Oh, vad less jag är! Jag säger det igen, OH, VAD LESS JAG ÄR!

Why, you say? Why?!

Jomen det ska jag tala om. Comhem. Igen! Eller rättare sagt, fortfarande. Vi fick ju hit en tekniker förra veckan. Han kopplade in mediaboxen, eftersom installatörerna inte hade gjort det. Så långt, allt väl. Internet kom igång, Tvn kom igång, great. Men telefonen! Nej, se DEN funkar inte! Tommy felanmälde (igen) och fick höra att det var en störning i vårt område. Okej. Störningen fixades, kundtjänsten (eller vem fan det nu är som har hand om dessa grejer) KLARMARKERADE VÅRT ÄRENDE UTAN ATT KOLLA UPP OM VÅR TELEFON FUNGERADE! För det gjorde den naturligtvis inte. Så Tommy fick lägga in en NY felanmälan! Det är nu onsdag och vår telefon funkar fortfarande inte. Alls! MEN! Och det är här min riktiga irritation kommer in; idag fick vi två kuvert från Comhem. I den ena står det glatt och käckt att "Välkommen att ringa med Comhem! Tack för att du valt Comhem Telefoni. Här är ditt nya nummer." och  yada, yada.

Det andra kuvertet innhöll en.. RÄKNING! EN TILL! Okej, ingen panik, kolla vad det står på den. Jo, det står telefoni från och med den 16:e april. Okej, det är ju bra.. Vi ska betala för april och maj. M-hm, det var det på förra räkningen också.. Tillägg för pappersfaktura 45 kr. Japp, det kommer vi ju inte ifrån första gången, det vet vi ju. Men... ingenting om internet eller TV. Den här fakturan tror att vi ENBART har telefoni alltså. OCH! Totalsumman för denna nya räkning, från 16:e april till 31:e maj, är 148 kr!

Den FÖRRA räkningen, som alltså var för INTERNET, TV och TELEFONI för perioden 31:e MARS till 31:e MAJ, var på 106 kr!

Seriöst, kan de inte börja göra RÄTT snart? Fixa vår förbaskade telefoni så vi faktiskt kan ANVÄNDA telefonen och gör en räkning som är RÄTT.

Gud, vad trött jag börjar bli på alltihop. Jag har god lust att bara ta hela skiten och kasta ut genom fönstret och teckna abonnemang med nån operatör som bryr sig lite mer om att deras kunder är NÖJDA.

En annan sak om det första kuvertet... Inte nog med att vi har fått ett sådant förut (känns som att det är fjärde eller femte exakt likadana vi har fått) de har fortfarande inte skrivit med att vi ska ha kvar vårt gamla nummer. Så frågan är ju om de kommer ordna det ALLS.

Just nu känner jag mig väldigt bitter och cynisk. Vi borde aldrig ha bytt till det här "Framtidens bredband". Det verkar ju aldrig gå att ordna så att det fungerar. Jag är så trött på allt strul och krångel och att Comhems standardsvar när Tommy ringer, är: "Vi ringer upp dig" och sen ringer de aldrig ändå utan Tommy får ringa. Igen. (Okej, NÅN gång har de faktiskt ringt upp. Faktiskt.)

Nej, sur, trött och grinig är jag. Jag är TRÖTT på det här.

*muttrar*

Gud, vad jag är trött. Jag har inte sovit något alls i natt. Jag var hemma tidigt eftersom jag fick skjuts hem av min ena lagledare, men när vi var nästan framme fick jag sms från Tommy om att Lukas kräktes kaskader. Bara fem minuter innan hade min lagledare frågat hur det var med barnen, om de var friska.. Jojo, så länge fick de vara det.. Nå, Vanja är relativt frisk. Hon hostar en massa, men i övrigt så mår hon bra. Lukas... mår inte bra. Hela natten kräktes han och jag var som en jo-jo upp och ner ur sängen. Jag flyttade in hans säng i vårt rum och Tommy flydde ut i vardagsrummet för att kunna få lite sömn.

