två. Dels beror det på att jag inte haft så mycket att säga, och dels beror det på tidsbrist. Naturligtvis beror tidsbristen till största delen på prioriteringar, men så är det väl alltid.

Helgen kom och gick i en hast i alla fall. Vi passade på att storhandla och trodde att vi var smarta som storhandlade innan löning. Ha! Jag har sällan sett så mycket folk ute samtidigt. Så det gör vi en mental notering på; helg efter barnbidrag är värre att handla på än helg efter lön.

Do not do that again.

Efter mycket om och men så har jag även köpt biljetter till Edguys London-konsert. Det ska bli jävligt kul. Boende och flygresa fixar vi senare. Det kan vara bra att jämföra lite olika boenden. Sen är frågan om vi ska göra en hel weekend av det hela. En helgresa till London, bara jag och Tommy. Det kan nog bli riktigt kul.

På hemmafronten går det riktigt bra med Lukas. Han går hela dagarna utan blöja och går på toaletten som han ska. Han har bara blöja på nätterna, men det är bara en försiktigthetsåtgärd som antagligen inte behövs, eftersom han vaknar på nätterna och går upp och kissar om han behöver.

Han är verkligen jätteduktig.

Lönen kom idag, så jag betalade räkningarna när jag kom hem från jobbet. Tråkigt nog så vabbade jag ju fyra dagar i september och det syns verkligen på lönen. Inte har jag fått pengar från Försäkringskassan än heller, men det är inte Försäkringskassans fel. Jag ringde dem nyss och fick reda på att de fortfarande väntar på att min arbetsgivare ska bekräfta mina inkomstuppgifter. Inte konstigt att jag inte har fått några pengar, alltså. De vet inte hur mycket jag ska få. Det blir till att ringa arbetsgivare imorgon, alltså. Nog för att vi klarar oss, men jag vill ju HA pengarna.

Roligare blir det nästa månad. Den här månaden har jag inte vabbat något, inte varit sjuk OCH dessutom har jag jobbat över. Göttans. Det lär bli en saftig månad. Dags att handla julklappar då, kanske. Men den här månaden blev inte lika kul. Nåväl. Vi klarar oss ändå. Det är väl ändå inget inplanerat direkt. Något besök här och där, men bensinräkningen för de besöken kommer ju först nästa månad, så det gör ju inget. :)

På jobbet är det inplanerat en utekväll en lördag. Det hade nog varit trevligt, men det är naturligtvis den helg vi har tänkt hälsa på syster, eller om de kommer hit, vilket det nu blir. Så det blir inget med det. Nästa helg, alltså helgen nästa vecka, ska vi antagligen till mina hemtrakter. Det är mycket "tänkt", "antagligen" och "kanske" i våra planer. Inget blir helt bestämt innan det faktiskt blir av. Mycket beroende på mitt arbete, såklart, men även andra har lite svävande planer och saker som kan ändra sig rätt fort. Men det gör inget. Sålänge man är medveten om att det är lösa planer och inte skriver något i sten så går det ju bra för alla parter, under förutsättning att när dagen kommer så vet man vilket av det det blir. :o)

 

Lisa

26 oktober 2011 14:17

Det är alltid skönt att ha "kanske" och "tänkt" i planerna. Blir inte lika mycket besvikelse om det inte blir av då ;)

http://www.brajulklappstips.se

rikku

26 oktober 2011 16:42

Ja, och när det gäller våra familjer så går det inte att säga "vi ska", oftast. Det är OFTA något händer som gör att man måste ändra och planera om. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...