Thorn without a rose

Alla inlägg under november 2012

Av rikku - 16 november 2012 10:34

Lily har sovit sin första natt hemma och det är snart dags att börja komma in i vardagsrutinerna igen. Men innan dess har vi en del att fixa med här hemma. Kartongen till den nya barnvagnen ska äntligen kastas (fanns garanti på att man fick lämna tillbaka barnvagnen ifall det skulle hända något före eller under förlossningen), kartonger med barnkläder, som jag tagit upp för att rota igenom efter mössor, ska tillbaka ner i källaren, sittvagnen i barnvagnsrummet ska in i förrådet och den nya barnvagnen ska ner istället. Dessutom har vi tvättid idag (perfekt timing) så då ska vi försöka få ordning på all tvätt också.


När jag säger att Lily har sovit sin första natt så överdriver jag lite grann för hon har inte sovit en hel natt. Men hon sov i alla fall till halv två, så lite sömn har jag fått. Nu har mjölken kommit igång också (inte oväntat, så mycket som hon har snuttat!), så äntligen kan hon äta sig mätt och då kommer hon sova mer. Nu på morgonen har hon sovit nästan två timmar efter frukosten och det är ju lovande.


Barnen är helt fascinerade av Lily och vill klappa, pussa, gosa, vagga och bara titta hela tiden. Lukas vill bära henne, men det får han inte, naturligtvis. Däremot har han fått testa att sitta i soffan och hålla henne i knät (med mina armar under henne) och det blev han väldigt glad över. :)


Det är bra att barnen är så glada i henne, men samtidigt måste man vara försiktig när de är omkring henne, för det är så lätt för dem att vara ovarsamma, utan att mena det, och olyckor händer så snabbt.

Av rikku - 15 november 2012 18:14

Det har varit ett par hektiska dagar för oss. Den uppmärksamme, som även har mig som vän på Facebook, har redan sett/listat ut vad som har hänt. Inte för att jag har skrivit något, utan för att folk har skrivit till mig.


Ja, naturligtvis pratar jag om bebisen. Vår bebis har äntligen kommit, endast fyra dagar "sen". Det hela började natten till tisdagen med att jag fick värkar strax före midnatt. Värkarna var ganska täta, men gjorde inte ont. Däremot gick det inte att sova, såklart. Hela natten fortsatte värkarna, men framåt åtta-nio-tiden på förmiddagen försvann de. Wtf? Då hade jag redan bett Tommy att hålla sig hemma och meddelat förskolan att barnen inte skulle komma och så tog de slut, bara så där?! Så snopet. På eftermiddagen kom de däremot tillbaka, så Tommy tog med barnen till sin mamma och sen satt vi hemma och klockade värkar och väntade på att de skulle bli regelbundna. Det tog en jäkla tid, kan jag säga. Först vid kvart i nio på kvällen började de stabilisera sig och strax efter tio ringde vi till koordinatorn och fick veta att vi kunde åka in, om vi ville. Det fanns plats på både Östra och Mölndal, så vi valde Mölndal eftersom det är närmast.


Väl inne så fick vi göra en CTG-kurva och en undersökning som visade att jag var öppen 5 cm, så vi behövde inte åka hem igen i alla fall. Vi blev anvisade en sal och gjorde oss hemmastadda. Jag kan säga att det var tur att vi valde att åka in när vi gjorde för jag tror inte att vi hade varit på sjukhuset en timme ens innan värkarna blev oerhört mycket kraftigare och smärtsamma. Sköterskan övertalade mig till att testa lustgasen (igen!) och tyckte inte att vi behövde ryggmärgsbedövning. Hrmpf! Jag kan säga att jag ångrar att jag blev övertalad. Helvete vad ont jag hade! Usch! Dock ska jag tillstå att jag faktiskt kände av lustgasen den här gången. Någon effekt hade den i alla fall. Men huruvida den minskade smärtan eller ej, det kan jag inte svara på. Däremot så hjälpte den på så sätt att jag koncentrerade mig på något annat under värkarna, så en viss distraktion tjänade den som i alla fall. Den effekt jag kände av var att jag fick ett enormt surrande i öronen (det lät ungefär som en hel bikupa hade flyttat in i mitt huvud) samt vid vissa tillfällen fick jag en känsla av att jag rörde mig i slowmotion. Folk säger att det ska vara ungefär som att vara full (det är därför så många har varit så ivriga med att rekommendera mig att testa lustgasen) men jag vet inte jag. Jag har ju inget att jämföra med och skulle det vara så att vara full så är jag inte imponerad.