Stackars Lukas. Hela natten och hela förmiddagen har han kräkts. För knappt en timme sen slocknade han, så nu ligger han och sover, kraken. Han har försökt äta, men varje gång han har ätit så har han kräkts upp allting igen. Han dricker och får i sig vätska, i alla fall. Ibland får han behålla det, ibland kräks han upp det. Saften går ner bra, Provivan kommer upp igen ganska snart. Konstigt, för den ska ju vara till för små oroliga magar..

Vi har fortfarande ingen telefon, så alla samtal har jag fått ringa från mobilen, fortfarande. Jag har ringt förskolan, bemanningsföretaget, Volvo och svägerskan. Svägerskan eftersom hon skulle ha passat barnen en stund idag, men det blir det ju inget med eftersom jag är hemma med dem.

Jag är så trött, så trött. Inte nog med att jag inte har fått sova än och att jag har fått springa med Lukas till och från toaletten, jag hade dessutom tvättid på morgonen (lägligt, med tanke på allt Lukas har spytt ner) som jag var tvungen att passa. Det har blivit ett antal vändor upp och ner till tvättstugan, lite oroligt med tanke på att Lukas mår som han gör, men Vanja har varit fantastisk och sett efter honom medans jag varit borta. Vissa gånger har han kräkts medans jag varit nere i tvättstugan, och då har hon hjälpt honom genom att hämta papper och torka honom kring munnen och sådant. Goa unge!

Jag önskar att jag kunde bara lägga mig och sova, men det får vänta till ikväll. Då kommer jag antagligen däcka totalt, om Lukas mage tillåter mig. Hur jag ska orka laga mat har jag ingen aning om, än mindre vad jag ska laga till mat. Vad för slags mat kommer Lukas mage acceptera? Om någon, vill säga.

Jag vet inte och jag är för trött för att tänka. Huvudet värker och det spänner i nacken av ansträngningen att hålla huvudet uppe.

Jag kan inte göra annat än hoppas att detta går över fort.

Vi har internet! Hipp, hipp, hurra! Det tog bara två veckor.. Och felet var enklast tänkbara.. Vet ni vad idioterna som kopplat in grejerna har gjort? Jo, de har glömt att KOPPLA IN DEM. Allt var monterat och klart, men sladden inne i boxen (man ser det inte utifrån) var inte inkopplad.

Teknikern som var här fixade det på c:a 30 sekunder..

Jaja.. Nu är det fixat i alla fall.

Pust..

Och maten står på spisen och puttrar. Så snart den är klar och vi har ätit ska jag och barnen iväg till Mariestad. :) Yay!

Jamen nu känns det som att hela livet är lagt på is. Det enda vi gör är att vänta på att något ska hända, på flera områden. Det första är naturligtvis vårt "/&#%¤"Q%& internet. (Tack, okända granne för ditt öppna nät! Vem du än är så älskar jag dig). Vi är nu inne på dag elva utan internet och telefon. Jag kommer antagligen få världens högsta mobilräkning nästa månad eftersom vi får ringa precis alla samtal från mobilerna och det är ju inte direkt gratis. Provocerande nog fick vi idag en räkning från Comhem som ska vara betald den 27:e. Jo, men jag har ju JÄTTEMYCKET lust att betala för tjänster vi inte har fått än. Självklart vill jag det. *mutter, mummel*

Jobbfronten känns också is-lagd för tillfället. Tommy vet inte om han får vara kvar på uppdraget han är på, tydligen går snacket att avdelningen kanske ska läggas ner och då blir det ju nytt uppdrag igen som gäller. Det är alltid tråkigt att behöva byta arbetsplats, men så är det att vara bemanning.. För egen del så önskar jag ju också bli anställd, men det är tydligen anställningsstopp just nu. Igen. Pratade med chefen förra veckan och hon hade ingen aning om hur länge det skulle vara anställningsstopp. Vi behöver folk, massvis med folk, men de tar bara in mer bemanning istället. *suck*

