Okej, jag har inte hunnit med här riktigt. Det har hänt mycket under hela veckan och det är mycket jag har velat skriva om, men inte hunnit göra. Nu ska jag försöka skriva om allting i efterhand, och det vet man ju hur bra det brukar gå. Nå, jag gör ett försök i alla fall.

Måndag:

I måndags hade vi ju inskolning på dagiset för barnen. Jaja, förskolan då. Vi kom dit vid tio-tiden (gött med en lugn morgon), lagom till sångsamling. Efter sångstunden så gick de flesta barnen ut och lekte. Kvar blev Vanja, Lukas och en liten flicka till. De fick undersöka lekrummen och alla leksaker och bekanta sig med omgivningarna i allmänhet. Jag pratade med personalen, som för övrigt verkar jättebra, och fick en massa information, varav jag har glömt minst hälften redan. :)

Nej, men det verkar riktigt bra. Eftersom vi inte får ha kvar dagmammorna så är det ju bra att vi har fått plats på en förskola som verkar bra. Visst har vi hört en del negativt om just den förskolan, men med tanke på varifrån vi hörde det så är det inget vi fäster något större avseende vid.

Tisdag:

Natten till tisdagen blev jag helt plötsligt sjuk. Ingen vet varifrån det kom, men kom gjorde det. Jag fick tokont i magen, mådde jätteilla, kräktes och var allmänt hängig och sjuk. Jättekul. Jag som verkligen ville få jobba under resten av veckan, men istället fick jag ringa och sjukanmäla mig. Tommy tog med barnen till förskolan i alla fall, dels för att de var tvungna att få vara där innan de skulle vara lediga i två veckor och dels hade jag inte kunnat ta hand om dem på något särskilt bra sätt. Sitter man fastklistrad inne vid toaletten och kräks så har man inte så stor koll på vad ungarna tar för sig, liksom.

Kul parantes angående tisdagen: När Tommy lämnade barnen så chockades personalen av att när Tommy lämnade barnen så gick de bara in och lekte direkt. Inget skrik, inga tårar, inga utdragna avsked. (Knappt något avsked alls, ju). Nå, de är ju vana vid inskolning vid det här laget och tro mig, vi har haft nog med såna lämningar redan. Skönt att den tiden är över. (Peppar, peppar, ta i trä).

Onsdag:

Jag var fortfarande sjuk, men mådde framåt eftermiddagen så pass bra att jag ringde jobbet och sa att jag skulle komma och jobba igen på torsdagen. Skönt. Eftersom jag mådde så pass bra så kunde jag hämta barnen tidigare på förskolan. Tommy skulle iväg och handla presenter efter jobbet, så det passade ju bra. Så mycket mer hände nog inte på onsdagen, vad jag minns. (Det är därför man inte ska skriva om saker en vecka i efterhand, många saker glöms bort).

Torsdag:

I torsdags fyllde jag år. Yay! Hipp, hipp, hurra för mig! Jag fick massvis med gratulationer på Facebook, några sms, två telefonsamtal, rosor och presenter av Tommy. Vi åt underbart god middag (viltgryta med apelsin) och tårta (schwarzwald). Det var sammantaget en helt underbar dag och jag blev mycket nöjd.

Fredag:

Fredagen blev lite stressig. Eftersom jag inte hade varit iväg och inhandlat några presenter än till mina syskon så fick vi sticka iväg direkt efter jobbet nästan. Jag hade maten färdig (makaroner och bacon, what the heck, det gick på fem minuter) när Tommy och barnen kom hem, så vi skyndade oss att äta och sen slängde vi oss iväg. Vi åkte till Coop i Sisjön eftersom de hade erbjudande på vinterkängor till barnen och det behövs ju inhandlas. Vi köpte varsitt par kängor till barnen och nya gummistövlar åt Vanja eftersom hennes tydligen hade gått sönder. Förskolan påpekade det. Efter lite velande hittade vi presenter till syskonen också, men vad det var, det skriver jag inte här eftersom alla inte har fått sina presenter än. :)

Vi kom hem rätt så sent (det är långt till Sisjön från oss) och fick mer eller mindre lägga barnen direkt när vi kom hem. Sen fick vi vuxna sätta igång med städningen. Yay, vad kul.. Nå, det behövde göras eftersom vi skulle få besök under helgen.

