En sak som jag inte gillar att barnen gör, det är när de äldre barnen skjuter över sina rädslor på Lily, och därmed gör henne rädd för samma saker som de själva är rädda för. De mer eller mindre intalar henne att något är farligt och därmed bör fruktas.

Häromdagen blev Lily rädd för ett par fyrhjulingar, troligtvis för att de väsnades så mycket. Men det de andra barnen gjorde då, inte bara mina utan även andra äldre barn, var att säga till Lily att de som körde var elaka och farliga. Lily blev såklart livrädd och sprang halvt gråtande in. *suck!*

Idag flyttade vi in Lilys säng in i Vanjas rum eftersom min syster och hennes kille ska komma hit imorgon och fira nyår. De ska sova i Lilys rum, så därför gjorde vi i ordning rummet redan idag och placerade Lily inne hos Vanja.

Lily är inte mörkrädd. Hon har det alltid kolsvart i sitt rum när hon ska sova. Hon kan snarare inte sova när det är för ljust. Vanja däremot, är mörkrädd. Hon vill alltid att vi ska lämna dörren på glänt när vi lägger dem. Men eftersom Lily nu skulle sova tillsammans med Vanja så stängde jag dörren idag.

Det skulle jag såklart inte ha gjort.

Istället för att Vanja kom upp själv och sade "jag är mörkrädd, jag vill ha dörren lite öppen" så kom hon upp och sade "Lily är rädd". Mycket riktigt så satt Lily och grät och sade att hon var rädd när jag kom upp till dem. Då har alltså Vanja suttit och talat om för Lily att mörkret är farligt och skrämt upp lillasyster så att hon gråter. Det tog mig en bra stund att lugna ner Lily och få henne att inse att mörker inte är något farligt.

Gnnnh!

Andas djupt, andas djupt..