Ja, sen är det väl lite mer saker som gör att vi bara går och väntar och väntar och det är så TRÅKIGT att vänta. Nästa månad ska jag i alla fall göra en extrainbetalning på billånet igen. Vi gjorde ingen denna månad eftersom vi dels fick dåliga löner och sen var det en del större utgifter, så istället för att skicka in mer pengar på billånet så lade jag undan en del på ett av sparkontona. Om vi inte har rört pengarna till nästa lön, jättebra, det innebär bara att jag kan göra en större insättning. Målet är ju fortfarande att lånet ska vara borta till hösten och DÅ kan vi äntligen börja spara ordentligt (ja, jag sa ju att jag går runt och väntar på att saker ska hända).

Hus.. Vi har pratat lite om det och Tommy sa att vi kanske skulle titta på hus som har lite mer renoveringsbehov. Priset sjunker ju kraftigt om saker behöver åtgärdas. Men hur ska man tänka då, egentligen? Hur mycket kan, och vill, vi göra på ett hus? Visst, vissa saker går säkert att läsa sig till, men det ska ju finnas tid till det också. För att inte tala om lust. En klar fördel är ju om huset är beboeligt, trots renoveringsbehov. Då kan man fixa saker när man har tid och pengar. Usch, det är en svår fråga. Tur att vi har gott om tid att tänka på det. Just nu har vi ju inte pengarna till att köpa hus. Men det kommer väl..

En sak jag har tänkt på när det gäller huslånet, det är hur man ska dela upp det. På alla uträkningar på alla bankers sidor så räknar de ju bara på topplån och bottenlån och så EN ränta per lån. Men det är väl inte så man gör, som jag har förstått det. Man binder väl lånet i olika delar på olika lång tid och då blir ju räntan olika hög också. Jag tänkte i alla fall så här; man delar upp lånet i ett antal delar. Största delen binder man på ganska lång tid, säg fem år eller så. En del binder man kanske på tre år, en på två år, en på ett år (varje del lite mindre än föregående) och en sista del har man rörligt. Lån med rörlig ränta får man ju kasta in extrapengar till utan extra kostnad. Så tanken är den att när ett år har gått så ska man ha betalat av hela det rörliga lånet. Beroende på hur stort lånet på ett år är så binder man antingen om halva på ett år till och halva rörligt, eller hela rörligt och så satsar man på att betala av den biten under kommande år.

Självklart är tanken att vi ska amortera på alla delar så att lånen sjunker hela tiden.

Skulle det sen visa sig att man inte har pengar att amortera en massa extra så låter man ju såklart bli, men målet är ju att bli av med alla lån, och det så fort som möjligt.

Låter det vettigt? Genomförbart? Som en bra idé, eller är det helt otänkbart?

Vi har ju några år kvar på oss att fundera innan vi har pengar till kontantinsatsen för att köpa hus..

Jag fick en kommentar på bloggen här i veckan.

Hej,

Jag beklagar att du upplever problem med dina tjänster från oss.

Då jag inte har några kunduppgifter så kan jag inte se vad det är som har hänt eller om du har fått hjälp. Men jag hoppas att du har varit i kontakt med oss och gjort en felanmälan.

Har du inte varit i kontakt med oss eller om du har några ytterligare frågor är du välkommen att kontakta oss via formuläret som finns på länken nedan så ska vi hjälpa dig.

http://www.comhem.se/socialmedia

Med vänlig hälsning
Fredrik Söderlund
Kundservice

http://www.comhem.se

Kära Fredrik Söderlund, jag kan berätta exakt vad som är problemet hos oss. Nåja, nästan exakt i alla fall. Problemet är att vi skulle byta till detta "Framtidens bredband" som vi har inkopplat hos oss. Vi fick ett erbjudande om att få de första sex månaderna gratis och sedan skulle vi betala 399:- för TV, bredband och telefoni, och detta erbjudande nappade vi på. Vi har tidigare haft Comhem så att det skulle innebära några problem kunde vi ju inte tänka oss.

