Fy fabian! Den här morgonen gör vi helst inte om. Jag ringde förskolan på morgonen för att uppdatera dem om hur Lukas prickar såg ut (precis som vi kom överens om igår) och får då höra att barnen de trodde hade höstblåsor har visat sig ha... ta-da! VATTKOPPOR! Så de trodde att mina barn också har det.

Det trodde inte jag, eftersom det fortfarande inte är några vätskefyllda blåsor. Men jag ringde ändå till 1177 (igen!) och bollade lite tankar. Det slutade med att vi beslöt oss för att ringa BVC och be dem titta på Lukas prickar så att de kunde avgöra om det var vattkoppor eller höstblåsor. Sagt och gjort. Jag ringer BVC och de ber oss komma direkt. Vi traskar över, utan att ha ätit frukost först (det skulle ju ändå gå så fort) och de kommer ut och tittar.

Nej, inte är det vattkoppor. Men de tror inte heller att det är höstblåsor, eftersom Lukas har hela armarna, händerna - både handrygg och handflata, öronen, ansiktet och benen fulla med prickar och blemmor. Istället tror de att det KAN vara... scharlakansfeber! Gosh.. så vi får traska över till vårdcentralen istället. De skulle bara ta ett halsprov för att utesluta streptokocker. Fortfarande, det går ju rätt så fort, så vi går dit direkt.

Väl på vårdcentralen får vi sätta oss ner och vänta. Eftersom vi inte har bokat någon tid kan det ta lite tid, får vi veta. Nå. Det gör det också. Över en timme får vi vänta innan vi får träffa den första sköterskan som ska göra en bedömning av Lukas utslag. Hennes bedömning blir att vi ska få träffa en läkare som får titta på dem. Ut i väntrummet igen och vänta. En kvart (?) senare får vi träffa doktorn. Han säger inte mycket, inte mycket nytt i alla fall. Nej, inte vattkoppor. Inte höstblåsor. Han tittar på Lukas tunga och säger nej, inte scharlakansfeber. Han ber oss ta lapp till labbet så de får ta prover på Lukas (äntligen!). Ut i väntrummet igen och ta en lapp. Två nummer före. Bra, det kan gå fort, tänkte jag.

Det gör det inte.

Men efter ett tag så blir det äntligen vår tur. De väger Lukas och jag får ta honom i knät medans de tar ett halsprov. Han vill inte gapa, så jag får hjälpa till att öppna hans mun. Efter halsprovet sticker de honom i fingret och tar något de kallar för en "snabbsänka". Lukas blir inte glad, men de sätter på plåster och han får välja en leksak. Han väljer en blå val som han håller hårt i hela vägen hem senare.

Tillbaka ut i väntrummet och vänta på svar. Efter kanske tio-femton minuter kommer de ut och meddelar att proverna inte visar något. Vi får gå hem. Det är bara att vänta på att prickarna och utslagen ska försvinna av sig själva.

Väl hemma igen var klockan halv tolv och vi var hur hungriga som helst. :(

Bilderna är inte i världsklass, men visar ändå någorlunda hur han ser ut idag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...