Onsdag! Helt otroligt, men jag kom i tid till jobbet, trots min ångest och panik tidigare idag. Men är man tidspessimist så klarar man mycket mer än man tror. En tidsoptimist hade fnyst och tyckt att han/hon hade kunnat åka hemifrån samma tid som jag anlände till jobbet och ändå inte känt sig stressad.

Men så är ju tidsoptimister ofta sena också. Vi tidspessimister är ytterst sällan sena. Tydligen är vi inte ens sena när vi är övertygade om att bli det. :) Bra, va?

Nej, men allvarligt. Att vara sen är en av mina största skräcker, i alla fall om vi pratar om saker som är realistiska och sannolika. Att ett köttätande monster klättrar in i barnens rum när de sover är ju inte ett särskilt troligt scenario, men naturligtvis hade det klått att vara försenad med hästlängder, om det hade inträffat.

Men som sagt, nu pratar vi om saker som faktiskt kan inträffa och som har en reell sannolikhet att inträffa. Lite över oddsen en på miljonen, alltså.

Antagligen handlar det om mitt kontrollbehov. Jag har ju som bekant ett enormt kontrollbehov, och att komma försent är detsamma som att inte ha kontroll.

Egentligen är det lustigt. Man kunde ju tro att jag, med mitt massiva kontrollbehov, borde vilja "göra karriär" och klättra uppåt i arbetshierarkin, att bli chef och bestämma, men det är tvärtom med mig. Att bli chef och vara ansvarig och fatta tuffa beslut skrämmer skiten ur mig. Det är inget jag eftersträvar alls. Jag är nöjd med att vara ett litet kugghjul i ett stort urverk. Jag vill ha min plats, veta vad som förväntas av mig och bara fokusera på att göra mitt bästa och när arbetsdagen är slut går jag hem och behöver inte fundera mer på det.

Det räcker att ha mitt eget liv att sköta. Det är fullt tillräckligt att försöka ha ordning på det.

Jag är trött idag. Ja, hela veckan har jag varit sömnig, faktiskt. Det är konstigt, särskilt med tanke på att det har varit absolut noll övertid. Fast.. jag kommer ju faktiskt inte hem så överdrivet mycket tidigare när jag slutar vanlig tid jämfört med när jag jobbar över. Skillnaden ligger i vad jag gör under tiden; jobbar, eller väntar på/åker buss/spårvagn. Sen har ju barnen varit sjuka igen, så den där vilan under dagen finns ju inte. Det är klart att det påverkar.

Nå. Det är kort vecka den här veckan, så det ska nog gå bra ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...