Thorn without a rose

Alla inlägg under november 2012

Av rikku - 30 november 2012 20:36

I flera dagar har jag planerat att skriva en uppdatering, men jag har inte orkat. Egentligen orkar jag inte idag heller, men jag gör ett försök ändå. Jag ber om ursäkt i förväg ifall det blir osammanhängande. Jag har nämligen världens huvudvärk och så ont i ögonen så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.


Orsaken? Total och komplett brist på sömn. Lillfisen har inte sovit alls i natt. Hon har varit så orolig och kinkig, så vi funderar på om hon är på väg att bli sjuk. Tommy är ju sjuk. Han har fått vara hemma från jobbet idag. Han kände sig hängig och varm igår och när han kollade tempen så visade den att han hade 39 graders feber. Uj då.


Jag har ammat, vaggat, bytt blöjor, vyssjat.. ingenting hjälpte i natt. Lily bara skrek och var ledsen. Jag vet inte vad klockan var när Tommy gick upp, kanske var den halv åtta, eller möjligtvis halv nio. Men oavsett vilken tid det var så fick han ta med sig Lily upp för jag behövde desperat sömn, eller åtminstone vila. Vid elvatiden gick jag upp. Då hade Lily sovit en kort, kort stund i Tommys famn, men var nu vaken och ledsen igen. Först framåt eftermiddagen lyckades vi få henne att somna lite längre perioder, men det var sköra sömnperioder. När vi skulle äta mat låg hon och sov i babysittern i datarummet och vi vågade inte flytta på henne för då hade hon garanterat vaknat.


Även om jag tycker att det är svinjobbigt att inte få sova så behöver ändå Lily sömnen mer än vad jag gör, så vi måste prioritera att hon får sömn i första hand.


Sexton dagar gammal är hon idag, för övrigt. Förutom det här med nätterna så funkar det bra här hemma. Vanja och Lukas är hyfsat försiktiga omkring henne och de älskar henne verkligen. Lukas har vid ett par tillfällen kommit och kelat med Lily, klappat henne på huvudet, pussat på kinden och frågat: "Bebis. Älskar du mig? Gör du det, bebis? Jaaaa, det göör du!" Han är för härlig, den killen. :)


I tisdags var vi på första BVC-besöket med Lily. Vägning och mätning gick fint och lilltjejen, som inte är så himla liten, egentligen, hade vuxit bra mycket. Nu var hon 54 cm lång (51 vid födseln) och vägde 4465 gram (3960 gr). Allting såg bra ut, precis som vanligt. Den dagen en barnmorska eller sjuksköterska säger att något inte är fullt normalt eller som vanligt, då kommer jag rita ett stort kors i taket.. Nej, jag skojar bara. Klart att det är bra att allt är bra, men lite tjatigt blir det i längden. Skulle man oroa sig för något eller ha någon fråga om något som rör barnen så får man alltid höra direkt att "nej, men det är heeeeelt normalt" och "du ska iiiiiinte oroa dig". Ibland tror jag att det de oroar sig mest för är att en nybliven mamma eller pappa ska oroa sig..


Nu ska vi se på en film innan vi slänger oss i säng. Fast egentligen borde vi väl gå och lägga oss direkt eftersom sömnen uteblev i natt och Lily faktiskt sover just nu.. Men vi får väl hoppas att denna natten ska bli bättre än föregående, så vi chansar på att vi tillåts titta på en film och sen sova. :)

ANNONS
Av rikku - 26 november 2012 17:19

Återigen blir det ett inlägg om något från Aftonbladet. Denna gång läste jag en krönika av Anders Westgårdh med rubriken "Stöttar du SD gillar du knappast "På spåret"." Krönikan i sig var ganska intressant, för den har både helt rätt och helt fel. Helt rätt har han i sitt påstående att det borde vara oförenligt att både gilla ett program som går ut på förståelse för andra kulturer och breda, allmänna kunskaper, och att gilla ett främlingsfientligt parti vars inskränkthet och fördomsfullhet tyder på dåliga kunskaper och noll förståelse för olika kulturer.


Men trots det slår det helt fel i hans resonemang, för SDs väljare är i regel inte, olikt partiet i sig, nynazister. Det är folk precis som du och jag som helt enkelt har köpt en väldigt enkel idé och tycker att lösningen är lysande. Idéen heter helt enkelt "det är invandringens fel", oavsett vad problemet heter. Arbetslöshet? Invandringens fel! Brott? Invandringens fel! Ekonomisk kris? Invandringens fel!


