Thorn without a rose

Alla inlägg under maj 2006

Av rikku - 19 maj 2006 15:15

Jag har under flera år funderat på att tatuera mig. Jag vet precis VAD jag vill tatuera, och jag vet ungefär var jag vill ha det. Jag har två ställen att välja på. Antingen vill jag ha det på den vänstra axeln eller på vänster fotled (eller däromkring). Helst skulle jag vilja ha tatueringen på axeln, men det finns skäl till att välja ett mer diskret ställe.

Orsaken är naturligtvis mitt val av objekt.

Jag vill tatuera in hammaren och skäran, i rött, såklart, men problemet är att de flesta människor jag känner är våldsamt emot det.

En del är emot den av, tror jag, ideologiska skäl. Somliga har inget emot att jag är kommunist, sålänge jag inte visar det alltför öppet.

Andra är emot det för "mitt eget bästa". De tror att jag om 5-10-20 år kommer ändra mina politiska sympatier och då kommer ångra att jag taturerade in det jag tror på nu. Frågan är varför jag, efter att ha varit kommunist i över tio år, skulle ändra mig. De hoppas väl på att jag ska "växa upp" och bli "förnuftig", antar jag.

Ytterligare en del är emot just hammaren och skäran för att den symboliserar en ganska så extrem politik jämfört med vad som hör till normen. För om man ska vara helt ärlig; skillnaderna mellan högern och vänstern (moderaterna till socialdemokraterna, kanske till och med vänsterpartiet) är hårfina. Visst, skillnaden mellan partiernas linjerär tillräcklig för att påverka det vardagliga livet för många om ena eller andra sidan vinner valet, men ändå så är själva politiken rätt lik varandra.

Kommunismen är inte det.

Jag antar att det är därför många fruktar och hatar den så. Men hur många, med handen på hjärtat, har egentligen tagit sig tid att sätta sig in i vad kommunismen står för?

Enligt mina erfarenheter så är det i princip ingen. De diskussioner man hamnar i är rent fördummande.

"Nu ska du försvara Stalin!"

"Ni kommunister har mördat fler än nazisterna!"

"Så du vill ha det som i Sovjet?"

Förr orkade jag ta såna diskussioner. Numera orkar jag inte. Det leder liksom ingenvart i alla fall. Ingen av dem jag "diskuterat" med har egentligen varit intresserad av mina svar. De är bara ute efter att bråka med någon. Bara påståendet att man ska försvara Stalin gör en ju helt paff. Varför ska jag göra det? Vad har han med mina politiska åsikter att göra? Har jag nånsin sagt att jag gillar honom? Hardly, men är man kommunist så ska man tydligen göra det, enligt borgarna.

Nåväl. Det var ett sidospår.

Vad jag ville komma fram till var att iprincip alla är emot att jag ska tatuera in hammaren och skäran av olika skäl. Kanske har de rätt, kanske inte. Men valet ska ändå vara upp till mig. Alla gör vi olika val här i livet. En del val är rätt, andra fel. Innan man dör kommer man ångra en hel del av det man har gjort, men än mer det man lät bli att göra som man egentligen ville. Om andra tillåts fatta besluten ÅT mig, då kommer jag ångra det desto mer än om jag fattar ett felaktigt beslut. Jag kan stå för mina egna beslut, men inte för andras.

Så varför vill jag tatuera in hammaren och skäran?

Pja, det finns det en hög skäl till. Dels så gillar jag utseendet på den. Den är tuff, stilren och snygg. Det är inte en massa plotter, utan enkelt uppbyggt. Sen står symbolen för kommunismen, som jag, uppenbarligen, är för.

Men Sovjet då? Hammaren och skäran är starkt kopplade till Sovjet. Vill jag bli associerad med de övergrepp som bland annat Stalin beordrade?

Nå. Jag vet att det skedde många saker i Sovjet som man önskar inte hade hänt. Jag vet att en del människor gör kopplingen Sovjet -> massmord, förföljelse och mycket annat.

Men ärligt talat så bryr jag mig inte. Det är deras uppfattning, inte min.

Jag är fullt medveten om att jag har en något romantiserad bild av Sovjet. Jag vet att allt inte var frid och fröjd. Men än sen? Jag har en bra jämförelse att dra för alla som blir arga nu.

Kristendom. HUR många är det inte som springer omkring med kors runt halsen, intatuerade på bröst, rygg, armar, whatever. Varför gör de det? Tja, oftast för att de tror på Gud. Men. Tänk om jag nu skulle dra upp korstågen, inkvisitionen, häxbränningar och Bob vet allt? Står dessa människor för det? Är de FÖR att bränna kvinnor som kan läsa på bål?

Knappast.

Inte heller är jag för de förföljelser och övergrepp som inträffade i Sovjet. Men för den sakens skull så kan jag gilla symbolen hammaren och skäran och vad den står för EGENTLIGEN.

"Och vad skulle det vara?", undrar kanske den irriterade läsaren.

Jo, det ska jag tala om. Den står för arbetare. Vi vanliga, smutsiga arbetare som, allt som oftast, är underbetalda.

Och detta kan jag säga er;

Jag är stolt arbetarklass.

Av rikku - 16 maj 2006 18:30

Framtid.

Ett mäktigt ord. Så kort, men ändå så kraftfullt. Ett ord som får vissa människor att känna den starkaste glädje, och andra att känna den svartaste förtvivlan.

Framtid.

Ett ord. Ett begrepp. Något abstrakt, något utom räckhåll.

Framtid.

Jag har funderat mycket över framtiden det senaste. Mycket händer i år. Mycket kommer hända de närmaste åren, men i år är det extra mycket stora saker, känns det som.

  • Jag och alla mina vänner fyller 25 i år. Det är ganska stort.
  • Jag och Tommy flyttar ihop. Det är stort för mig, men störst för honom.
  • Yenny gifter sig, den förste av oss fyra som tar det steget. Det är enormt stort.
  • Min styvfar fyller 60. Det är hyfsat stort, särskilt för honom.
  • Mamma och styvfar köper nytt hus. Det är mycket stort.
  • Förhoppningsvis får jag en ny lägenhet i sommar. Den bör i alla fall vara större än den jag har nu.

Framtid.

Jag och Tommy har planerat så mycket. Det är så mycket vi vill göra tillsammans. Så många saker man vill hitta på och så lite tid att göra det på. Hittills, that is. När vi flyttar ihop lär vi få mer tid över, men sommaren är kort och mycket av det vi vill göra kan man bara göra på sommaren.

Jag ser verkligen fram emot när Tommy flyttar hit. Vi passar så bra tillsammans, han och jag. Vi trivs otroligt bra tillsammans. Vi tycker om att göra saker tillsammans, om så bara vara ute och gå i det fria.

Tommy tycker om att göra saker MED mig, inte bara släpa med mig på saker HAN vill göra, så som Samuel brukade.

Tragiskt nog kan jag inte längre komma på vad jag och Samuel gjorde som var roligt. Inte en enda sak kommer jag på. Men det beror väl på att han har gjort som han har sen han gjorde slut. Nu har det gått snart nio månader, och han har fortfarande inte skickat min tavla. Jag tror tyvärr inte att jag någonsin kommer få tillbaka den.

Framtid.

Det gäller att se framåt ändå. Jag har förlorat mycket, men det finns mer att vinna.

Ett helt liv.

Första steget är att flytta ihop. Därefter.. kan allt hända, fast bara sådant som är gott. :)

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2006 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards