Åh, vad jag kan störa mig på folk när det pratas om pengar! I alla fall när man pratar med folk som inte har någon större förankring i verkligheten. Jag har pratat om detta fenomen tidigare, så trogna läsare får ursäkta att jag upprepar mig.

Jag hänger ju på ett föräldraforum. På det forumet finns det en avdelning för att diskutera privatekonomi. På den avdelningen hänger tydligen hela Sveriges toppelit när det gäller höga löner. I alla fall om man får tro de som skriver där. Ju högre lön personerna har, desto mindre förankring i verkligheten verkar de ha.

Exempelvis. Jag och Tommy anses vara FATTIGA enligt dessa personer. Fattiga! Vi som faktiskt lyckas spara nästan varje månad, vi räknas som fattiga. Det är ett sådant otroligt hån mot de som faktiskt har det svårt ekonomiskt. Visst, vi sparar ju inte tiotusentals kronor varje månad, som vissa andra påstår att de gör (och det är samma personer som sen klagar över att det är svårt att få pengarna att gå ihop, få det att gå ihop, om du kan), men vi kan ändå spara. Visst har vi inga höga löner, men inte så låga som de vill få det till. Jag tycker faktiskt att vi har rätt okej löner numera. Men på forumet ska alla vara värst och när de väl har börjat den här kukmätartävlingen som de tydligen är med i, då tjänar alla minst 40000 i månaden var, och det är under de dåliga månaderna. Annars tjänar de minsann 70 000.. EFTER skatt.

Jaja, nu överdriver jag lite grann, men så går tongångarna, mer eller mindre och man blir så frustrerad för det GÅR verkligen inte att diskutera med dem. Häromdagen var det en person som ville ha spartips och när jag gav mina tips på hur deras budget borde se ut så fick jag omedelbart mothugg och folk var helt förfärade över att jag ansåg att övrigt-posten borde vara max 4000. Någon gick så långt att han/hon hävdade att för den summan fick man ju bara en jacka och kläder måste man ju köpa varje månad.

Geez..

Ja, ni ser vad det är som gör mig frustrerad, gissar jag. I min verklighet så behöver man inte köpa kläder varje månad och det finns inte en chans att jag skulle lägga så mycket pengar på ETT plagg, men jo, det var ju "nödvändigt". Annars fick ju barnen skämmas. Eh. Ja, det var ju logiskt.

Nä, usch. Jag är glad att vi är förankrade i verkligheten, i alla fall. Hur fattiga andra än må klassa oss som så anser jag oss priviligierade. Hade vi haft en vettigare hyra skulle vi kunna spara bra mycket mer än vad vi kan idag, då hade vi kanske pratat om flera tusenlappar sparade i månaden, men nu ser det ju ut som det gör och vi trivs bra här, även om jag inser att vi antagligen måste flytta. Men det är ännu någonstans i framtiden och inget som ska hända än.

Vad som däremot måste hända inom en snar framtid är att jag måste ta körkortet. Jag har fått mitt körkortstillstånd och måste boka tid för intensivutbildning nån gång snart. Klarar jag det på bara intensivutbildning, då kommer vi billigt undan och då kanske vi rent av kan köpa en billig bil utan att ta lån. Det vore inte tokigt, faktiskt. Men först måste jag förstås ha körkortet.