Allt löser sig bara vi slutar ta emot invandrare och helst också skickar tillbaka de som redan är här. Idéen är så enkel och i sin enkelhet tycker många att det även är rätt. Precis som Hitlers idé om att allting var judarnas fel, fast här har SD bytt ut "judarna" mot "invandrarna". Merparten av det tyska folket var knappast judehatare, men idéen att alla bekymmer skulle försvinna om judarna försvann var så lockande att folket accepterade det. Det är klart att det var judarnas fel. Kanske inte just affärsinnehavaren på hörnet, men de andra.


Precis så resonerar SDs anhängare. Det är klart att det är invandrarnas fel. Kanske inte just sonens klasskamrat Ahmed, hans familj är väl okej för de jobbar ju, men de andra! Det är de andra som är problemet, de andra som lever på socialbidrag hela livet, de som bränner bilar och rånar gamla damer. De andra som inte lär sig svenska och våldtar kvinnor och framför allt de som stjäl jobben från de hederliga, stackars svenskarna som blir diskriminerade på arbetsmarknaden.


SDs argument är enkla och i sin enkelhet är de svåra att motargumentera, just för att de har rätt. Samtidigt som de har helt, katastrofalt fel.


Många invandrare lever på socialbidrag. Många lär sig aldrig svenska. Invandrare är överrepresenterade i fängelserna. Det är oftast invandrarungdomar som går runt i gäng och bränner bilar och förstör.


Men de gör det inte för att de är invandrare, och det är här SDs argument falerar. De tar inte reda på orsaken bakom, utan utgår endast från den gemensamma nämnaren, att de är invandrare. De ignorerar att det finns många andra gemensamma nämnare, varav den största heter "klass".


Underklassen har alltid varit överrepresenterade inom en viss typ av brott och har alltid haft svårare att få arbete, så även på den tid då det fanns relativt få invandrare i Sverige. Överklassen har i alla tider sett ner på underklassen och ansett att den är mindre värd. Det är inte så längesen underklassen ansågs obildbara och att det var meningslöst att låta deras barn gå i skola, de kunde ju ändå inte lära sig något och skulle hur som helst bara växa upp till att bli tjuvar.


Att alltid ha det dåligt ställt och att vara i princip utan framtidsutsikter är nedslående och deprimerande. För en ungdom är det extra frustrerande att veta på förhand att de inte har någon framtid, vilket kan vara en anledning till att de samlas i gäng och för att få utlopp för sin frustration så förstör de saker. Det gör det inte rätt på något sätt, men det är en förklaring.


Men detta är inte SD intresserade av. De vill inte se dessa fakta. De har sin lösning klar och den tänker de vidhålla, som om alla magiskt skulle få det bättre om bara alla otäcka invandrare var borta.


Det farliga med SD är tre saker. För det första så klippte de sig inte och skaffade sig jobb, utan de lät håret växa och satte på sig kostym och blev därmed nästan rumsrena. För det andra så har de en enda punkt på sin politiska agenda och det är invandringen, och de flesta kan nog hålla med om att intergrationen är ett kapitalt misslyckande i Sverige och med SD som enda parti som tar upp detta som en öppen fråga lockar till sig folk som i övrigt är vettiga, tänkande människor. ("Något måste ju göras, men det får man väl inte säga i det här landet").


Slutligen så har partiet tagit på sig en enorm offerkofta, vilket får deras anhängare att gå i försvarsställning så fort partiets politik diskuteras och det är helt omöjligt att argumentera med folk som anser att hela världen konspirerar emot dem.


Det är tragiskt.

ANNONS
Av rikku - 25 november 2012 22:18

Den här dagen har varit allt annat än bra. Det började, såklart, med en dålig natt. Lily sov hyfsat bra, men i gengäld så var Lukas uppe fyra, FYRA! gånger på natten. Jag hann inte ens somna mellan gångerna och lagom till att Lukas stannade i sin säng så vaknade Lily. Såklart. När morgonen inte längre gick att förneka så fick Tommy gå upp och ge barnen frukost. Men sedan skulle Tommy iväg med bror sin och fixa med båten. Jag hoppades att TVn skulle vara tillräcklig distraktion för barnen så att jag kunde få mig någon timmes sömn eller två (helst fler), men icke. Lagom till att man var på väg att somna så kom ungarna in och undrade när jag skulle gå upp. Jag bad, så vänligt jag förmådde, att få vara i fred så jag skulle kunna sova, men det gick ungarna helt förbi, för de sprang in och ut ur sovrummet med jämna mellanrum och sömnen jag hade hoppats på uteblev.


"Grus i ögonen" räcker inte som beskrivning på hur jag har känt mig under dagen, kan man ju konstatera.