Lördag:

På lördagen kom det folk och grattade mig. Från min sida kom pappa, mina bröder och farmor och farfar. Från Tommys sida var det hans föräldrar, hans storebror och dennes son. Så det var ganska full rulle under lördagen. Vi hade handlat tårtor (dyra sådana) på Maxi som var jättegoda. En Schwarzwald till, fast bakad på Maxi, inte en sån där vanlig Schwarzwald, och en Drottningtårta.

Tommys föräldrar hade även med sig en gryta som vi åt, så då behövde vi inte tänka så mycket på mat (min sida av släkten hade redan åkt hem då). Jag bara skalade potatis och kokade den och Tommys mamma gjorde i ordning det sista med grytan. Smaskens!

Även den dagen blev lång och det blev sen sänggång för barnen. Sängdags har verkligen blivit en pärs just nu. Lukas bara klättrar ur hela tiden och vill verkligen inte sova, hur trött han än är. Nåja, det ger väl med sig så småningom. Men så länge det håller på så är det jobbigt, förstås.

Söndag:

På söndagen kom min mamma hit. Hon ska ju vara här ett tag, så hon är nu installerad i vardagsrummet. Stackare.. men vi har ingen extrasäng och hon försäkrar oss om att soffan är jättebra att sova på, så vi får väl tro henne. När vi väl köper hus så får vi skaffa gästrum så folk kan sova ordentligt när de är här och sover över.

Det var ju även val på söndagen. Vi gick troget och lade våra röster, men tyvärr hjälpte det inte. De blå vann igen och nu står vi återigen inför sju (fyra) svåra år.

Måndag:

Idag är det alltså måndag. Jag har INTE jobbat. Helt korrekt, eftersom jag är ledig. Så vad har jag gjort då?

Jo, jag har kört bil! Min intensivutbildning har börjat. Det var jättenervöst, men det gick ändå rätt bra. Okej, jag är stel som en pinne av nervositet och stressar lite för mycket när jag ska växla ibland, men på det stora hela så har det gått jättebra. Jag har kört i ungefär åttatusen rondeller, om jag får överdriva lite, och växlat upp och ner som en galning. Imorgon ska det bli körning i tätort. Gosh! Men det ska säkert gå bra. :)

Huvudsaken är att jag har börjat! Min körskollärare tror dessutom att jag kan klara det på två veckor (optimist..) så hon vill att jag ska boka tid för riskettan, halkkörning, teoriprov och uppkörning direkt. Nåja, varför inte? Klarar jag det så är det ju jättebra, men själv har jag fortfarande vissa tvivel om det kommer att gå. Men visst kommer jag få öva mycket under de här veckorna!

Hua! Tålamod borde verkligen finnas att köpa på burk, för ungarna har verkligen gjort slut på mitt ikväll.

Så här ligger det till:

Lukas, som är väldigt framåt av sig motoriskt, har lärt sig klättra ur spjälsängen. Mindre bra. Igår klättrade han ur utan problem, idag ramlade han när han skulle klättra ur. Vi får visserligen en ny säng till helgen (tror vi, åtminstone), så vi behöver bara överleva veckan ut, så att säga. Men i och med att han slog sig imorses när han klättrade ur så känns det som att helgen inte kan komma fort nog.

Så. Jag inspirerades av våra grannar (de trevliga som vi hälsade på i söndags) och hur de har gjort med sin spjälsäng. De har tagit bort två spjälor så dottern kan klättra in och ut för egen maskin. Tänkt och gjort, jag tog ikväll bort två spjälor från Lukas säng. Visserligen kände jag mig något tveksam till huruvida han skulle stanna i sängen eller inte, men vad fan. Det känns liksom dumt att vänta på att han ska slå ihjäl sig.