Hur som helst. Precis som vid de tidigare förlossningarna så satt min smärta i benen. (Förbannade ben!) Halleguud, vad ont det gjorde! Usch! Jag kan inte minnas att det gjorde så ont vid tidigare förlossningar, så det är därför jag säger att jag inte tänker göra om att föda med bara lustgas som enda avledningsmanöver. Ge mig morfin, I say! Funkar klockrent och tar faktiskt bort smärtan (åtminstone tills det är dags att krysta). Nåväl. Nu har jag upplevt att föda barn utan, så det behöver jag ju inte göra igen.


Halv elva kom vi in till sjukhuset. 02.49 föddes vårt tredje barn, vår andra dotter, Lily.


Hon såg så pluttig ut! Så liten! Döm om min förvåning när de vägde och mätte henne och det visade sig att hon var ungefär lika lång som de andra två (hon var 51.5 cm, Vanja var 52 cm, Lukas 51 cm), men hon vägde 3960 gram! Nästan fyra kilo! Det var en bra bit mer än vad de andra två vägde vid födseln. Hon är alltså störst av dem alla och såg ändå så liten ut. :) Massa, massa hår hade hon också, alldeles kolsvart. Det vore fräckt om hon fick behålla den hårfärgen. Lukas är ju väldigt ljushårig (dock inte blond, utan ljusbrun) medans Vanja har mörkare brunt hår, men fortfarande inte jättemörkt. Det hade varit coolt att ha tre barn med tre olika hårfärger, särskilt som Tommy och jag har nästan samma nyans av brunt (förutom när jag färgar mig, förstås).


Jag hade hoppats få komma hem direkt, precis som med de andra, men det fick vi inte den här gången. Lily hade bajsat i fostervattnet, så då var man tvungen att stanna ett dygn på grund av den förhöjda risken för infektioner. Det var jag inte glad över att höra. Det är dötrist att ligga på sjukhus! Det finns inget alls att göra. Bah! Men vare sig jag gillade det eller inte så fick vi stanna. Tommy åkte hem, förstås. Det fanns ingen mening med att han också skulle tvingas stanna på sjukhuset.


Det visade sig att Lily hade hunnit svälja av det förorenade vattnet innan hon kom ut för hon kräktes flera gånger och kräket var alldeles brunt och det syntes på henne att hon mådde illa. Innan hon kräktes så hade hon ammat massa gånger. Hon hade inga problem med att ta bröstet, det är ett som är säkert! Men efter att hon hade kräkts ett par gånger så ville hon inte äta mer. Stackarn.. hon mådde inte alls bra. Men efter ett antal timmar så började hon äta igen och jag fick inte göra annat än amma hela natten. Uff! Ingen sömn för mig, inte. Större delen av sjukhusvistelsen låg jag bara och ammade och ammade. Jag säger det, kommer inte mjölken igång snart så kommer jag bli vansinnig av att mata så ofta. För naturligtvis kommer hon äta mer sällan när hon faktiskt får i sig något.


Tommy kom tillbaka på kvällen med extra kläder till Lily. Vi hade ju bara med ett ombyte eftersom vi inte hade räknat med att bli kvar och i och med att hon kräktes flera gånger så var ju kläderna helt nergeggade. Inte så fräscht, och det blir ju kallt att bara ha blöja och filt. Dagen efter, det vill säga idag, på morgonen, så var jag helt mörbultad. Dels efter förlossningen, som faktiskt tär en hel del, och dels hade jag inte fått sova alls och då är ingen särskilt fräsch. Vi hade fått höra att barnläkaren skulle komma vid nio-tiden, men som vanligt så kommer läkaren aldrig när de ska. Först vid halv tolv dök läkaren upp och vi fick komma in och få Lily undersökt. Det gick fint och vi blev frisläppta. Äntligen!


Här kommer lite bilder på Lily:


                         

Av rikku - 11 november 2012 21:43

Grattis på Fars dag till alla pappor! Främst mina barns pappa och min egen pappa, naturligtvis. Tyvärr fick vi ingen trevlig Fars dag-present som vi hade hoppats på lite grann, men det är inget att göra något åt.


Idag har jag bara blivit frågad av tre personer om det har kommit någon bebis än/om jag har känt något än och ja, det är fortfarande lika enerverande.


Barnen gjorde teckningar till Tommy idag som Fars dag-present. Båda ritade samma sak; en bild på sig själva och Tommy. Sött. Sedan köpte jag och barnen blommor, Trisslotter och tårta som vi åt efter middagen. Inget extravaganza, alltså, men jag tror Tommy blev glad ändå.


