Thorn without a rose

Alla inlägg under december 2011

Av rikku - 27 december 2011 07:59

Ja, här är det inte mycket som händer på bloggen just nu. Och inte ser det bättre ut den närmaste framtiden. Idag ska vi åka bort och är borta i nästan en vecka. Men sen blir det förhoppningsvis bättring. :)


God jul och gott nytt år i alla fall till alla mina läsare. :)


Jag återkommer, jag lovar. :)

Av rikku - 14 december 2011 12:44

Lite bilder på mina små söta tomtar.


         

Av rikku - 14 december 2011 01:45

Idag har jag varit irriterad. Jag begriper inte vad det är för fel på folk ibland alltså. Folk som i vanliga fall är helt och hållet vettiga slänger ur sig korkade kommentarer (på skoj? Ingen vet. Det framgick inte. ) om att kvinnor inte kan köra bil. En säger att kvinnor inte kan använda kopplingen. En annan säger att kvinnor inte klarar av att växla och att de därför ska köra automatväxlad bil för att slippa göra sönder bilarna så mycket.


Dessutom påstås det i samma veva att kvinnor orsakar flest olyckor i trafiken.


När de två kvinnorna i rummet reagerar, negativt, på detta raljerande, ber folk om ursäkt och säger "jag skojade bara, klart jag inte tror det på RIKTIGT"? Nej, självklart inte. Istället påpekas det att de menar kvinnor i ALLMÄNHET, inte just de två som sitter i rummet.


Ja, men tjena! Så kvinnor i ALLMÄNHET kan inte köra bil? Vad då, har vi mindre krav på oss när vi kör upp? Får vi köra upp i särskilda, skyddade miljöer för att säkerställa att vi får vårt körkort? Lägg ner skitsnacket, seriöst. Generaliseringar av detta slag gör mig galen.


Ska vi generalisera lite tillbaka?


Män begår de flesta brotten. Män begår de flesta våldtäkterna. Män dödar de flesta barnen. Män slår sina kvinnor mer än kvinnor slår sina män. De flesta inbrotten begås av män. Narkomaner är i allmänhet män.


Allt detta är statistiskt sant. Så ska vi då dra slutsatsen att män, i ALLMÄNHET, förstås, är våldtäktsmän, barnamördare, kvinnomisshandlare, inbrottstjuvar och narkomaner?


Idiotiskt, såklart.


Majoriteten av befolkningen, män som kvinnor, begår inte brott.

Majoriteten av befolkningen med körkort, män som kvinnor, kör bra och utan olyckor.


Ska vi prata om bilar och olyckor så kan jag på rak arm komma på minst fem personer som jag känner som har varit inblandade i bilolyckor. Vid alla tillfällen har föraren varit en man. Vid ett tillfälle dog en passagerare.


Av de kvinnor jag känner med körkort har ingen varit inblandad i någon olycka, såvitt jag vet.


Naturligtvis vet jag att det är bullshit när män börjar raljera om hur dåliga bilförare kvinnor är. Men det gör mig likväl förbannad.


Var god och parkera bilen i 2000-talet nästa gång innan du öppnar käften.

Av rikku - 12 december 2011 13:32

Idag ska barnen gå tomtetåg. Ja, det är inget lussetåg, för alla barn ska vara tomtar. Jag har ringt chefen och frågat om det var okej att jag kommer lite senare för jag vill gärna vara med och se barnens tomtetåg, särskilt som Vanja ska läsa en vers i adventsrimmet. Det gick bra, så därför är jag inte på väg till jobbet nu. Men gud, vad tiden går långsamt nu. Vi har flera timmar hemma att göra absolut ingenting på och det går mig på nerverna. Tomtetåget börjar klockan fyra, en halvtimme efter att jag egentligen börjar jobba och jag vill ju såklart komma till jobbet så snart som möjligt, så jag ska ha med mig allting till förskolan, väska och arbetskläder och allting, men hur jag ska göra sen vet jag inte. Tommy kanske får köra mig till torget, om jag känner att jag hinner vänta på att barnen ska byta om och sådant. Annars får jag skynda mig till spårvagnen helt enkelt. Jag vet inte vad som är rimligt räkna på när det gäller vilken tid jag kan vara på jobbet. Fem? Halv sex? Hur lång tid tar tomtetåget egentligen?


