Thorn without a rose

Alla inlägg under mars 2011

Av rikku - 22 mars 2011 13:08

Nu känner jag mig verkligen frustrerad! Vanjas regnbyxor är borta. Puts väck. Vi har inte sett dem sen flytten (vad jag minns) och jag har fått slut på ställen att leta efter dem på! Jag har kollat alla lådor här uppe. Jag har kollat i källaren. Jag har rotat igenom alla garderober! De finns inte! Visst, det kostar inte många kronor att köpa nya, men det är själva grejen som stör mig, att de är borta. Hennes ena Hello Kitty-vante är också borta, liksom hennes jordgubbsmössa. Antaglien ligger alla dessa saker på samma ställe, men jag hittar dem inte!


Jag funderar på allvar om jag skulle dra upp alla lådor med urväxta barnkläder och rota igenom dem alla, bara för att se om de finns där. Idag hinner jag dock inte. Jag ska åka till jobbet om mindre än en timme. Men jag kommer tänka på det och störa mig på det hela dagen!


*mutter* *mutter*

ANNONS
Av rikku - 22 mars 2011 10:07

Vad mycket skumt jag drömmer nuförtiden! Häromveckan hade jag en mardröm om barnen (drömde att Vanja blev överfallen av en hund på förskolan) och igår drömde jag att jag blev ledare för Vänsterpartiet och dessutom statsminister! What the fuck?! Jag som inte har varit involverad i politiken på tio år, minst (och då var det bara medlem i ungdomsförbundet, mycket liten nivå, alltså), och så helt plötsligt drömmer jag att jag är statsminister!


Jag tror min hjärna har slagit slint. Om det är något jag inte vill bli, så är det statsminister.


Jag tror det är bäst att jag lägger mig och vilar lite.

ANNONS
Av rikku - 19 mars 2011 20:52

Jaja, jag vette fasen vad som händer med mitt bloggande, men det blir ju inte mycket skrivet i alla fall. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om. Det har ju hänt rätt så mycket på några veckor, men vad är värt att berätta om flera veckor senare?


Vi får väl se vad jag kommer på.


Ja, jobbet flyter på. Jag har snart lärt mig alla stationer och klarar dem ganska bra. Jag är inte snabbast i världen, men inte långsammast heller. Så man får väl säga att jag är normal, antar jag. Flera av mina arbetskamrater är skumma, men det är nog inget jag ska skriva om i öppen blogg. Jag får nöja mig med att konstatera att det är skumma människor där. En del är förstås fullkomligt normala och trevliga. Såklart.


Jag hoppas få vara kvar länge. Om jag kunde få fast anställning av Volvo så vore det optimalt, men jag struntar faktiskt i vem som betalar ut min lön, bara någon gör det och jag får jobba. Jag trivs rätt bra på jobbet och tycker att jag klarar det ungefär lika bra som de som är fast anställda. Långsammare än vissa, som sagt, men snabbare än en del som är som har jobbat där länge. Vilket jag kan tycka är rätt märkligt, men jag bryr mig inte så mycket. Sålänge jag får göra mitt jobb så är jag nöjd.


Här hemma går allt sin gilla gång. Vi har fortfarande inte packat upp allt och i den här takten blir det väl aldrig av. Men nån dag, när vi orkar, ska vi väl ta ett ryck och packa upp de sista lådorna. Frågan är bara när sjutton man ska orka. Vi är konstant trötta här hemma. Hela långa veckorna orkar vi inte mycket mer än laga mat och ibland diska och på helgerna gör vi vårt bästa för att få sova så mycket som möjligt, men är ändå trötta. Idag gick jag upp strax före elva, men inte känner jag mig piggare för det. Tvärtom, nästan. Jag har haft huvudvärk hela dagen och det har Tommy också haft. Kanske är vi på väg att bli sjuka. Hoppas inte det. Jag har inte råd att vara borta från jobbet. Jag måste visa att de kan lita på mig, att jag är där när jag ska vara det och jobbar hela tiden när jag ska. Jag kan inte hålla på och vara sjuk och vara borta. Om barnen blir sjuka, då får Tommy vara hemma och vabba, det har vi kommit överens om. Fram tills att jag har en fast anställning så kan jag inte vara borta om det inte absolut behövs.


