Jag vet inte om man ska kalla den här dagen bra eller inte. Humöret har inte direkt varit på topp från första början. Till en början med så har jag inte fått sova i natt igen. Lukas har varit uppe minst tre gånger och även om han har kunnat somna om mellan gångerna så har det varit desto svårare för mig. Dels är det svullnaderna i händerna och framför allt fötterna som ställer till det för mig. Det bränner och kliar i dem och det är helt omöjligt att svalka av dem. Sen har jag ju halsbrännan som tydligen tycker att det är dags att börja göra sig rejält påmind, men där har jag i alla fall hittat en tillfällig lindring i form av yoghurt.

En av gångerna som Lukas var uppe slutade med att han storgrät innan jag fick honom att somna om igen. Varför han grät? Jo, för att dumma mamma inte ville låta honom se på tv. Klockan tre på natten.. *suck*

Sen var de naturligtvis uppe tidigt också, de små liven. Lukas kom in någon gång kring sex-tiden och ville först gosa och sen se på tv. Jag tvärvägrade sätta på tvn. Herregud, sov unge! Klockan sju ringde Tommys väckarklocka och han fick masa sig upp. Han skulle hämta en kompis kvart i åtta (fast jag hade bestämt för mig att han hade sagt kvart ÖVER åtta dagen innan) och de skulle iväg till ytterligare en annan kompis och lana. Antagligen sover de över också, fast Tommy verkade lite osäker på om han skulle det eller om han kommer hem i natt. Lika bra att sova över, tycker jag, men vi får väl se vilket han gör.

Nå, jag fick ju masa upp mig också, trött som jag var. Vi hade tvättid klockan elva, och det var ju lika bra att börja göra i ordning inför det. Vanja frågade om inte Wille kunde komma över och leka, så jag försökte ringa svägerskan, men det var inget svar hemma. Jag skickade istället ett meddelande på Facebook och tänkte att hon ser det när hon ser det, det var ju ingen brådska eftersom vi ändå skulle tvätta. Men skulle vi ha besök så insisterade jag på att ungarna skulle städa upp sitt rum (som återigen såg ut som ett bombnedslag). Skulle det städas, så kunde vi ju lika gärna göra det ordentligt också, så jag rev ut alla sängkläder och slängde med dem i tvättkorgen. Så från att ha en knappt full tvättkorg så gick vi till att ha en överfull tvättkorg plus en hel IKEA-kasse med tvätt. Pust! Efter mycket tjat, uppmuntran och en hel del hjälp så lyckades barnen få sitt rum städat. Jag bäddade deras sängar med nya, fina sängkläder och barnen blev helt förtjusta. Hm. Man kunde nästan tro att de aldrig hade sett andra sängkläder innan.. Men å andra sidan är det trevligt att de uppskattar när man ändrar om.

När vi nästan var klara med städningen så upptäckte jag att deras hög med teckningar var.. ja, det var inte så mycket en hög som det var ett berg, kan man säga. Men gosh! Så kunde vi ju inte ha det. Suck.. så det var ju bara att sätta sig och gå igenom teckningarna också. Alla teckningar som faktiskt föreställde något sparades och det som bara var kludd åkte ner i pappersinsamlingen. Vi kan inte spara på allt, för sjutton! (Jag hade nog velat slänga lite mer, men barnen ville promt spara..)

Mellan varven var jag ju tvungen att springa upp och ner till tvättstugan också eftersom det var så pass mycket tvätt så fick det inte plats i de tre maskinerna. I vanliga fall räcker en vända tvättande. En hög för vitt/ljust, en hög för svart/mörkt och en hög för rött/rosa/lila. Men nu var det enorma högar, så då fick man dela upp det lite mer. Torktumlaren gick varm också och som tur var så fungerade den idag, annars hade det nog inte ens räckt till med två torkrum. *pust*

Precis när barnen och jag var klara med städningen av deras rum så fick jag meddelande från svägerskan att de inte skulle hinna hälsa på idag. Så synd! Det hade varit trevligt annars.