Så, tröttare än tröttast och med ett uselt humör har dagen sedan bara gått utför. Barnen har bråkat med varandra hela dagen, ingen har lyssnat överhuvudtaget, när jag och Lily gick och handlade så spöregnade det (tack så mycket, precis vad jag behövde), Lukas hade sammanbrott på sammanbrott vid middagsbordet, Lukas fick den lysande idéen att blöta upp en (tom) toarulle och sedan mosa in den i det lilla hålet på handfatet, varifrån vi inte kunde få ut delarna sedan. När sedan kvällen kom bad jag barnen städa upp sitt sovrum innan de skulle gå till sängs. När det hade gått en timme utan att en enda pinal hade blivit undanstädad (trots åtskilliga påminnelser) så fick jag ett utbrott. Jag sa till dem att antingen städade de upp, eller också skulle jag slänga de leksaker som låg kvar på golvet nästa gång jag kom in i deras rum. Resultat? Båda ungarna bröt ihop och stortjöt att det var ju så mycket leksaker och de ville inte att jag skulle slänga dem. Nähä, städa upp dem då.


Mirakulöst nog så lyckades de städa upp allting.. Så de kan, bara de får motivation nog. *suck*


När de sen hade kommit i säng så ville Lukas att jag skulle läsa en godnattsaga. Jomen visst, helt klart rätt tillfälle att be mig om det! Nej, sa jag, jag vill inte läsa någon godnattsaga. "Varför inte dåååååå?" tjöt Lukas. (Ytterligare en sak som irriterar mig för närvarande.. Lukas kan inte ta ett "nej" om någonting utan att börja tjuta. Måste vara någon fas han är inne i..) Jo, helt enkelt för att jag är arg och sur eftersom ingen har lyssnat på mig idag och det har bara varit en massa bråk om allting.


Nej, vi får hoppas att morgondagen blir roligare på alla sätt och vis, för såna här dagar vill vi inte ha fler av.

Av rikku - 24 november 2012 22:32

Det ser ut som att 2013 kommer bli Avantasias år. Till våren släpper de ett nytt album och i april ska de uppträda live! Gosh, vad jag önskar att jag kunde gå! Antagligen kan jag inte (hallå, jag har en bebis) men det hade varit sååå häftigt! Har man tur så spelar de in showen så man kan köpa den senare. Det är inte samma sak, men ändå second best. :)

Av rikku - 24 november 2012 19:32

Läste en artikel i Aftonbladet om att leksakskatalogerna från och med i år har "könlösa" leksaker, det vill säga att de har tagit bort pojk/flickindelningen i katalogen. Det ska inte längre finnas några "pojkleksaker" eller "flickleksaker", utan både pojkar och flickor syns leka med samma leksaker i katalogen.


Själva artikeln i sig var inget anmärkningsvärt, tycker jag. Det är mera självklarheter för mig. Jag tror nog att de flesta småbarnsföräldrar känner till att barnen leker med alla leksaker, bara de har tillgång till dem. Sen finns det naturligtvis barn som får en favoritgrej, som barnens kusin som ett tag var helt insnöad på bilar. :)


Men när man läste kommentarerna till artikeln, det var då man blev mörkrädd på riktigt.


Folk var helt tokiga. Upprörda till gränsen för slaganfall nästan. De protesterade hej vilt och menade på att "folk" försökte göra barnen könlösa, att pojkarna skulle bli homosexuella, att det är feminismens fel att kvinnor idag är "osäkra på sin kvinnlighet" (vad nu det betyder). De argumenterade för att barnen minsann själva måste få välja vad de ska leka med och inte bli påtvingade dessa onaturliga leksaker.


Uhm.. alltså.. Jag vet inte vilken del av artikeln de läste fel på, för själva grejen var ju att barnen ska få välja. Att de ska slippa bli påtvingade stereotypa leksaker utan få veta att det är okej för pojkar att leka med dockor och strykjärn och flickor faktiskt får vara intresserade av brandbilar.


Jag förstår faktiskt inte vad de är så rädda för. Känner de sig hotade i sin manlighet eller kvinnlighet om barnen får välja leksaker själva och kanske väljer vad de anser är "fel" leksaker? Får en pappa panik av att se sin son leka med dockor? Känner sig mammor hotade i sin roll som kvinna om dottern älskar att leka med bilar och sparka boll framför allt annat?


För jag förstår verkligen inte detta hatdrev mot "feminismen" och "PK-Sverige" som de anser är till skuld för detta. Inte heller förstår jag kritiken, eller rättare sagt påståendet, att män och kvinnor idag är förvirrade i sina könsroller. Någon påstod till och med att bara 30% av befolkningen är attraherade av varandra till följd av denna förvirring och att vi därför kommer dö ut eftersom det inte kommer födas tillräckligt många barn.


Man tar sig ju för pannan när man läser denna orgie av dumheter som folk kläcker ur sig. Självklart stod de inte oemotsagda, utan det var många vettiga personer bland kommentatorerna också, men det var de vettlösa man blev förbluffad av.