Så lade jag barnen.

Ha. Ha. Ha.

En sån kul kväll det blev. Naturligtvis stannade inte Lukas i sängen. Jag vet inte hur många gånger jag har varit inne hos dem och lagt Lukas tillbaka i sängen med förmaningen om att det nu är dags att sova och då ska han ligga i sin säng. Jag har tagit ut alla leksaker från sovrummet. Jag har lyft upp saker högre upp i bokhyllan. Jag har flyttat på stolar och spis så han inte kan klättra upp på dem för att titta ut genom fönstret.

Jag har varit tålmodig. Jag har varit vänlig, men bestämd. Jag har tappat tålamodet. Jag har blivit arg och rutit i. Jag har lugnat ner mig och återgått till att vara vänlig och bestämd och pedagogisk. Allt detta har jag blivit några gånger om.

Nu, tjugo i nio, så är det tyst och lugnt ifrån barnens rum. Det har varit det en stund, men jag har blivit lurad förr. Men den här gången tror jag faktiskt att de har somnat. Pust.

Jag hoppas att det inte kommer bli såna här krig varje kväll, för det orkar jag inte.

Nå, på förskolan gick det bra. Personalen verkar bra, det enda negativa är väl att det är en uttalat småbarnsavdelning. Med Vanja så blir de totalt 4 st treåringar. Men å andra sidan så är ju alla avdelningar ute och leker samtidigt, så då lär ju Vanja leka med de större barnen, gissar jag. Det kan ju ändå vara skönt för henne att vara på samma ställe som lillebror till en början med. Nästa höst kommer hon ändå få byta avdelning.

Jag tror att det kommer att bli bra. De får ju lugna starter på morgonarna i och med att de är först på plats. Sedan fylls det på under dagen, men som jag förstod det så var det ganska många som bara var där tre timmar om dagen, så det kommer nog vara ganska tomt när vi hämtar dem också. Men det tror jag kan bli skönt för dem också. Då slipper de dras ifrån mitt i leken, när det är som roligast.

Vi håller tummarna, helt enkelt.

Jahapp, då är det dags då. Imorgon ska vi skola in barnen på förskola istället. Jag tror säkert att förskolan är bra och att barnen kommer trivas där och allt sånt viktigt, MEN! Jag kan inte låta bli att känna mig irriterad över alltihop ändå. Det är inte ens ett halvår sen vi skolade in barnen hos dagmamma. Då fanns det massvis med dagmammor, typ sex stycken häromkring, och allt fungerade hur bra som helst (sägs det). Nu, i dagsläget, så finns det.. ja, fram till på torsdag så finns det tre dagmammor, sen är de bara två, varav en av dem bor i Alingsås och är den som låter Lukas ramla nerför trappan.

Hipp, hipp, hurra. Valmöjligheterna flödar och tilltron till de kvarvarande dagmammorna är ju skyhög. Eller inte.

Nå, det är ju bra att vi har fått plats på en förskola i alla fall. Synd bara att det inte var den som låg hälften så långt bort, men jag har slutat förvänta mig saker från Barn- och ungdomskontoret, har jag insett. Så mycket strul som vi har haft efter semestern borde inte vara möjligt att ordna ens om man försöker, tycker jag.

Nå. Det har gått ganska lång tid sen senaste uppdatering, så jag måste försöka få med lite vad som har hänt senaste veckan innan ögonen ramlar igen.

Vanja sover fortfarande utan blöja. Det har gått tio dagar nu och på de tio dagarna så har det skett två olyckor. Det är ändå inte så farligt, tycker jag. Första gången blev madrassen blöt, eftersom vi inte hade lagt de så kallade "draglakanen" ordentligt, men andra gången var det bara lakanet och draglakanen som blev blöta. Skönt att de funkar som de ska, måste jag säga. Jag förväntar mig ju att hon kommer kissa i sängen några gånger till, och det är inget konstigt med det. Jag är närmast förbluffad över hur fort och lätt det har gått.