När jag dammsög rummet så ropade barnen från vardagsrummet att gardinerna hade ramlat ner igen. Inte det också! Gaaah! Nåja, jag gjorde färdigt rummet och gick sen och tittade på gardinerna. Det var ena fästet som hade lossnat. Igen. (Jag hatar de här väggarna! Inget håller sig fan uppe här.) Tidigare har jag bara bankat in pluggen med skruv och allt igen, men den här gången såg jag att pluggen hade gått sönder. Ingen mening med att försöka använda den igen, alltså. Det var bara att försöka rota fram en annan plugg. Jag hittade en låda med plugg, men de såg inte alls ut som den gamla. De var 1) vita, 2) längre och 3) tjockare. Jag fick ringa upp Tommy och fråga om vi inte hade mer plugg någonstans och det hade vi ju. Längst upp i en garderob, såklart. Det blev till att hämta stol att klättra på. De pluggarna såg mer ut som den gamla. De var röda, men aningen längre. Jag försökte trycka in pluggen ändå, men det gick såklart inte. Det blev till att kapa av en bit på den, så gick det bättre. Jag har ingen aning om huruvida man får göra så eller inte, men jag orkade inte bråka med den mer, så jag gjorde så och skruvade sedan i gardinfästet igen. Gardinen kom upp och den har inte ramlat ner igen än, så jag får känna mig nöjd med min insats ändå, även om den säkert inte var enligt regelboken.

Men vid det laget var jag trött och grinig. Jag är ju för sjutton höggravid och då är det inte kul att hålla på och flänga upp och ner från stolar och balansera gardinstänger och skruva in skruvar långt över huvudhöjd! Dessutom var jag trött sedan tidigare av allt flängande upp och ner till tvättstugan. Usch.

Men trots det så kände jag mig ändå relativt nöjd med mig själv som hade fått så pass mycket gjort ändå. Det såg mycket finare ut hemma och det är alltid en skön känsla. Resten av eftermiddagen flöt på utan större incidenter, men jag kände mig rastlös och uttråkad. Jag ville hitta på något, men visste inte vad. Naturligtvis fick jag för mig att jag ville spela Skyrim, bara för att jag inte kunde. Tommy hade ju med sig den datorn.. Ut var ingen mening med att gå heller för det har regnat precis hela dagen och det är 1) inte kul att gå ut när det regnar och 2) mina skor har gått sönder, så jag blir dyngesur om fötterna. Inte är det någon poäng med att köpa nya skor heller. Inte än, vill säga. Mina fötter är ju bra mycket större just nu än i vanliga fall och köper jag nya skor nu så kommer de ju vara för stora efter förlossningen. Bah!

Till slut närmade sig klockan sju och det var dags att göra i ordning barnen för säng. Jag fick dem att städa upp det de hade dragit ut under dagen utan alltför mycket tjat, även borsta tänderna och få på pyjamas gick utan större diskussioner. Men sen! Sen skulle ju barnen i säng med snuttefiltar och gosedjur. Visst, Lukas var inga problem, men Vanja saknade sin snuttefilt! Nå, det borde inte vara några problem att hitta den, tänkte jag. Jag hade ju sett hur de sprang rung med snuttefiltarna under eftermiddagen, så den borde ligga i vardagsrummet, resonerade jag. Jo, tjena.. Jag letade. Och letade. Och letade! Barnen letade. Vi letade igen. Jag vet inte hur länge vi höll på och letade, men den fanns ingenstans. Jag till och med rev i rentvätten ifall de hade lyckats gömma den där, men inte. Till slut fick jag skicka barnen i säng utan snutten. Vid det laget var jag ganska arg och frustrerad. Hur kan en snutte bara försvinna?!

Efter att jag hade lagt barnen så tog det bara fem minuter innan jag hittade den.. Den låg ute på balkongen, bakom dörren. Gah! Ungar! Varför slänger man ut snuttefilten på balkongen, kan någon svara mig det?

Nu känner jag mest för att slänga mig i säng, tidigt som det är. *pust*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...