Mina barn får leksaker av alla sorter. Både Vanja och Lukas har bilar, lego, dockor, gosedjur, käpphästar och mycket annat. Lukas älskar sin docka (jaja, den har blå kläder, så lite "pojkig" är den väl), men han leker också med sin brandbil (som han också älskar massvis). Bara tanken att han skulle "bli" gay av att leka med dockor är ju absurd. Skulle det vara så att han är gay (notera gärna skillnaden) så är det ingen anledning till att förneka honom leksaker.


Bah! Nej, jag hoppas verkligen att dessa människor är i klar minoritet, de som vräker ur sig all denna galla och insisterar på att påtvinga sina barn stereotypiska könsroller istället för att låta dem utvecklas och blomma som fullständiga människor.

Av rikku - 21 november 2012 19:54

Jag gör ett kort inlägg om det här på bloggen också..


Grattis på födelsedagen, Tobi Sammet!

Happy birthday, Tobi Sammet!


Jag ser fram emot nästa gång jag kan se dem på konsert igen, men innan dess kommer jag invänta det nya albumet med Avantasia som ska komma ut till våren. :)

Av rikku - 21 november 2012 13:43

En vecka har gått sedan Lily föddes. Det har, på det hela taget, varit en lugn vecka. Än så länge äter och sover hon mest, samt protesterar högljutt när det är dags för blöjbyte eller att ta av/på kläder. Så länge hon får mat så är hon en nöjd liten fis. Hon somnar tvärt varje gång vi går utanför dörren, oavsett om hon sitter i Manducan eller åker i vagnen. Det är rätt skönt.


Vanja och Lukas har inte uppvisat några som helst tecken på att vara svartsjuka än och det känns också väldigt skönt. De är fortfarande väldigt nyfikna på Lily och vill gärna klappa, pussa och krama. Gose-ungar. :) På förskolan har de pratat en del om bebisar och Lukas deklarerade stolt så snart vi kom dit igår att han minsann var storebror nu. Det är verkligen något han har tagit fasta på, att han är storebror.


Tråkigt nog har vi dock fortfarande problem med Lukas toalettbesök. Det är ofta han inte hinner och lika ofta han kissar över ringen och på kläderna. Det blir väldigt mycket tvätt på så sätt. :/ Men vi har fått en tid till barnläkaren i alla fall, så den tionde ska vi dit och så får vi se vad de säger.


Idag har jag passat på att baka. Jag brukar ju göra limpa eftersom det är så himla smidigt att göra, men idag valde jag för första gången på länge att baka brödkakor. Det är ett bröd som i vår familj går under namnet "Farmors bröd" eftersom farmor alltid bakar rågkakor. Jag förstår inte hur farmor hinner med när hon bakar. Jag hade fullt upp med att baka ut kakorna, grädda dem i ugnen och få ut dem i tid och in med nästa plåt, och då gjorde jag deg på 0.5 liter mjölk och farmor brukar baka på 1.5 liter. Puh! 14 kakor bröd blev det på min lilla sats. Fast jag gjorde nog mina brödkakor lite för små, men det gör inget. Goda blev de i alla fall. (Ja, det är klart att vi var tvungna att provsmaka dem!) :)


Avslutningsvis kommer lite bilder på alla tre barnen som nyfödda eller nästintill.

     

Av rikku - 18 november 2012 11:47

Lily har upptäckt hur skönt det är att sova. Igår gick vi på en promenad till OKQ8 för att hämta upp ett paket och hon sov hela vägen både dit och hem. På vägen hem stannade vi även till hos Tommys mamma och hälsade på och då vaknade hon förstås. Lily gjorde en lysande uppvisning av sitt röstregister när vi var där. Hon tycker verkligen inte om att byta blöja eller ta av/på kläder. :P


Väl hemma fortsatte hon sin sovkavalkad. Det var timmar i sträck som hon sov så gott, så gott. På kvällen försökte vi väcka henne så att hon skulle sova mer på natten istället, men det var omöjligt. Hon bara gjorde lite lätta grimaser och fortsatte sova. Haha, sötungen. :)


Jag var rädd att hon skulle hålla sig vaken hela natten eftersom hon sov så mycket under dagen, men det var inte så farligt, faktiskt. Hon vaknade vid 23, 01, 03 och 06. Förutom när hon vaknade vid tre så somnade hon om nästan direkt efter att ha fått äta lite, så jag fick sova ganska mycket ändå.


Nu ligger hon och sover bredvid mig igen, men det är väl som det ska vara. Äta och sova är vad de små behöver för att växa. :) Får bara hoppas att hon fortsätter sova bättre och bättre på nätterna så jag hinner ta ikapp lite sömn också.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se