I flera dagar har jag planerat att skriva en uppdatering, men jag har inte orkat. Egentligen orkar jag inte idag heller, men jag gör ett försök ändå. Jag ber om ursäkt i förväg ifall det blir osammanhängande. Jag har nämligen världens huvudvärk och så ont i ögonen så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.

Orsaken? Total och komplett brist på sömn. Lillfisen har inte sovit alls i natt. Hon har varit så orolig och kinkig, så vi funderar på om hon är på väg att bli sjuk. Tommy är ju sjuk. Han har fått vara hemma från jobbet idag. Han kände sig hängig och varm igår och när han kollade tempen så visade den att han hade 39 graders feber. Uj då.

Jag har ammat, vaggat, bytt blöjor, vyssjat.. ingenting hjälpte i natt. Lily bara skrek och var ledsen. Jag vet inte vad klockan var när Tommy gick upp, kanske var den halv åtta, eller möjligtvis halv nio. Men oavsett vilken tid det var så fick han ta med sig Lily upp för jag behövde desperat sömn, eller åtminstone vila. Vid elvatiden gick jag upp. Då hade Lily sovit en kort, kort stund i Tommys famn, men var nu vaken och ledsen igen. Först framåt eftermiddagen lyckades vi få henne att somna lite längre perioder, men det var sköra sömnperioder. När vi skulle äta mat låg hon och sov i babysittern i datarummet och vi vågade inte flytta på henne för då hade hon garanterat vaknat.

Även om jag tycker att det är svinjobbigt att inte få sova så behöver ändå Lily sömnen mer än vad jag gör, så vi måste prioritera att hon får sömn i första hand.

Sexton dagar gammal är hon idag, för övrigt. Förutom det här med nätterna så funkar det bra här hemma. Vanja och Lukas är hyfsat försiktiga omkring henne och de älskar henne verkligen. Lukas har vid ett par tillfällen kommit och kelat med Lily, klappat henne på huvudet, pussat på kinden och frågat: "Bebis. Älskar du mig? Gör du det, bebis? Jaaaa, det göör du!" Han är för härlig, den killen. :)

I tisdags var vi på första BVC-besöket med Lily. Vägning och mätning gick fint och lilltjejen, som inte är så himla liten, egentligen, hade vuxit bra mycket. Nu var hon 54 cm lång (51 vid födseln) och vägde 4465 gram (3960 gr). Allting såg bra ut, precis som vanligt. Den dagen en barnmorska eller sjuksköterska säger att något inte är fullt normalt eller som vanligt, då kommer jag rita ett stort kors i taket.. Nej, jag skojar bara. Klart att det är bra att allt är bra, men lite tjatigt blir det i längden. Skulle man oroa sig för något eller ha någon fråga om något som rör barnen så får man alltid höra direkt att "nej, men det är heeeeelt normalt" och "du ska iiiiiinte oroa dig". Ibland tror jag att det de oroar sig mest för är att en nybliven mamma eller pappa ska oroa sig..

Nu ska vi se på en film innan vi slänger oss i säng. Fast egentligen borde vi väl gå och lägga oss direkt eftersom sömnen uteblev i natt och Lily faktiskt sover just nu.. Men vi får väl hoppas att denna natten ska bli bättre än föregående, så vi chansar på att vi tillåts titta på en film och sen sova. :)