Men tänk, att det gjorde det. För den här lilla dosan som vi har på väggen, på den ska två lampor lysa; power och FX. Vårt PROBLEM är att FX-lampan inte lyser. Vi uppmärksammade er på detta problem redan veckan innan vi skulle övergå från vårt vanliga Comhem till Framtidens bredband-Comhem. Till svar fick vi att ni skulle kontakta teknikerna som skulle ordna detta. Det är fortfarande inte ordnat! Min sambo, som står på abonnemanget, har varit i kontakt mer er fler gånger än vi kan räkna och svaret är alltid detsamma. Någon ska kontakta teknikerna och sen ska någon höra av sig till oss när de fått svar från teknikerna.

Jag börjar tro att teknikerna är på två månaders semester i Thailand..

Det har nu gått en hel vecka utan telefon och internet. Vi får surfa på våra telefoner, ringa alla samtal via mobilerna, ta med bankdosorna till jobbet för att kunna betala fakturor etc, etc.

Visst låter det bra med sex månaders gratis telefoni, TV och bredband, men vad hjälper det om vi de första månaderna inte ens HAR tjänsterna?

Jag börjar känna mig väldigt frustrerad. Så, som svar på din fråga, Fredrik; ja, vi har varit i kontakt med kundtjänst, vi HAR felanmält men INGET händer. INGEN kan ens svara på hur lång tid det beräknas ta innan problemet är åtgärdat och hur länge vi ska finna oss i att vara utan telefon och internet. Ska det ta en halv evighet kan ni väl lika gärna återaktivera vårt gamla abonnemang tills dess att problemet är fixat så vi inte står helt utan.

En helt annan sak..

Vi har inget internet och ingen telefon. Vi har inte haft det sen i söndags (underbara Comhem.. fixar allting så SNABBT!) så vill någon nå oss så är det mobilerna som gäller. (Hur skriver jag det här då om vi inte har internet? Jo, jag snyltar på en grannes öppna nät. Så ful är jag).

Ingen vet när vi får tillbaka grejerna. Lovely.

Jag kopierar in ett inlägg från forumet eftersom jag inte orkar skriva samma sak flera gånger.

Ja, okej. Jag är upprörd. Ganska mycket. Så här är det: Det har varit väldigt varmt ett tag, visst, men nu har det blivit kyligare igen. Minusgrader, faktiskt. Det är mössa, vantar, halsduk och overall som gäller på mina ungar. Och mig också, bortsett från overallen.

Idag när jag skulle gå med barnen till förskolan så träffar vi på ett av grannbarnen ute. Barnet är c:a 3 år, uppskattningsvis. Det är svårt att säga. Min treåring är kortare (och ändå lång för sin ålder), men detta barn kan knappt prata, vilket gör att jag inte tror att hen är särskilt mycket mer än tre. Vad nu detta har med saken att göra. Treåringen är ute. Ensam. Iklädd skor, byxor och en tröja som är både ut-och-in och bak-och-fram. Ingen jacka, ingen mössa, inga vantar och ingen vuxen.

Det är alltså minusgrader ute. Jag börjar prata med barnet och säga att hen måste gå in och klä på sig, hen kommer bli sjuk annars. Barnet bara stirrar på mig som om hen inte förstår vad jag säger. "Var är mamma?", frågar jag. "Hemma", svarar hen då.

Efter lite övertalning så får jag hen att visa var hen bor (jag vet bara att familjen bor på granngården, inte exakt var. Har aldrig ens sett föräldrarna då barnen alltid är ute ensamma) och jag tar alla ungar med mig dit och ringer på. Mamman öppnar. "Hej", säger jag, "jag hittade X ute utan mössa och jacka. Det är väldigt kallt ute". Mamman tittar på mig som om hon tänker "jaha, och?", men svarar: "Ja, hen brukar smita ut på morgonen". Inte med något beklagande i rösten eller så utan bara konstaterande. Ja, det är så hen brukar göra, vad då då? Lite så.