Idag har jag ändå varit ute och gjort lite nytta, så att säga. Jag och Vanja åkte till Frölunda Torg och köpte strumpor och underkläder till barnen. Vanja fick även 3 diadem som hon så gärna ville ha. Hade vi inte fått barnbidraget igår så hade hon fått vara utan, men nu fanns det ju lite pengar på kontot och lönen kommer ju på fredag, så då slösade jag lite. Vi var även inne på Bokia och tittade lite, men där satte jag stopp för mig själv. Se, men inte köpa. Jag köpte nyligen fyra böcker och det får räcka en stund. Men titta kan man ju göra..


Vanja tyckte om att åka spårvagnen till torget och gå runt i alla affärer. Det var nog tur att det bara var vi två, hade Lukas varit med så hade det varit mycket jobbigare. Han har ju sådant spring i benen och kan aldrig gå snällt och hålla i handen. Att ta med sig honom någonstans alls är ett utmattande företag. Ögon i nacken hade inte räckt. Ögon runt hela huvudet och femtio armar på tjugo meter hade man snarare behövt för att kunna koppla av när man har med sig honom.


Men nu var det alltså bara jag och Vanja och det var riktigt mysigt. Hon tittade på allt som fanns i butikerna och på folket runtomkring och pratade och skrattade och tittade på kläderna och kommenterade dem och hade jättekul. Det är nog bra att ta med sig bara ett barn på någon sådan här utflykt och låta dem få all uppmärksamhet utan något syskon med. Men det är ju inte alltid det går att göra så.


Vi fick i alla fall köpt ett antal par sockar och 6-8 par underkläder åt dem var. Nu kan vi kasta alla slitna och trasiga strumpor där tårna tittar ut. Lukas kan få börja använda kalsonger igen och Vanja får skippa sina (snart) urväxta trosor. Jag skulle också behöva uppdatera min underklädesgarderob, men det har jag inte råd med än.


Det finns mycket som vi skulle vilja köpa och behöva köpa, men det får ligga i framtiden. Visst kommer vi få in en del pengar så länge jag får vara kvar på Volvo, men vi måste prioritera sparande också. Om vi ska kunna betala av billånet i år så krävs det hårt sparande och jag vill verkligen bli av med billånet. Om några veckor är jag äntligen fri från CSN-lånet så sen är det bara billånet kvar innan vi är skuldfria och det skulle vara så himla skönt att få vara det. Ett tag i alla fall. Om vi köper hus sen så lär vi ju vara skuldsatta för resten av livet, mer eller mindre, men det är ju av en helt annan karaktär. Den skulden ersätter ju hyran så det kommer ju inte kännas lika hårt.


Nej, nu har jag svamlat nog. Inte mycket blev sagt på så många bokstäver, men jag är trött och behöver sova. Jag får försöka skriva mer imorgon, om jag orkar. Imorgon ska vi förresten på bio med barnen. Är det tänkt, i alla fall. Får se om vi 1) kommer iväg 2) har trevligt. Vi vet ju inte hur barnen klarar av bio än. Funkar det inte får vi väl gå ut, utan att se klart filmen. Annars kan det nog vara jättekul.

Av rikku - 6 mars 2011 17:50

Ja, här blir det inte mycket uppdaterat, märker jag. Men det blir väl så när man jobbar heltid igen, antar jag. Kanske ger det med sig med tiden. Men jag kan inte skylla allt på jobbet. Jag har haft TID, jag har suttit rätt mycket vid datorn, men jag har prioriterat annat. Bland annat har jag upptäckt att en av mina favoritserier från min barndom, Alverblodet, finns att läsa, helt gratis! på nätet. Fast på engelska då. Helt underbart. Så jag har suttit och läst och läst och läst bok efter bok efter bok och fröjdats åt att äntligen få veta hur det faktiskt gick sen.


www.elfquest.com är adressen om någon vill gå in och läsa. Jag kan starkt rekommendera det.


Nog om det. Jag har fått förlängt på jobbet, så nu har jag arbete fram till den 17:e april. Det betyder att jag får åtminstone två fulla månadslöner att hämta ut. Sen tror jag att jag kommer få förlängt ända tills jag får tillsvidare-anställning. Om det sen blir Lernia eller Volvo som erbjuder mig fast anställning, det spelar mig mindre roll. Bara jag får vara kvar på Volvo så struntar jag i vem som officiellt är min arbetsgivare.


