Dagen kom, och dagen gick

Men ingen bebis dock jag fick.

Näpp. Dagen B är här och klockan är över sju på kvällen och nej, ingen bebis. Så jag tillhör inte de 5% som får sin bebis på utsatt dag. ;) Folk börjar bli otåliga. Det rings och frågas efter bebis och ingen bryr sig om att jag försäkrar att jag kommer att säga till när bebisen kommit. Jag förstår inte var den här misstron kommer ifrån. Det är knappast så att jag hållit de andras födslar hemliga. Jag tycker inte att jag har gjort mig förtjänt av detta.

Men visst ska det bli skönt när bebisen äntligen kommer. Dels för att det får stopp på allt tjat men dels också för att det ska bli skönt att slippa vara så här stor längre. Tommy får inte ligga en millimeter över på min sänghalva längre, jag behöver allt utrymme till att vända mig på och det blir många vändningar på en natt. Jag sover rätt så dåligt numera.

Att det ska bli skönt att äntligen få se sin bebis är så självklart att jag tvekar att ens öda en mening på det, men å andra sidan så finns det väl alltid någon som kan tänkas missuppfatta om jag inte gör det.

Jag tycker att jag borde ha hur mycket tid som helst till allting jag vill göra när jag är hemma så här, men på något sätt försvinner timmarna på ett oroväckande snabbt sätt. Jag har nästan ingen tid alls att läsa, spela spel är helt uteslutet och när jag bakar så bakar jag det bröd som går snabbast, bara för att vara säker på att jag hinner med det överhuvudtaget. Jag har ingen aning om vart timmarna tar vägen, men försvinner gör de i alla fall.

I och för sig går mycket tid åt till att vila, särskilt nu på slutet då jag sover så fruktansvärt dåligt. När jag har lämnat barnen på förskolan går jag gärna och lägger mig en stund igen, om jag kan. Tidigare i veckan var jag så trött att jag inte orkade upp förrän efter ett, och då var det ju bara att göra sig i ordning för att hämta barnen igen. Vid såna tillfällen är det förstås inget konstigt att dagen försvinner. Efter förskolan hinner man bara göra i ordning lite fika till barnen och sen är det dags att börja med maten. Lite tråkigt när det blir så, men vad ska man göra?

Ikväll blir det i alla fall tidig sänggång för min del. Jag sov nästan inget alls i natt igen och när jag skulle försöka vila på dagen så sprang först barnen in till mig tusen gånger och sen skulle vi iväg och handla. Så mycket för den vilostunden.. Men först ska jag nog mysa lite i soffan med Tommy. Sådant är också viktigt. :)