Jag blev paff, men eftersom barnet gick in så sa jag bara hej då och gick vidare med mina barn till förskolan.

Men jag förstår inte. Hur tänker man som förälder om man 1) vet om att sitt lilla barn smiter ut utan uppsikt och 2) inte gör något åt det? Typ.. låsa dörren, kanske? Och märker hon inte att barnet inte är hemma? Varför ser hon inte efter var barnet är och att det är ordentligt påklätt? Eller bryr hon sig inte?

Jag kan inte förstå detta. Alls. Jag har ju lagt märke till att dessa barn ofta är ute och alltid ensamma. (Detta var första gången jag såg mamman överhuvudtaget). Det känns lite obehagligt att tänka på att barnen är utan uppsikt mer eller mindre dagligen. Bör man lägga sig i? Hur, i så fall?

Okej, jag har några minuter på mig innan jag måste åka iväg till jobbet.

Det finns en sak som har förundrat och irriterat mig den senaste tiden. Egentligen har jag inte med det att göra, meeeeen, what the heck. Jag irriterar mig ändå.

Jo, det finns ett syskonpar på våran gård. Ja, jag vet inte, det kanske är fler barn i kullen än de två, men det är dem man alltid ser. Flickan påstås vara fem år och pojken.. ja, ingen vet hur gammal han är, men han är yngre än flickan i alla fall. Åldern är väldigt svår att bestämma eftersom han 1) är större än Lukas men 2) knappt kan prata alls (och det lilla han säger begriper man sällan).

Dessa två barn är alltid ute på gården. All-tid. Det spelar ingen roll vilken tid det är, vilken dag i veckan, de är alltid där. Och naturligtvis utan uppsikt. Inte en enda vuxen ute på gården! Jag har nog aldrig ens SETT deras föräldrar. Okej att flickan får gå ut själv (jag släpper ju själv ut Vanja att leka med Wille), men pojken skulle jag aldrig våga låta vara utan uppsikt. Jag menar, Lukas har visat att han inte springer bort längre, men han får ändå inte gå ut själv. Han är för liten, helt enkelt. (Kanske nästa år).

Dessutom är det något konstigt med barnen. Båda två. Jag vet inte om de har någon form av störning, jag har ingen som helst erfarenhet av sådant så jag kan inte avgöra det, men något konstigt är det med dem. Eller så är det bara deras uppfostran. Pojken verkar lite efterbliven i sitt sätt, men det kanske bara verkar så eftersom han inte kan prata och inte leker med de andra barnen, och flickan..! Hon är helt gränslös, vet uppenbarligen ingenting om sociala koder eller hur man uppför sig mot andra. När jag satt ute och fikade med barnen (muffins och festis) så kom hon bara fram och sa "Jag vill också ha en muffin." Bara så där. Hon känner inte mig överhuvudtaget, men går bara fram och kräver fika av mig. För krävde, gjorde hon. Hon gav sig inte förrens jag gav henne en muffin (och det gjorde jag bara för att hon skulle gå därifrån. Fel av mig, jag vet, men vad fan, jag blev så paff av själva beteendet). Hon har även gått hem till mina barns kusin och lekt och sedan deklarerat att hon ska äta mat där. Bara så där.

Något knasigt är det.

Eftersom de konstant är hemma och ute och leker på gården så verkar de ju inte gå i förskola heller. Det är ju förstås inget krav att man ska det (tack och lov, trots artikeln jag länkade till häromdagen), men det känns som att dessa barn hade behövt det. Om inte annat för att lära sig lite om sociala sammanhang.

Jaja, jag har inget med det att göra, jag vet det. But still..