Jag trivs bra på jobbet. Jag kan inte alla stationer än, men inte långt ifrån. Jag tror det är tre stationer jag inte kan, och jag är prioriterad på upplärningen eftersom jag har så lite kvar att lära, så snart kan jag nog allt. Om det blir så att Volvo tänker anställa så är jag en av tre som står längst upp på listan, om jag får tro vad folk har sagt till mig. Jag är optimist, så varför inte?


Huvudsaken är att 1) jag trivs 2) jag får vara kvar och 3) att jag får betalt. ;)


Under tiden jag har varit tyst på bloggen så har det hänt lite andra saker också. Tommy fyllde år i tisdags och vi hade ett litet kalas här hemma. Det var trevligt. Farmor fyllde år i torsdags. Vi hade ingen möjlighet att åka dit, men jag ringde och grattade i alla fall. De hade nog trevligt där också, vad det lät som.


Min visdomstand har bråkat med mig igen. Den började växa lite till, jag fick en infektion och fick åka akut in till tandläkaren för att få penicillin och om några veckor ska jag dra ut den. Läskigt. Men ändå skönt att bli av med den, så mycket problem som jag har haft med den de senaste åren. Varje gång den får för sig att växa lite till, (och nu pratar vi alltså om max en millimeter åt gången eller så!) så får jag sjukt ont, men det går alltid över innan jag får för mig att göra något åt det. Men inte den här gången. Nu ska den ut. Synd om den, men jag har faktiskt inte plats för den i munnen. Så är det.


Sen ska jag laga lite andra småhål jag har också, men det blir väl vid ett senare tillfälle. Prio ett ligger på min visdomstand.


Den här månaden får gärna gå fort, för min del. Inte bara för att jag vill bli av med tanden (även om jag är rädd för själva ingreppet), men vi har inte så mycket pengar heller, så jag vill fort till löning. Det ska bli spännande att se vad jag kommer få i lön. Nu är ju i och för sig februari en kortare månad än övriga, så lite mindre kommer jag ju få än nästkommande månader, men bra mycket mer än 3000 i alla fall, som jag fick denna lön.


Förhoppningsvis kommer min lön göra stor skillnad ekonomiskt sett för oss. Eventuellt kommer Tommy få löneökning också med 10 kr/timme, och det skulle också göra stor skillnad för oss. Mina förhoppningar om sparande och buffert är ganska höga just nu och jag borde antagligen ta ner dem på jorden igen, men jag kan inte hjälpa det. Jag räknar och räknar och har världens drömmar om hur vi ska göra för att spara ihop till det ena och det andra.


Så här ser det ut ungefär:


Först ska CSN bort. Det sker redan nu i mars, jag har mailat och sagt till om det, så jag bara väntar på avin.

Sen billånet, senast i december, men gärna tidigare.

En buffert på minst 50 000, inom två år.

Kontantinsats till hus, 250 000. I mina glädjeberäkningar skulle vi kunna spara ihop till detta inom 3-5 år.


Jag inser naturligtvis att det är fullständigt otroligt att vi faktisk skulle kunna spara ihop så mycket pengar på så kort tid, men mina beräkningar visar att det är möjligt. Framtiden får utvisa hur pass mycket fel jag har räknat. :)


Men grejen är detta. För att kunna betala av hela billånet i december så måste vi spara 3000 i månaden. Utöver detta så betalar vi av 1500 varje månad, plus ränta. När billånet är borta, då kommer vi alltså sänka månadskostnaderna med nästan 2000 kronor och sen kan vi lägga även de 3000 till övrigt sparande. Så logiskt sett borde vi kunna spara massvis varje månad, om vi inte börjar spendera mycket mer än vad vi gör nu, förstås.


Jaja, drömmar, drömmar. En sak i taget. CSN är en icke-fråga, den ska bort nu redan. Men billånet blir första punkten. Tiden får bli vad den blir, men bort ska det i alla fall. Jag skulle tro att vi kan köpa hus inom 5-10 år, snarare än inom 3, men det är aldrig fel att sätta upp mål och eftersträva dem.


Annars blir det ju aldrig något gjort.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se