Tur att man kör lugnt och försiktigt.. Jag tänker i och för sig alltid att det när som helst kan dyka upp en unge, så jag har hela tiden foten på bromsen när jag kör in i vårt område. Nu var det inte ett barn, men väl en katt, som satt mitt i vägen. J

ag saktar ner för att ge katten tid att flytta på sig. Icke då. Här flyttas inget. Jag stannar. Katten sitter kvar. Jag tutar, två gånger. Katten rör sig inte ur fläcken. Däremot kommer en kvinna skyndande, tar upp katten och bär in den, med en urskuldande nick mot mig.

Kattens min var desto mer talande..