Det blir så dåligt med uppdateringar här på bloggen, men det är inte för att det inte finns något att säga, tyvärr. (Eller ja.. "tyvärr".. det var väl fel ordval, men ni förstår vad jag menar). Jag tänker ofta att "åh, det ska jag skriva ett inlägg om på bloggen, så snart jag får tid!" och så händer det aldrig och när jag väl sätter mig så är det svårt att komma ihåg allt jag hade tänkt att skriva om. Nåja, så är det i alla fall. Jag sitter nu, så jag får försöka komma på så mycket jag kan.

Lukas

Lukas går sin andra vecka på förskolan nu. Vi hade ju inskolning i tisdags och det gick så bra att jag kunde lämna honom ensam direkt på onsdagen. Ja, jag är inte förvånad. Han är ju van, menar jag. Han har ju blivit inskolad så många gånger tidigare. Han har haft fyra dagbarnmammor och två förskolor tidigare. Jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på hur de har flyttats runt inom barnomsorgen. Så många vänner de har fått säga farväl till och hunnit glömma bort.. :/ Men de verkar ju ha klarat det bra, och nu är det ju för sista gången.

Fröknarna på förskolan säger att det går bra med honom och att han leker med de andra barnen, men han har svårt att lägga namn på minnet tydligen, för när jag frågar honom vem han har lekt med så kommer han aldrig ihåg vad de heter. :) Men jag har fått reda på att det är en flicka där som brukar jaga honom och som vill pussa honom. Sen blev de tydligen ihop också. Haha, gullungar. :)

Jag hoppas och tror att det är bra för Lukas att gå på förskolan själv, utan Vanja. Visst var det skönt för dem att ha varandra när de började, men Vanja är ganska så bossig och vill gärna bestämma över Lukas. Lukas, som är en känslig själ, gör oftast som hon säger åt honom, så därför kan det vara bra för honom att få utveckla sina egna lekar och tankar kring hur han vill ha det.

Vanja

Idag hade vi inskolningssamtal på skolan för Vanja. Vi trodde ju att hon skulle börja skolan den här veckan, men istället har de inskolningssamtal hela veckan och först på måndag så börjar förskoleklassen "på riktigt". Förskoleklassen verkar vara bra. De har luftiga och fräscha lokaler och en liten klass på 12 personer. Enda nackdelen var väl att de inte har någon egentlig lärare än. Förra läraren var sjukskriven på obestämd tid, så de skulle få en ny lärare, men ingen är anställd än, så en kvinna som annars jobbar som barnskötare får hoppa in och ta hand om klassen tills en ny lärare är rekryterad.

Vanja var lite blyg vid samtalet, men hon verkar i alla fall se fram emot att börja skolan.

När jag var på väg hem efter att ha hämtat Lukas så stötte jag på grannens barn och en kamrat till henne. De hade precis slutat skolan och var på väg hem. Vi stannade och pratade en stund och grannflickan frågade varför Vanja hade gått hem igen. Jag förklarade att hon inte börjar förrän på måndag och att vi bara hade samtal med hennes lärare idag. Vi fortsatte hemåt, men efter en stund frågade flickan om jag trodde att Vanja ville komma ut och leka. Det trodde jag alla gånger, så jag ringde Tommy och bad honom fråga Vanja om hon ville komma ut och leka och det ville hon ju absolut. Jag talade om för granntösen att Vanja och Lukas ofta ville leka med dem, men de var så blyga, så de vågar inte gå fram och fråga. Då talade hon om att de hade sett Vanja och Lukas många gånger och försökte alltid komma undan från dem eftersom Vanja och Lukas ofta stod och viskade till varandra och då trodde tjejerna att de skulle hitta på något bus. Oj, oj, så fel det kan bli. De viskade ju bara till varandra för att få den andre att gå fram och fråga om de fick vara med och leka.

Lukas ville också stanna ute och leka med flickorna, och det fick han. Själv gick jag in och började plocka i ordning så smått. Efter en stund kom Vanja in och frågade om tjejerna fick komma hem till oss. "Självklart", sa jag, så nu har Vanja haft kompisar på besök för första gången! :) Jag är så glad för hennes skull. Efter en stund så gick flickorna hem för att äta mat, men grannflickan kom tillbaka sen igen efter maten och lekte lite till! :)

Hoppas Vanja får många fler kompisar i skolan också.

Lily

Lilltjejen då? Ja, henne går det också bra för. Hon är nu nio månader gammal. Hon har fått sju tänder, kan stå upp själv utan stöd, klarar av att gå några få steg innan hon ramlar, hon kan klappa i händerna och vinka. Hon är så duktig, min lilla bebis. På måndag ska jag till BVC med henne och kolla upp vikt och längd, så det får jag återkomma med då. Hon börjar kunna leka mer på egen hand och kan sysselsätta sig med leksaker en kort stund (oftast genom att sitta och tugga på dem) vilket underlättar för mig som slipper bära henne hela tiden eller ha henne fastklamrad i mina byxben när jag försöker få saker gjorda i köket.

Hon avskyr fortfarande att duscha och bada, dock. *suck* Jag hade hoppats att det skulle gå över relativt fort, men nej. Tvätta henne får vi göra nu utan protester, men duscha och bada.. nej. Det är illvrål från första sekund till sista avsköljningen. Men å andra sidan så är det ju nästan så med Lukas också. *pust* Varje gång han ska duscha så försöker han förhandla att vi inte behöver tvätta håret. Jag är dock stenhård på att duschar man, då duschar man hela kroppen. Han blir ju i alla fall glad efteråt.

Övrigt

Ja, vad mer kan jag berätta? Vi har bott här i två månader nu och trivs bra. Huset är nästan helt i ordning, lite lådor står fortfarande kvar lite här och där, men det tar sig så sakteligen. Trädgården får vänta till nästa sommar innan vi gör något med den. Vi vet inte än vad vi vill göra, vad/om vi ska plantera och såna saker. Men det har vi ju hela vintern på oss att fundera på.