Thorn without a rose

Alla inlägg under maj 2012

Av rikku - 23 maj 2012 14:48

Gjorde ett inlägg på Google+, och det blev så långt att jag lägger in det på bloggen också. Men det blir på engelska, eftersom jag bara skriver på engelska på G+ och jag orkar inte sätta mig och översätta mig själv. :)


Well, what would you know? Stupidity really does not have any limits.

Let's start from the beginning. Google+ gave me some hints to people I might like to follow, so I checked them up. At one page, I discovered a photo. It was a picture, well, actually two pictures in one, of people demonstrating. The text to the pictures was "Imagine how stupid you are going to look in 40 years".

The top picture was people demonstrating against homosexual marriges and the bottom against interracial marriages.

Quite a catchy picture, I thought. The picture was full of comments and this is where the stupidity comes in.

People were arguing about wheather or not gay people should be allowed to marry. Among the most stupid comments I read were stuff like "If we allow gays to marry, there won't be any more children" and "It's not the way God meant it to be". There were plenty of other stupid comments, but I'll settle for those.

First of all, yes, I laughed. A lot. Allowing gays to marry will not make the entire population gay. If that were the case, then allowing only straight to marry should have erased all homosexuality. I'm not sure how the person/s came to that conclusion, and I'm not sure I want to know. :P

The second one.. well, since it's America, I'm not surprised. USA must be one of the most religious places in the world. They drag God in everywhere, it's even on the money. And they can't start a war without having God in on a corner somewhere. But even so, even if there was a God, how on earth could they possibly claim to know what s/he meant or planned? The strange part of religion is that over time, what "God meant" changes to fit the times. And the religious people pick and choose from the Bible what they like, to make the Bible fit their own personal views.

Isn't that strange?

Well, as you might have guessed, I'm not a beliver. I live in a country where roughly 90% of the population are atheists or agnostics. Well, most of us are members of the church, but we don't really go there and we do not believe in the religion. Generally speaking, of course. Some do, that goes without saying, but I just said it anyway. I know only roughly what it says in the Bible, some of the most famous stories I know, but that's about it. I have a hard time understanding why and how anyone could believe. It's just a storybook to me. Like Red Ridinghood or Snow White. But more boring. :)

Anyway, I was still surprised as to how much hatered people could muster just to argue that gay people have no right getting married. Why do they even care? Does it hurt them if a gay couple would be allowed to marry? No, of course not. But I guess prejudice is a hard nail to get out. Makes me think of the swedish film "Patrik 1,5". We had heard that it was supposed to be a funny movie, but it was only tragic, I thought.. :/ (Short summary for those who do not know the movie: A male gay (married!) couple are adopting a boy. They are led to believe that the boy is a cute 1,5 years old, but it turns out that he was actually 15 and not very cute, more.. criminal. And gay-hating. They move in to a nice, quiet neighbourhood and their neighbours are shocked to find out that they are gay and so a lot of hatred and prejudice make the couple split up. Sad story. But they get back together in the end. I think.)

But I guess people will come around. Racists still exist, but they are not so common as they used to be. Homophobics will be fewer in the futere too, I think.

ANNONS
Av rikku - 18 maj 2012 21:19

Jaha. Så är man sjuk då. Igen. Eller ja, fortfarande får man väl snarare säga. Jag skrev ju i förra inlägget om att jag inte var frisk än. Det började i början på förra veckan, blev sämre, blev bättre och på måndagen jobbade jag igen, trots att jag fortfarande var förkyld, svullen i halsen och hade ont.


Det skulle jag antagligen inte ha gjort.


Från måndagen så gick det bara nedför igen. Jag blev sämre och sämre, men kämpade på. På onsdagen började jag få ont i rygg och nacke också, men jag fick en Panodil av chefen och bet ihop. Jäkligt dumt, antagligen. Torsdagen vaknade jag och hade enormt ont i rygg och nacke. Vi skulle ju åkt till mina föräldrar, jag och barnen, men eftersom jag hade ont och kände mig väldigt stel så bedömde jag att jag aldrig skulle klara av att köra 20-25 mil på ett tryggt och säkert sätt. Jag ringde runt till folk och sa att vi fick skjuta på det en dag, åtminstone.