Jag är fortfarande kvar på det där bra stället att jobba på. Hela nästa vecka (utom imorgon) ska jag vara där, och sen.. sen är det dags att ta körkortet! GAAAAH! Jag förtränger det med jämna mellanrum, för jag känner att det stressar mig. Jag har två veckor på mig, ingen press, bara att jag måste klara körkortet. Nejdå, ingen press alls.. Än värre blir det av att alla är så där nonchalanta och tycker att det är klaaaaart att jag klarar det, för jag är ju inte dum i huvudet. Som om det har med saken att göra! (Nåja, lite kanske, men inte enbart). Så de attityderna lägger ju ännu mer press på mig. Klara körkortet på två veckor, annars är du dum i huvudet! Inte för att jag bryr mig om vad folk tycker om mig på det viset, men herregud, kan ingen visa lite förståelse bara för min stress och oro när det gäller detta? Det är liksom TVÅ JÄVLA VECKOR vi pratar om! UTAN möjlighet att övningsköra en massa privat och så vidare. Är det verkligen INGEN som tycker att det kan anses vara i alla fall LITE svårt?

Gah! Jag blir galen!

Till råka på allt så fyller jag ju år i veckan också. Då måste man ordna med städning, kakor, tårta och allt sånt. Jag som inte ens hinner med detta i vanliga fall nu när jag jobbar heltid. Nu ska jag hinna med det ovanpå all stress med körkortet och inskolningen av barnen.

Nå, det ska bli skönt när det väl är över. Födelsedagar, valet, körkortet.. allt. Då kan man börja pusta ut igen.

Ja, som jag skrev igår så råkade Lukas ut för en olycka hos dagmamman igår. Enligt vad jag har fått höra så skulle dagmamman gå upp på övervåningen för att sätta telefonen på laddaren (?) och Lukas hade klättrat efter och därefter ramlat nerför trappan.

Han slog sig ganska rejält och hade stora bulor, skrapsår och jack i huvudet när han kom hem. Såren var på båda sidorna av huvudet, men även om han såg förjävlig ut så såg det ändå inte ut att vara någon större fara med honom. Inga stora, blödande sår eller så, alltså. Jag har varit lite orolig för hjärnskakning, men å andra sidan så finns det ju inte så mycket man kan göra åt det, OM han nu skulle ha fått det, menar jag.

Jag ringde till dagmamman på lunchen idag (den bra dagmamman, inte hon som låter ungarna slå ihjäl sig i trappor) och kollade av läget med henne. Hon sa att Lukas inte hade varit sig själv riktigt, lite tröttare, lite mer ledsen och gnällig än vad han brukar vara, men under eftermiddagen var han tydligen sig själv igen. Skönt. Jag kände igen det där med Lukas ledsenhet från natten som var. Han hade vaknat hur många gånger som helst och bara gråtit. Antagligen hade han ont, det är i alla fall min gissning.

Nu idag har han i alla fall varit precis som vanligt igen, bortsett från sitt blåslagna ansikte, då.

Alltså, jag kan inte riktigt släppa det här med dagmamman. Okej. Olyckor sker. Olyckor med Lukas inblandat är inte heller otippat. (Han är ju så vårdslös och oaktsam). Det borde vara förståeligt, MEN! Jag kan inte släppa det! Att det hände just hos dagmamman vi inte litar på också, det känns också typiskt. De har varit hos henne i fyra dagar totalt och redan har det hänt något allvarligt. Ännu mer märkligt är det att hon inte ringde till oss och talade om att det hade hänt en olycka! Nej då, det talade hon om för Tommy när han hämtade barnen! Sen kläckte hon ur sig nåt om att hon hoppades att vi inte skulle fotografera honom nu. Gudars..