Gud, jag är redan nu stressad över att inte veta vilken tid jag kommer vara på jobbet. Det är ju rent ut sagt löjligt. Jag har ju sagt till att jag kommer senare, jag har sagt att jag inte vet exakt vilken tid jag kan vara där (sade mellan fem och halv sex, faktiskt) och jag borde istället fokusera på att se fram emot barnens tomtetåg, men det är helt omöjligt. Jag känner mig bara stressad. :(


Nåja. Jag ska ta med mig kameran och fota småttingarna, så imorgon kanske det kommer upp bilder på barnen i sina tomtedräkter. Sötnosarna.

Av rikku - 10 december 2011 22:28

Okej, det här är ju helt fel tidpunkt att börja blogga på. Jag borde sova redan. Helst för flera timmar sen. Jag är så trött, så trött. Gårdagen var minst sagt påfrestande, fastän humöret var på topp hela tiden.


Först; en vanlig, normal arbetsdag, slutet på veckan och så vidare. Med det lilla undantaget att jag hade fått noll sömn natten innan på grund av att Lukas var dålig. Han sprang på toaletten halva natten för att kissa och kräkas och däremellan sprang han upp för att han var törstig (undra på). Så, noll sömn och sedan arbetsdagen på det. Jag var trött, men det var ändå okej. Jag piggnade till under dagen rätt så bra.


Sedan tar arbetsdagen slut och det var dags att åka hem. Packa ihop sina saker och skynda sig till bussen som går från Sörredsvägen. Ute blåser det. Mycket. Orkanvindar, faktiskt. Detta leder såklart till att broarna har stängts av. Shit. Hur tar man sig hem då? Kommer fram till busshållsplatsen och tittar på tavlan. Min buss är inställd. Hm. Bussen som går in till stan kommer, jag hoppar på den istället, det borde gå rätt så fort ändå.


Ha. Ha. Ha. Trodde jag, ja!


Efter att ha stått(!) på bussen i en och en halv timme kommer vi äntligen fram till den FÖRSTA hållplatsen efter den där jag klev på. Omg.. folk som missat sin buss ringer till folk som befinner sig på min buss och uppmanas att gå, för de hinner ikapp bussen. Vilket de också gör. Vi stod still mer än vad vi rörde oss. Åh, herregud. Trött i benen blev man av att stå så länge också. Efter dryga två timmar på bussen, under vilken tid jag börjat prata med tjejen som stod bredvid mig och i henne hittat en flyktkompis (hade mitt liv varit en bok hade gårdagens kapitel hetat "Flykten från Hisingen") och vi hoppade av bussen mitt i mellan två hållplatser för att ta oss till en spårvagn. När vi kommer fram till spårvagnarna (efter att nästan ha blåst bort ett par gånger) så får vi höra att en spårvagn har gått sönder vid Hjalmar Branting och inga spårvagnar kommer förbi! Gah! Diskussioner inleds runtomkring om hur man tar sig över till fastlandet istället och Älvsnabben nämns bland annat. Men vi har tur. Innan vi kommer fram till Hjalmar Branting så har spårvagnen lagats och vi kan fortsätta! Hurra!


Jag och min nya kompis presenterar oss för varandra och jag konstaterar att hon bär det namn som vi funderade på att ge Vanja först, nämligen Alexandra. Vi pratar jobb och familj och har det väldigt trevligt, situationen till trots. Innan vi skiljs åt så tar jag hennes efternamn också så jag kan hitta henne på Facebook (när jag kom hem gick jag nästan direkt in på Facebook och lade till henne. Det är ju inte varje dag man hittar en ny kompis. :))


Själv gick jag av vid Brunnsparken och hoppade på sjuans spårvagn och njöt av att jag nästan var hemma. Det hade varit en väldigt lång dag. När jag klev av spårvagnen här hemma så gick jag ändå inte direkt hem. Jag hoppade in på Willys och köpte ostbågar och chips för det ansåg jag att jag förtjänade efter en sådan dag. :)


Nå. Alltså. Jag slutade jobbet halv fyra. I vanliga fall är jag hemma strax efter fyra. Igår var jag hemma halv SJU. Det tog TRE timmar att komma hem. Puh! Väl hemma så däckade jag rätt tidigt. Jag hann i alla fall träffa barnen innan de gick och lade sig, det var jag glad över. Men trots att jag var så trött och trots att jag lade mig så tidigt så fick jag inte så mycket sömn. Dels var Lukas uppe ett antal gånger på natten (men bara för att kissa och dricka, inget kräkande den här natten), men värst var värken i mina ben.


