Det händer till och från att jag sätter på en film till ungarna när jag ska laga mat. Det underlättar väldigt att slippa ha en massa spring i köket när man vill få färdigt middagen. Så gjorde jag alltså idag. Jag startade med Järnjätten, en film som ingen av oss har sett. Men den var så intressant, så jag frågade barnen om vi kunde se på den tillsammans efter maten istället och det gick de med på. Istället fick de se Asterix medan jag lagade mat.

Nå, efter maten satte jag mig med barnen för att se på filmen, precis som utlovat. Den var faktiskt bra, men det var lite svårt att få Lukas att sitta still och titta. Flera gånger gnydde han att filmen var läskig och fånade sig något fruktansvärt. Alltså, förstå mig rätt nu. Filmen HADE några läskiga partier, det säger jag inget om. Men det var inte dem Lukas gnydde över. Nej, det var tillfällen då folk stod och pratade, helt lugnt!, med varandra som han gnällde som värst. Jag förstår honom inte riktigt ibland.

Hur som helst så var det trevligt att se på film med barnen, särskilt efter en sån här dag. Lily tittade också. Hon är helt galen i film och det innan hon ens är fyra månader.. Nu skulle man kunna tro att hon har sett massvis på film eftersom jag säger så, men så är det inte. Men jag har lagt märke till att hon blir alldeles lugn och glad när jag sätter på Youtube när hon sitter i mitt knä vid datorn (föredragsvis helskärm) och sitter hon i babysittern i vardagsrummet så vill hon vara vänd mot tvn. Tokiga lilla tjej. :)

Det var bra att som omväxling få se en film med ett acceptabelt slut. Två gånger i rad har jag sett filmer där man blir förbannad på slutet och säger: "Hey! Sådär kan den inte sluta! Vi måste ju få veta vad som händer sen!"

Skitirriterande. De två filmerna jag syftar på hette för övrigt "Children of men" och "Wargames 2 - The dead code". Rätt okej filmer, båda två, inga mästerverk eller så, men duger att slötitta på. Åtminstone fram till slutet där man känner att man blir berövad på upplösningen. Bah! Så många obesvarade frågor ska man som publik inte lämnas med. Störande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...