Idag är ingen bra dag här hemma. Jag vet inte riktigt vad det är med oss, men alla verkar vara ur gängorna. Tommy mår inget bra, jag är tröttare än vad jag borde vara, barnen gnäller, bråkar, skriker och gråter hela dagen igenom.

Det känns som att barnen har varit i luven på varandra hela dagen. Enda gången de är sams är när de gör saker de inte får och jag får huvudvärk av allt bråk och gnäll och samtidigt orkar jag inte göra något konstruktivt med dem. Det blir en ond spiral. Vi får hoppas på att morgondagen blir bättre.

Det verkar som att ungarna har någon slags revirstrid för närvarande. De ska leka med exakt samma leksaker, sitta på samma centimeter på den tresitsiga soffan och det är ett konstant testande av gränserna, både våra och varandras. Tydligen är det inte så på förskolan, så det får man väl vara glad åt. Jag önskar bara att de kunde vara lite mer sams hemma också.

Ungdomens dagar var ävlan och strid.

Sen kommer åldern som mognadens tid.

Gamlingar sitter och minns hur det va.

Visst var det bätter men int’ var det bra.

Förr var en livlig men dum som ett spån.

Det har en gudskelov vuxe ifrån.

Nu är en allvarsam som en ska va.

Och visst är det bätter, men int’ är det bra.

Somt ska väl ändras och somt ska bestå.

Det som är obekvämt ändrar en på.

Det som en saknar det ska en ju ha.

Och visst är det bätter, men int’ är det bra.

En lever som ungkarl och det går väl an.

Men man vill ha kvinna och kvinna en man.

Ensamt är skapligt, men två ska en va.

Och visst är det bätter, men int’ är det bra.

Så lever en parvis och lycklig en tid.

Sen tar den gruvliga ledsnaden vid.

Då söker en frihet för fri ska en va.

Och visst är det bätter, men int’ är det bra.

Och när en har levat, ja då ska en dö.

Senor och knotor blir blommor och hö.

Allting som blivit ska bli vad det va.

Och visst är det bätter, men int’ är det särskilt bra.

-Allan Edwall