I övrigt så är jag trött som sjutton. Jag sover tokdåligt och det blir väldigt lite vila på dagarna. Visserligen gick jag upp sent idag, så lite vila blev det ju ändå, men det är svårt att koppla av när ungarna kommer in titt som tätt och frågar om jag inte ska gå upp snart. *suck*


Barnen har för övrigt kommit in i ett par ganska irriterande stadier. Lukas kör med "aldrig!" som svar på allting han inte vill göra och stampar iväg, tjurandes. Vanjas grej är att hon ska bryta ihop för alla motgångar (läs: måste ta på sig pyjamas för det är sängdags eller få "nej" som svar om hon får ostbågar till frukost) och så skriker hon "men jag vill!". Mm, jo, som att det skulle förändra något. Visst är det bra att ha en egen vilja och veta vad man vill, men det är liksom mitt jobb som förälder att säga nej till saker som inte är bra för dem och sätta gränser. Gränser som innebär att man visst måste gå och lägga sig, även om det är roligare att leka, och att ostbågar inte alls är någon lämplig frukost. "Nu är jag arg på dig, mamma!" har man fått höra en hel del, och även klassikern "dumma mamma!". Men det är väl sådant man får vänja sig vid att höra. Det lär väl bli värre om tio år, om man säger så.


Jaja.. underbara barn är de i alla fall, såklart, hur frustrerad jag än kan bli på dem ibland. Man får bara påminna sig lite nu och då om deras bättre sidor när de tar långpromenader på ens nerver. :P

Av rikku - 10 november 2012 19:14

Dagen kom, och dagen gick

Men ingen bebis dock jag fick.



Näpp. Dagen B är här och klockan är över sju på kvällen och nej, ingen bebis. Så jag tillhör inte de 5% som får sin bebis på utsatt dag. ;) Folk börjar bli otåliga. Det rings och frågas efter bebis och ingen bryr sig om att jag försäkrar att jag kommer att säga till när bebisen kommit. Jag förstår inte var den här misstron kommer ifrån. Det är knappast så att jag hållit de andras födslar hemliga. Jag tycker inte att jag har gjort mig förtjänt av detta.


Men visst ska det bli skönt när bebisen äntligen kommer. Dels för att det får stopp på allt tjat men dels också för att det ska bli skönt att slippa vara så här stor längre. Tommy får inte ligga en millimeter över på min sänghalva längre, jag behöver allt utrymme till att vända mig på och det blir många vändningar på en natt. Jag sover rätt så dåligt numera.


Att det ska bli skönt att äntligen få se sin bebis är så självklart att jag tvekar att ens öda en mening på det, men å andra sidan så finns det väl alltid någon som kan tänkas missuppfatta om jag inte gör det.


Jag tycker att jag borde ha hur mycket tid som helst till allting jag vill göra när jag är hemma så här, men på något sätt försvinner timmarna på ett oroväckande snabbt sätt. Jag har nästan ingen tid alls att läsa, spela spel är helt uteslutet och när jag bakar så bakar jag det bröd som går snabbast, bara för att vara säker på att jag hinner med det överhuvudtaget. Jag har ingen aning om vart timmarna tar vägen, men försvinner gör de i alla fall.


I och för sig går mycket tid åt till att vila, särskilt nu på slutet då jag sover så fruktansvärt dåligt. När jag har lämnat barnen på förskolan går jag gärna och lägger mig en stund igen, om jag kan. Tidigare i veckan var jag så trött att jag inte orkade upp förrän efter ett, och då var det ju bara att göra sig i ordning för att hämta barnen igen. Vid såna tillfällen är det förstås inget konstigt att dagen försvinner. Efter förskolan hinner man bara göra i ordning lite fika till barnen och sen är det dags att börja med maten. Lite tråkigt när det blir så, men vad ska man göra?


Ikväll blir det i alla fall tidig sänggång för min del. Jag sov nästan inget alls i natt igen och när jag skulle försöka vila på dagen så sprang först barnen in till mig tusen gånger och sen skulle vi iväg och handla. Så mycket för den vilostunden.. Men först ska jag nog mysa lite i soffan med Tommy. Sådant är också viktigt. :)

Av rikku - 9 november 2012 10:39

Imorgon är bebisen beräknad att komma. Konstigt nog känns det fortfarande långt bort, fastän jag vet att det max är två veckor kvar. Nåja, bebisen kommer när den kommer och det finns inte så mycket mer vi kan göra för att förbereda oss. BB-väskan är packad och klar sedan länge. Kläder, blöjor, kamera.. allting ligger redo.


Jag hoppas att bebisen blir av Vanjas kaliber snarare än Lukas. Vanja var en trygg bebis från början och hade inga problem med att vara vaken på dagarna och sova hela nätterna och dessutom sova i egen säng. Lukas var tvärtom. Han var uppe hela nätterna och hade (och har fortfarande) ett stort trygghetsbehov och behövde vara nära, nära. Att söva honom i egen säng var uteslutet.