Nej, det var, förhoppningsvis, sista gången barnen var där. Vi har fått plats på en förskola och ska börja skola in dem på måndag. Det är lika bra, antar jag. Även om dagmamma var vårt första alternativ, och det vi helst ville ha, så är det ju ohållbart att ha det så här. Just att det inte finns någon annan dagmamma att välja på, utan de vi har, det är de som finns (det finns en till, men hon bor utanför Alingsås och det är helt omöjligt för oss att ha barnen där), det gör att vi tvingas byta till förskola.

Nåja, vi ska försöka vara positiva ändå och se fördelarna. Visst, det är långt bort, tar väl en halvtimme att gå hem, men det får bara funka, helt enkelt. När jag väl har körkort så blir det ju lättare, förstås.

Klockan är för mycket för att jag ska hinna skriva nåt vettigt, men så här är det i alla fall:

• Dagmamman är dum, Lukas kom hem gul och blå efter att ha ramlat i trappan. Bilder finns, kanske laddar upp dem nån dag.
• Vi byter till förskola, mer info får vi imorgon.
• Ser inte ut att bli något gemensamt födelsedagsfirande för oss syskon.
• Varit en seg dag på jobbet, men det är ändå kul. Hoppas jag får vara där nästa vecka också.

Lite knepigt känns det faktiskt att säga så, men visst stämmer det ändå. Knepigt känns det därför att jag äntligen fått jobba lite och det gillar jag. Så det är inte för att jag avskyr att gå till jobbet som jag säger "äntligen helg!". Men även om man gillar att gå till jobbet så är det skönt att få vara ledig och skönt med helg. Jag har för övrigt fått reda på att jag ska vara på samma ställe nästa vecka också. Yes! Jag håller tummarna för att jag får vara där sista veckan innan min ledighet också. :)

(Sen hoppas jag naturligtvis få komma tillbaka även efter min ledighet, men jag vågar inte hoppas på för mycket åt gången.)

Positivt just nu:

• Vanja sover sin tredje natt utan blöja.
• Jag får jobba kvar på samma arbetsplats även nästa vecka.
• Jag ska snart börja med mitt körkort igen (återstår väl att se om resultatet blir positivt).
• Jag trivs jättebra på arbetsplatsen jag är på för närvarnade, både med tider, arbetskamrater, uppgifter och lön.

Negativt just nu:

• En kompisträff i helgen blev inställd.
• Ekonomin oroar.
• Mina hörlurar till min MP3 är sönder.

Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt skriva om. Jag vet att jag hade en plan när jag började, men den tycks ha försvunnit. Nåja, det var säkert inget viktigt jag hade att säga, så då gör det nog inget att jag har glömt bort det.

Nu är klockan lite över tio och jag ska sova. Gött.

Det blir inget besök i helgen. :( Jag förstår varför, men det hindrar mig inte från att bli ledsen i alla fall.

En annan gång...

Vanja klarade första natten utan blöja utan problem. Nu håller vi tummarna för att andra natten går lika bra. :)

Jag fick besked idag om att jag ska jobba hela nästa vecka på samma ställe som jag är på nu. Yay! Hoppas jag får en vecka till sen.. Det vore verkligen toppen. Sen.. är det dags att ta körkort! Ih! Hjälp, hur ska det gå? Jag betalade kursen idag, så nu gapar sparkontot rätt så tomt.. :( Och då är det ändå inte slut på utgifterna där.. Usch. Nå, det är en investering. *upprepar som ett mantra*

Får jag bara jobba, och på stället jag är på nu, då ordnar det sig, för där tjänar jag bra. OM jag räknade rätt, och OM jag får jobba båda de sista veckorna där, då kommer jag ändå få ut 10000, TROTS att jag är ledig två veckor. Oh, hoppas, hoppas! Tänk sen om jag skulle få vara KVAR där! EN HEL MÅNAD! Shit, vad pengar jag skulle få då. Men det är väl ingen risk för det, antar jag.. Men hoppas går ju! Bäst av allt är ju att jag trivs så bra där. Jag tror att de gillar mig också, men det kan man ju aldrig så noga veta. :)