Nacken, där den mesta av smärtan sitter, blev bara värre och värre. Natten som kom blev hemsk. Hur jag än låg så hade jag ont och jag fick noll och nada sömn. På morgonen, alltså idag, så ringde jag till vårdcentralen och lyckades faktiskt få både en telefontid och en besökstid. (Kors i taket!) Men tanten jag pratade med i telefonen hade lite svårt att förstå vad jag sa, kände jag. Jag berättade hela historien med hur det började med lite snuva och halsont och hur jag nu hade sjujävulskt ont i rygg och nacke. Hennes respons blev: "Så det är halsen du har mest ont av?" Eh, nej, nacke och rygg sa jag ju. Vi körde symptomen en vända till och hon vidhöll vid att det var halsen jag ville söka för. Men suck! Jaja, skicka mig till nån som tittar mig i halsen då, för guds skull (men det är fortfarande nacken som gör ont..). Så jag fick en tid hos en sköterska som tittade mig i halsen, tog ett halsprov och konstaterade att jag inte hade några bakterier i halsen. Happ. Men ryggen och nacken då? Som tur var så tittade hon efter om det fanns några läkartider och tack och lov! Det fanns en kvar. EN! tid kvar. Så den tog jag snabbare än blixten, såklart.


Jag fick gå hem och vänta några timmar innan det blev dags att återvända för att träffa farbror doktorn. När jag kom dit och berättade hela storyn för läkaren så blev han förbryllad. Det var som att inget hörde ihop, liksom. Han kände på min nacke och rygg där smärtan sitter, och.. inget. Jag kände ingen smärta när han tryckte på områdena, vilket jag borde ha gjort om det hade varit en inflammation, exempelvis. Jag förklarade hur smärtan agerade, att det var två olika typer. Dels har vi smärtan som kommer när jag hostar, nyser, sväljer och så vidare. Den utgår från en av nackkotorna, vandrar ner i ryggraden och sprider sig ut över skuldrorna. Sen har vi den huggande smärtan som helt enkelt hugger tag i nacken och stannar ett par sekunder. Väldigt obehagligt.


Doktorn såg än mer förbryllad ut och skickade iväg mig till labbet för att ta något han kallade för "snabbsänka". När provet kom tillbaka blev han inte mycket klokare. Värdena var förhöjda, men inte tillräckligt höga för att det skulle visa på en infektion eller inflammation. Så.. vad värdena berättade var väl i princip att jag är inte frisk, men inte jättesjuk heller. Bara.. lite sjuk med mycket ont. Typ.


Så jag gick hem från läkaren utan att få reda på vad det egentligen är för fel på mig. Jag ska inte anstränga ryggen, så han sjukskrev mig hela nästa vecka (där fick jag för att jag kämpade igenom mig den här veckan för att inte behöva vara hemma mer), jag får äta Alvedon, duscha varmt och lite andra såna huskurer, men i princip ska jag bara ta det lugnt och vänta på att det går över. :|


Vi får hoppas att det går över snabbt, helt enkelt, får så här ont orkar jag inte ha.

ANNONS
Av rikku - 15 maj 2012 09:47

Vilket misslyckande. Barnen ville ha med sig sina dockor till förskolan idag. Inga problem, tyckte jag. Lukas hade tagit med sig sitt lejon en annan gång och då hade jag ringt förskolan och frågat om det var okej och det var lugnt. Så därför ringde jag inte idag utan bara godkände att de fick ta med sig dockorna.


Barnen bar sina dockor hela vägen och Lukas var så himla söt. Han kramade om sin docka och pussade den på pannan massa gånger och var hur söt som helst. Men när vi kom fram till förskolan så sade en av fröknarna till Lukas att lägga dockan i facket, han fick inte leka med den på förskolan. Vanja blev jätteledsen och sa att hon ville ju leka med sin docka. Så jag gick till förskoleläraren och frågade. Hon svarade att de hade pratat ihop sig IGÅR och bestämt att barnen inte fick ha med sig leksaker till förskolan för att leka med. Det var bara om de behövde dem när de skulle sova som de fick använda dem.


Men jaha. Så snopet. Det hade jag ju inte alls räknat med. Vanja blev hur ledsen som helst och började gråta så jag fick trösta henne innan jag gick. Stackarn. Här hade hon gått hela vägen och sett fram emot att leka med sin docka med sina kompisar på förskolan och så FÅR hon inte längre. Hade jag vetat det så hade jag ju aldrig låtit dem ta med sig dockorna i första taget.