Lukas sover ju fortfarande inte hela nätterna. De nätter han inte har vaknat någon gång under natten är lätt räknade på ena handens fingrar (och därmed också de nätter JAG har sovit en hel natt de senaste fem åren..). Men oavsett så kommer det bli bra, det vet jag ju. Jag får ta de tillfällen jag kan att sova, även om de tillfällena kommer vara aningen begränsade med tre barn.


Barnen ser mycket fram emot bebisen, speciellt Lukas som är så himla förtjust i bebisar. Han kommer ofta och klappar och pussar på min mage och pratar med bebisen. Sötnosen!


Jag har gått över tiden med båda de andra barnen, så att bebisen skulle komma tidigare än beräknat är ju otroligt (dessutom är det ju bara en dag kvar..) och jag läste att endast 5% föder på den beräknade dagen, så det känns ju också rätt osannolikt. Men det skulle vara häftigt om bebisen kom på söndag, när det är Fars dag. Vanja är ju född på Mors dag, så då skulle vi få var sin bebis på "våra" dagar. :) Men det återstår ju att se. Häftigt hade det varit i alla fall.


Igår var jag iväg till torget en sväng och köpte de första julklapparna. Jag brukar inte vara så här sent ute, men det har varit så mycket annat att tänka på i år. Men nu har jag i alla fall startat. Får se om vi kommer iväg något i helgen också och fixar några fler klappar. Det är ju många som ska köpas och när bebisen väl har kommit kan det bli svårt att komma iväg också.

Av rikku - 7 november 2012 16:59

Okej, nu kommer det mer gnäll, så det är fritt fram att sluta läsa här.


Jag börjar bli så trött på att inte kunna prata med en enda människa utan att få alla dessa frågor om bebisen och huruvida hen har kommit än eller inte. Jag vet, jag vet, alla menar bara väl och är nyfikna och så vidare, men förstå att det är tröttsamt. "Har bebisen kommit än?", "har du känt något än?", "är ni på sjukhuset nu?", "är du säker på att du inte har känt något?" och så vidare, och så vidare.


Sluta! Lägg av! Det finns andra anledningar till att jag ringer till folk än för att berätta att bebis har kommit. När bebisen väl har kommit, då kommer det vara det första jag säger när jag ringer. Jag lovar! Så kan jag snälla få prata om det jag faktiskt ringer om? Det är väldigt svårt att planera exempelvis jul när alla bara vill prata om bebis, som inte är här än!


Jag börjar allvarligt få idéer om att koppla ur hemtelefonen, stänga av mobilen, sluta logga in på Facebook, Skype, bloggen och alla andra ställen så kan folk sitta där och undra. Seriöst, tror ni verkligen att ni kommer missa när bebisen kommer? Tror ni att jag kommer dölja det? Gömma bebisen i några år eller så?


Det här är nästan det enda som är jobbigt med att vara gravid. Visst har jag några småbesvär och visst är det svårt att sova nu, men det konstanta frågandet är det som är seriöst jobbigt.


Nå, jag var bara tvungen att få ur mig det. Igen.


Så här kommer en magbild som en rundare avslutning på en massa gnäll.


 

Av rikku - 5 november 2012 08:02

Idag är det Guy Fawkes Night, en högtid som inte normalt firas i Sverige. Den påminner om våran Valborg, men inte riktigt, ändå. Värt att uppmärksamma, hur som helst.


För egen del ska jag till MVC strax för ytterligare en kontroll. Förhoppningsvis är det den sista, eftersom bebis är beräknad att komma om fem dagar, men man vet ju aldrig.


Jag är sjukt trött idag. Jag har inte sovit på hela natten, trots att vi gick till sängs i god tid. Alla ställningar har varit obekväma, fötterna har varit så varma att jag är förvånad över att sängen inte brunnit upp, halsbrännan har jobbat sig och jag har fått springa på toaletten säkert en gång i timmen. *suck*


Däremot har Lukas sovit i natt. Kors i taket! Det är väl hans femte eller sjätte natt som han sover hela natten. Nej, inte i rad. Totalt! Därav förstår ni kanske hur längesen det var jag sov en hel natt senast... Men jag brukar ändå vara okej med den hackiga sömn jag får, men idag är jag allt annat än okej. Hackig sömn är en sak, ingen sömn en helt annan.


Jaja. Jag överlever väl det här också.


*gäsp*

Av rikku - 4 november 2012 10:05

Jag har uppdaterat min profilbild både här, på Facebook och på Google+. Inte för att jag inte gillade den förra bilden från konserten förra året, men jag ser ju inte riktigt ut så längre. Samtidigt är det svårt att hitta nyare bilder på mig själv som är bra, främst för att det nästan alltid är jag som står bakom kameran. Men den här bilden från i somras är ändå hyfsat bra och relativt uppdaterad. :)

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards