Det blir lite i efterhand, men bättre sent än aldrig, inte sant?

I går, fredag, var vi på ultraljud för att titta på det lilla pyret i magen. Eftersom ultraljudet skulle vara kvart i två så jobbade vi bara halvdag. Tommy kom och hämtade mig på jobbet, vilket sparade in en del tid för mig. Men det blev ändå lite stressigt (nåja, är man tidspessimist så blir det lätt så. Tommy var inte ett dugg stressad, annat än av mig) och redan klockan ett åkte vi iväg (jag tjatade på Tommy från ungefär halv ett om att vi skulle åka) och tur var väl det. Först fick vi leta efter parkeringsplats ett bra tag och det slutade med att vi fick parkera en bra bit ifrån och promenera en bit. Sedan var det inte helt självklart hur vi skulle gå, men vi löste det och satte oss ner och väntade tio minuter innan det var vår tur.

Som en liten parantes, eller som en "lassie" som en del folk kallar det, så kan jag nämna att vi såg Mia Skäringer där inne på Östra. Jag kände inte igen henne as such, som Tommy gjorde, men jag kände igen rösten även om jag inte kunde placera den. Men så snart Tommy påpekade att det var hon så förstod jag naturligtvis varför jag kände igen rösten. Tommy följde "Solsidan" och jag såg väl ett eller annat avsnitt också så därför kände jag igen hennes röst.

Anyway. Vi skulle alltså ha varit inne kvart i två, men icke. Vi fick vänta och vänta och vänta. Jag tror det hade gått 25 minuter över tiden innan vi fick komma in. Just det var väl lite surt, men själva undersökningen vägde upp med råge. Det var den bästa ultraljudsundersökning jag har varit med om. Hon gick igenom precis ALLT med oss. Hon talade om vad det var hon tittade på, varför hon kollade detta och detta, talade om vad det var hon tog mått på och så vidare. Hon visade huvudet, kollade ögonen, näsan, att överläppen var hel, räknade ryggkotorna, kontrollerade att barnet hade två armar, två ben och rätt antal fingrar och tår. Hon letade upp magsäcken, förklarade varför den syntes och vad det betydde, hon kollade njurarna, hjärtat, artärerna, lungorna, fostervattnet, livmoderns placering.. ja, allting. Hon mätte lårben och huvud och kom fram till att beräknad dag för födelse var 10:e november. Det ändrade bara en dag, eftersom bebisen var beräknad till 9:e november sen tidigare. Gött. Det är så tråkigt att bli flyttad flera veckor, men det här kan jag leva med. :)

Vi bad också om att hon skulle kolla könet och det gjorde hon. Hon kunde dock inte säga med 100% säkerhet, det var hon noga med att poängtera och jag försäkrade henne om att vi redan visste det, men vi var ändå intresserade av vad hon kunde se. Som sagt, hon kunde inte säga med 100% säkerhet, men hon sa att det lutade åt ena hållet. Hon var till och med ganska övertygad, men kunde ändå inte säga med säkerhet. Så vi fick ett "kanske" till svar. And that's fine. Vi har något att fundera på i alla fall, men får naturligtvis vara beredda på att det kan vara vilket som.

Fina bilder fick vi i alla fall.

Nu ska vi bara hitta bra namnförslag också. Om någon har förslag på namn som kan passa bra ihop med Vanja och Lukas så tar vi gärna emot dem. Om ni har förslag, vänligen lämna en kommentar till bloggen, inte på Facebook, så är det lättare för mig. :)

 

Marita

9 juni 2012 22:18

Det är så svårt med namn... det den ena älskar kan ju den andra avsky. Men jag kastar ur mig ett par av mina favoritnamn: Siri, Penny, Melina/Elina, Liv, Vera och så mitt absoluta favvonamn Mira (fortfarande så sjukt nöjd med namnet till min stortjej!). Bara tjejnamn... jag vet ju inte om barnmorskan trodde kille eller tjej... Vet inte varför, men jag tycker det är jättesvårt med killnamn. Albin och Anton tycker jag iallafall är fina.

Lycka till med att hitta på ett namn!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...