Stackars lilla tjejen. :(

Av rikku - 14 maj 2012 07:56

Okej, det hela började redan förra veckan. I tisdags, tror jag det var. Jag vaknade med ont i halsen och panikköpte halstabletter på väg till jobbet. Hela tisdagen och onsdagen åt jag halstabletter som värsta narkomanen, men det hjälpte inte. På torsdagen hade jag så ont i halsen och var så svullen att jag inte kunde åka till jobbet. Jag kunde knappt prata heller, så att de förstod vad jag sa i telefonen var inget mindre än ett smärre mirakel. Utöver halsen så hade jag världens huvudvärk och kraftig förkylning och blev sängliggande större delen av dagen.


Fredagen var bättre. Jag kunde prata bättre även om det fortfarande lät som en kråka hade bosatt sig i halsen. Halsen var fortfarande svullen, men på en mer hanterbar nivå. När bemanningsföretaget ringde så var jag övertygad om att jag skulle vara frisk till på måndag.


Hmpf. Nå, det är jag inte.


Förkyld? Check.

Ont i halsen? Check.

Svullen i halsen? Check.


Men, jag är i alla fall frisk nog att gå och jobba, så det är bara att hoppas på att jag inte blir sämre igen. Egentligen borde man kanske gå till doktorn och kolla upp varför jag är så svullen i halsen, men när ska jag ha tid med det? Ringer man till vårdcentralen så får man antingen beställa en tid samma dag (om det finns någon) eller en tid 2-3 veckor fram i tiden. Att man fortfarande skulle vara sjuk då är ju ganska osannolikt, så det är helt meningslöst att boka en tid så långt fram.


Det jobbiga idag är att jag inte har sovit i natt. Alls. Varför jag inte har sovit, det kan jag inte svara på. Jag har varit trött och sömnig, men bara inte kunnat somna. Kanske går jag och lägger mig igen efter att jag lämnat barnen på förskolan. Problemet är att jag måste upp ganska snart igen för att hämta dem igen. De ska bara vara där i tre timmar idag. Tommy tyckte att jag skulle låta bli att lämna dem alls eftersom hans mamma ska se efter dem, så då skulle jag lämna dem hos henne klockan tolv. Men jag tycker faktiskt att det skulle vara synd om dem att missa så mycket förskola. De har roligt där. De saknar sina kamrater när de är hemma länge. Jag har inte det minsta skuldkänslor för att jag lämnar dem på förskolan. De har det bra där, de har roligt, pysslar och leker med jämnåriga kamrater. De har missat nog av förskolan den här terminen i och med att de har varit sjuka så pass mycket. Förra veckan var de hemma torsdag och fredag när jag var sjuk, och denna torsdag och fredag är vi lediga, så skulle de vara hemma idag också så hade de bara fått två dagar på förskolan.


Så därför lämnar jag dem idag också. Visst, det blir en väldigt kort dag för dem, men de får i alla fall träffa sina kamrater i några timmar.


It's better than nothing.

Av rikku - 3 maj 2012 12:24

Inlagt från gårdagen.


"Jag ålägger mig själv sträng cencur".

Av någon anledning poppar det citatet upp i mitt huvud. (Från "Sofies värld"). Jag sitter på jobbet och känner mig trött och frustrerad. Det flyter inte på och det känns som att vi har väntat mer än vi har jobbat. Ibland är det skönt med pauser, men när det blir närmare timmar långa pauser, då är det inte skönt längre. Då blir man bara trött och sömnig och dagen går väldigt långsamt.


Inte blir det bättre av att jag hade med matlåda till jobbet idag. Jag gjorde en god köttgryta till middag igår (läs: i förrgår) och det blev tillräckligt mycket över för att det skulle räcka till matlåda både till mig och Tommy. Det var jättegott även idag, men mat i magen gör mig sömnig och det i kombination med att vi har stopp är förödande för min energi. Jag hade behövt en Red Bull, men jag har bara vatten.


Suck..


Missförstå mig inte, vatten är gott och livgivande, men så värst energigivande är det ju inte.


"Jag ålägger mig själv sträng censur".


Varför dyker den meningen upp i mitt huvud hela tiden? Kanske är det dags att läsa om boken. Det var ett tag sen och filosofi är ju verkligen intressant. Men just nu är jag mitt uppe i en serie, så jag vill nog gärna läsa klart den först.


"If music be the food of love, play on".


Jaha, där dök Shakespeare upp i mitt huvud också. Jag gillar inte att slumpmässiga citat gör intrång när jag försöker tänka.


Jag vill ha någon typ av förändring i mitt liv. Jag skrev för ett tag sen att det känns som att livet är lagt på is. Vi väntar på att saker ska hända, på så många plan. Det känns inte bra att vara hänvisad till att bara vänta, att vara passiv, men mycket är sådant vi inte kan göra något åt. När det gäller billånet är vi ju aktiva, förstås. I alla fall en gång i månaden, när lönen kommer in. Resten av tiden, ja, då väntar vi. Men vi har kommit så långt där, i alla fall. På åtta månader har vi amorterat nästan 80 000. Det ska vi vara stolta över. Det är såna saker som gör att jag tror att vi skulle ha råd med hus.


Jag byter ämne, eller rättare sagt återgår till ämnet förändring.


Jag har börjat spara ut håret. Igen. (Tänk om jag kunde bestämma mig någon gång!) Det är på gränsen till att jag kan sätta upp det, men det betyder såklart att luggen börjar bli alldeles för lång. Jag har heller inte färgat håret sedan september. Det betyder såklart att alla vita hårstrån syns brutalt tydligt vid det här laget. Och ja, de ÄR många. För den som nu tvivlade på det.


Så jag vill färga håret och klippa mig. Fåfänga? Ja, kanske. Jag är ju inte direkt någon slående skönhet, men för den sakens skull vill jag ju kunna se bra ut. Att färga håret och klippa mig är det enda ingrepp jag sysslar med när det gäller utseendeförändrande tilltag. Det räcker i och för sig långt. :)

Av rikku - 2 maj 2012 11:53

Ja, här händer det inte mycket. På bloggen, alltså. I övrigt så händer det väl en hel del men bloggen har blivit försummad. Jag kan inte ens skylla på att jag inte hinner sitta vid datorn, för det gör jag. Jag bara gör annat än bloggar.


Till exempel så har jag äntligen installerat Skyrim igen. Tommy råkade ju formatera bort det så jag har inte spelat på länge. Men nu är spelet installerat igen och jag spelar för fullt. Mamma spelar också, så ibland sitter vi över Skype och spelar "tillsammans". Alltså, vi gör samma quester samtidigt och sådant och det är faktiskt riktigt roligt. Det den ena missar kanske den andra snappar upp och vi hjälper varandra att loota alla kistor och hitta allt av värde.


Igår var det första maj. Jag och barnen åkte in till stan tillsammans med Tommys mamma och hennes väninna och så gick vi demonstrationståg tillsammans. Vi gick i Vänsterpartiets tåg. Det var rätt mycket folk och väldigt trevlig stämning. Solen sken och det gassade på. Till och från kändes det nästan lite för varmt. Som tur var så köpte jag en dricka innan tåget avgick så barnen fick lite att dricka i sommarvärmen. Barnen var jätteduktiga! Jag hade med barnvagnen, men ingen ville åka utan de gick och traskade på. Jag fick lyfta upp Lukas och bära honom vid två tillfällen för hans små ben orkade inte riktigt med (men i vagnen ville han absolut inte sitta!) men i övrigt så gick de hela vägen. Jätteduktiga var de.


När vi åkte hem så stannade vi till vid Willys och köpte glass. Det tyckte jag att vi förtjänade allihop. :)


Tommy och hans storebror var inte med inne i stan. De var ute på havet med båten och fiskade. Tre torskar kom de hem med. Tydligen hade de slängt tillbaka ett 20-tal andra torskar som var för små, så de hade haft fullt upp och haft riktigt roligt, de också.


På jobbet knallar det och går. Vi har fullt upp och det är väl ett tiotal nya bemanning på vardera skift. Jag har inte hört något om anställning än (senast jag frågade hade företaget precis utfärdat anställningsstopp) men det är bara att jobba på och hoppas på det bästa. Förhoppningsvis får barnen vara friska nu så man kan få en full månadslön igen. De har ju varit sjuka så otroligt mycket under våren. De senaste tre lönerna har varit ett antal tusenlappar mindre än vanligt och det är klart att det känns. Nåja, det skulle väl kännas mindre om inte jag var så fast besluten att amortera bort billånet, men det är faktiskt högprioriterat här. När jag loggade in på banken idag blev jag väldigt nöjd med att se att lånet är nere på 55 000. Om ett halvår bör det vara helt borta. Det känns bra. Väldigt bra, till och med. Då kommer vi ha en ny bil utan lån på. :) Och så kan vi ju börja spara också.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se