De måste vara typ överansträngda eller något för jag har haft jätteont. När jag har suttit ner och reser mig upp så är benen stela och lite darriga. Jag behöver knappast fundera över varifrån detta kom.. En vanlig arbetsdag kan tära nog så mycket på benen om man har "rätt" pass och det flyter på bra i produktionen, men att utöver det behöva stå upp i två timmar utan utrymme att röra på sig, knappt ens så att man kan böja på benen, det är klart att det sätter sina spår i de stackars små benen. Jag får hoppas att jag får sova ordentligt i natt och att barnen tar sovmorgon imorgon (ha, ha, ha, vad troligt det låter) så att kroppen hinner vila upp sig. Idag fick ingen sovmorgon eftersom vi hade tvättid klockan åtta. :( Moget. Men nödvändigt. Jag var även iväg till torget med barnen och handlade tomtedräkt till Lukas inför tomtetåget på måndag.


Men imorgon får bli världens slödag. Faktiskt. Det behöver jag.

Av rikku - 5 december 2011 16:49

Enligt en artikel i Aftonbladet så ska Röda Korset utreda krigsspel för att se om de följer Genèvekonventionen. Det är tydligen ett problem att folk avrättar virtuella människor i påhittade spel. Nu nämndes inte just spelet som jag för närvarande spelar i artikeln, men om man tillämpar idén på mitt spel så blir jag helt plötsligt en förbrytare.


I Skyrim, som jag spelar, så har jag begått brott. Inte många, visserligen, eftersom jag alltid försöker hålla mig på rätt sida av lagen, och jag har aldrig åkt fast heller. Men ändå. Jag har stulit en flaska öl. Jag har avrättat en person, (en Khajiit visserligen, så tekniskt sett var det inte en människa så räknas det då som mord?). Jag har överfallit en vapentransport och beslagtagit vapnen och pengarna (=jag är en terrorist). Jag stödjer rebellerna och försöker krossa Imperiet. Jag har, mot min vilja visserligen, dödat en präst. Jag ska snart begå inbrott och stjäla en gudsstaty.


Detta är bara några av de brott jag har begått och många fler kommer jag att begå. Hur mycket jag än försöker göra det rätta så är det rätta ibland på fel sida om lagen och ibland har man inte så mycket annat val. Ska polisen börja utreda dessa brott, så som Röda Korset utreder krigsspelen? Vilket straff kan man få för att döda en varelse som är hälften människa och hälften katt? Får jag straffreduktion för att jag själv inte är människa (i spelet)?


Nej, det här var nog bland det löjligaste jag har läst på länge och jag tycker ändå att det står löjliga saker i tidningarna hela tiden. *suck*

Av rikku - 2 december 2011 01:33

Jag berättade för en arbetskamrat på jobbet idag (igår, om man ska vara noga) om den snälla busschauffören som körde mig hem igår natt. Reaktionen var inte riktigt samma som min.. Hon undrade hur jag vågade och om jag inte var orolig för att han skulle kidnappa mig och våldta mig med tanke på att vi var ensamma i bussen.


Oj, det scenariot fanns inte ens i mina tankar, så nej, det var jag inte det minsta orolig för.


Frågan är, borde scenariot ha funnits i mina tankar som en risk? Är jag naiv som bara antar att folk är snälla och vill vara hjälpsamma? Borde jag tänka på att folk kan ha mörka baktankar och akta mig mer?


*funderar lite*


Nah, då är jag nog hellre lite naiv. Var snäll mot folk så är de snälla mot dig. Det tror jag på.

Av rikku - 1 december 2011 01:20

Ända sedan ilskevågen igår så har jag varit småsur och trött.


Men med lite hjälp från Tobi Sammet och Timo Kotipelto så är humöret på topp nu! \m/\m/


Inte blir det sämre av att en väldigt trevlig busschaufför körde mig ända till Opaltorget (=slapp vänta 20 minuter på spårvagnen och är hemma "tidigt") och att morgondagen är sista arbetsdagen på veckan.


Yay!

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards