Thorn without a rose

Alla inlägg under augusti 2009

Av rikku - 28 augusti 2009 22:30

Jag vet inte om det är vi som är väldigt optimistiska, men vi tror att Lukas har sagt både mamma och pappa redan. (Eller rättare sagt, "mam" alternativt "mem-mem" och "ba-ba", men det är nära nog.) Men det kan vara bara ren tillfällighet att han råkade sätta ihop just de stavelserna också, men som sagt; vi är optimistiska. Det vore roligt om Lukas var tidig med att prata också, precis som Vanja. Fast.. jag vet inte om Vanja var tidig med att börja prata men hon var ju tidig med att prata bra. Det är hon för övrigt fortfarande.


Jag måste kolla upp när Vanja sa sina första ord, men jag vet att första ordet hon kunde var, deprimerande nog, inte mamma eller pappa, utan "kisse". Hon kunde prata när vi flyttade hit, det vet jag. Prata i det här sammanhanget betyder att hon kunde säga ord, inte att man kunde föra ett samtal med henne, om nu någon tvekade på det. Nå, när vi flyttade hit var hon i alla fall nio månader och Lukas är nu sju. Vid nio månaders ålder fick Vanja ett eget rum eftersom vi väckte henne hela nätterna bara genom att vara i samma rum som hon och det funkade ju jättebra. Synd att inte Lukas kan få eget rum också.


I dagsläget så sover Lukas inte mer än max tre timmar åt gången. Det säger sig självt att jag har det ganska jobbigt på nätterna alltså, och frågan är om det är vårt fel att han vaknar, precis som med Vanja. Vi kan inte ge honom ett eget rum och flytta in honom till Vanja känns som en väldigt dum idé i nuläget.


Så vi gör så gott vi kan. Vi har flyttat ut hans säng i vardagsrummet. Det är bara en fråga om några meters förflyttning, men om det hjälper så vore det underbart. Jag har inte fått sova en hel natt på ett år snart och jag längtar tills jag får sova igen.  Förr eller senare kommer han ju börja sova hela nätterna. Frågan är bara hur länge man måste vänta.


Igår var vi för övrigt på BVC för standardkontroll av Lukas. Han uppmäter nu 71 cm i längd och har nått upp till 9.2 kilo i vikt. Han blir stor, han också. BVC-tanten gjorde något som kallas för BOER-test också. Jag tror i alla fall att det stavas så. Hon kollade om han greppade en leksak och om han reagerade på ljud. Det är i alla fall vad jag tolkade hennes test som. Han fick i alla fall godkänt, så det var ju bra.


Imorgon ska vi till Tommys lillebror och fira att han fyllde år igår. Det ska bli trevligt. Det är roligt för barnen också att komma ut och träffa lite folk. Ja, främst Vanja då, men det dröjer nog inte så länge innan Lukas har behållning av det också.


Jag vet inte om jag skrev om det tidigare, men jag har ju lånat ut pengar till vår granne. 200 kronor och hon lovade mig att jag skulle få tillbaka det dubbla när barnbidraget kom. Antagligen kom det löftet av att jag var lite tveksam till att låna ut så mycket pengar i två veckor, men det funkade ju, för jag gick med på att låna henne pengarna. När barnbidraget kom ringde hon på dörren och frågade om det gick bra att hon betalade den 27:e istället. Det var Tommy som öppnade dörren då (jag låg fortfarande och sov) och hon sa till honom att hon hade lånat 200 kronor, men nämnde inget om att hon skulle betala tillbaka 400. Nå, den 27:e kom och gick och ingen granne ringde på dörren för att betala tillbaka lånet. Idag kände vi att vi var tvungna att ringa på hos henne och påminna om att hon skulle betala tillbaka pengarna.


Fy, så jag gruvade mig! Jag tycker att det är så pinsamt att behöva påminna om att jag ska ha pengar av folk. Jag vill att folk ska komma ihåg sånt själva och sköta det som man ska göra. Nå, jag gruvade mig i nästan två timmar i alla fall och sen fick jag gå över till grannen och ringa på. När hon öppnade så såg hon väldigt förvånad ut över att se mig och jag fick pinsamt nog fråga om hon hade glömt våra pengar. Det svarade hon att oj! det hade hon totalt glömt, gick det bra om jag fick dem imorgon istället? Nu ska vi ju bort imorgon, så jag sa att vi kunde ta det på söndag istället.


Nu hoppas jag bara att jag 1) får pengarna då och 2) får 400 och inte 200 eftersom hon lovade att jag skulle få tillbaka det dubbla. Om hon kommer med 200 kronor så vet jag inte vad jag ska säga. Det var ju hon som sa att jag skulle få det dubbla, det var inte mitt påfund och då tycker jag att hon ska stå fast vid det också. Annars vill jag ju inte låna ut pengar till henne igen.


Nej, det känns inte alls bra, det här. Glömmer man verkligen bort på en vecka att man ska betala tillbaka ett lån till grannen? Förresten, om man har det så dåligt ställt att man måste låna pengar av grannen en vecka efter lön, ska man verkligen lyxa på sig taxi då? (Vi såg igår att hon åkte taxi på eftermiddagen, det var därför vi inte ringde på då. Hon var ju ändå inte hemma.)


Nej, det känns inte bra alls. Hoppas att mina farhågor kommer på skam, för jag vill verkligen ha en bra relation till grannarna. Även om de är lite knasiga.

ANNONS
Av rikku - 26 augusti 2009 21:00

Uff. Jag undrar om det är trotsåldern som börjar nu. De senaste dagarna har Vanja matvägrat. Inte för att det är mat hon inte tycker om eller för att hon inte är hungrig, utan för att hon "vill inte ha". Igår hade vi hennes favoritmat till middag, korv och mos, och hon vägrade äta. Hon ville inte ha korv, hon ville inte ha mos. Likadant idag vid middagen. Hon ville inte ha potatis, hon ville inte ha köttet och hon ville inte ha morötterna. I vanliga fall är detta mat hon gillar och äter med glädje, men tydligen inte just nu.


Det är svårt att veta hur man ska handskas med detta. Jag vill ju för allt i världen inte tvinga henne att äta när hon nu säger att hon inte vill ha, men samtidigt så måste hon ju äta. Hade det varit så att jag visste att hon verkligen inte tyckte om maten, då hade det varit lätt att handskas med. Då hade jag ju fått göra annan mat, men det här är ju mat hon gillar.


Nåja, jag hoppas att det här med "jag vill inte ha!" snart går över. Det har bara pågått i två dagar och jag vet redan att så här vill jag inte ha det. Middagen ska vara ett trevligt tillfälle, inte ett krig om att hon måste äta.


Idag var min käre bror på besök. Han hade varit i Göteborg och köpt lampor av något slag och tänkte att han skulle hälsa på oss på vägen hem. Sånt är alltid roligt. :) Besök är trevligt att få. När han ringde höll jag på med maten precis så vi bjöd honom på mat också. Kalops blev det. Jag var lite nervös över hur det skulle smaka för vi hade lök i och jag gillar ju generellt sett inte lök, men det gick bra. Brorsan hade stannat på Maxi också och köpt äpplen och marsansås så han gjorde paj till efterrätt. Mycket gott! Men lite för mätt blev man. =)


Min mamma var här och hälsade på i helgen. Vi var i Skövde på fredagen för att gratta min systerson som hade fyllt år och då följde mamma med oss hem i bilen. Det har också varit väldigt trevligt och som vanligt när man har trevligt så går tiden väldigt fort, så helgen bara sprang förbi. På måndagen åkte jag, mamma och barnen in till stan för att köpa barnböcker. Tommy körde oss in till stan i bilen och sen tog vi bussen hem. Det gick hur bra som helst, trots att Vanja fick gå och Lukas åka vagn. Syskonvagnen får ju inte plats i bilen.


Men hur som helst. Barnböcker var vi ute efter. Jag blev helt förbluffad över priset på barnböcker. Ärligt talat så blev jag helt chockad. De här små, små, tunna böckerna om Max, Emma, Totte och liknande, de kostar ju för sjutton 80 spänn! STYCK! Vad är det, tio? sidor i böckerna? Tio sidor och åttio spänn ska de ha för det. Inte en CHANS att jag köper så små, tunna böcker för den summan. Innan hade jag tittat på "Min skattkammare" i olika färger och siffror och konstaterat att de kostade för mycket. 250 kronor gick de på. Men efter att ha tittat på Emma-böckerna så beslöt jag mig för att köpa en av "Min skattkammare" i alla fall. Där fick man ju åtminstone en hel del sagor och läsning för pengarna. Så nu har vi börjat med sagostund på kvällen innan Vanja ska sova. Pyjamas, en ny blöja, en flaska välling och en saga. Hon är nog egentligen för liten för sagor än, men nån gång ska man ju börja. Jag vet att det finns de som läser för sina barn redan från början, men det känns lite överdrivet, tycker jag. Innan de kan lyssna på sagan är det väl ingen större mening med att läsa den. Men det ska jag i alla fall tänka på att önska åt barnen i julklapp. Barnböcker med sagor i. Det kommer nog gå åt en del framöver. :)

ANNONS
Av rikku - 17 augusti 2009 14:30

Monsieur le Président,
je vous fais une lettre,
que vous lirez peut-ętre,
si vous avez le temps.


Je viens de recevoir
mes papiers militaires
pour partir ā la guerre
avant mercredi soir.


Monsieur le Président
je ne veux pas le faire,
je ne suis pas sur terre
pour tuer de pauvres gens.


C'est pas pour vous fâcher,
il faut que je vous dise,
ma décision est prise,
je m'en vais déserter.


Depuis que je suis né,
j'ai vu mourir mon pčre,
j'ai vu partir mes frčres,
et pleurer mes enfants.


Ma mčre a tant souffert,
qu'elle est dedans sa tombe,
et se moque des bombes,
et se moque des vers.


Quand j'étais prisonnier
on m'a volé ma femme,
on m'a volé mon âme,
et tout mon cher passé.


Demain de bon matin,
je fermerai ma porte
au nez des années mortes
j'irai sur les chemins.


Je mendierai ma vie,
sur les routes de France,
de Bretagne en Provence,
et je crierai aux gens:


refusez d'obéir,
refusez de la faire,
n'allez pas ā la guerre,
refusez de partir.


S'il faut donner son sang,
allez donner le vôtre,
vous ętes bon apôtre,
monsieur le Président.


Si vous me poursuivez
prévenez vos gendarmes
que je n'aurai pas d'armes
et qu'ils pourront tirer.


-Boris Vian (1920-1959)


Så otroligt sorglig, men viktig, låt. Jag får en klump i halsen när jag lyssnar på den.

Av rikku - 15 augusti 2009 20:30

Idag har det varit riktigt ruskväder här hemma. Regn, regn, regn. Men! Även om vädret inte är fint och soligt så betyder ju inte det att man inte kan hitta på något roligt för det. Jag tog med mig Vanja ut efter middagen och lekte i regnet. Lukas fick stanna inne med Tommy, som såg på fotboll, eftersom han inte har några regnkläder än. Men Vanja har regnkläder och riktigt bra sådana också. Så jag satte ju på både regnbyxor och regnjacka och regnstövlar, och så ville hon ha sitt paraply också, sen gick vi ut i regnet med föresatsen attt ha det roligt. Jag uppmuntrade Vanja att hoppa i så många vattenpölar som möjligt och hon hade nog hur skoj som helst. Till och med jag hoppade i några pölar, fast bara där det var grunt vatten. Jag har ju inga gummistövlar, liksom. Jag blev blöt nog som det var. :)


Vi ringde på hos Katte och Markus och frågade om Buffy ville komma ut och leka i regnet, men hon var trött (hade inte sovit middag alls än) och Markus, som var ensam hemma med barnen, ville vänta tills Katte kom hem innan han sa varken bu eller bä. När Katte väl kom hem, kanske 20 minuter senare eller så, då hade Buffy somnat, så det blev inget idag. Imorgon, kanske.


Imorses, förresten! Då ni! Då gjorde jag och Vanja chokladbollar. Mums! Fast de är redan slut. :) Vi kanske gör fler imorgon. Det var roligt att baka med Vanja, fast hon är lite rädd för att kladda ner sig, vilket är svårt att undvika när man gör chokladbollar. Halva grejen är ju att kladda ner sig, men det kommer hon nog göra mer när hon blir äldre.


Igår pratade jag med en mammakompis till mig, Kim ifrån Vagnhärad. Det var längesen vi pratades vid senast och det var verkligen roligt. Jag skickade lite bilder på Vanja och Lukas och fick se bild på hennes dotter Moa. Guuuuuud, vad söt den ungen är! Hon ser ut som ett litet charmtroll och hon kommer nog ha världen för sina fötter när hon blir äldre. Men hon är liten. Väldigt liten. Men å andra sidan så är ju hennes föräldrar väldigt korta också, båda två, så hon kommer nog inte bli så värst lång. Kim sa att Moa precis hade vuxit i storlek 80. Lukas har ju för sjutton snart 80 i storlek! Lukas är ett halvår, snart sju månader, och Moa är över två år. Lukas har å sin sida Tommy att brås på och Tommy är ju 1.93 lång. Men det är kul att jämföra i alla fall. Hur som helst så är Moa urgullig och det är det enda jag saknar från Vagnhärad; mina mammakompisar Kim och Jeanette. Kim tyckte att jag skulle komma och hälsa på nån gång och vi får väl se om det går att göra. Vagnhärad är ju en bit bort numera.


Sen har vi ju Lukas också. Jag måste ju prata lite om honom också. Det verkar som att han blir som Vanja i kroppen i stort sett, men med lite skillnader. Han är lång, precis som hon och han har inte det här runda babyhullet som jag har sett vissa andra bebisar ha. De kan ju bli riktigt runda och trinda, men både Lukas och Vanja är ganska smala i kroppsbyggnaden. Lukas är nog lite kraftigare än Vanja, men Vanja var ju å andra sidan, och är fortfarande för den delen, pinnsmal. Ungefär som jag var, skulle jag tro. Men, utan att ha några direkta bevis eller jämförelser med bilder eller så, så vill jag ändå påstå att Lukas är lite kraftigare byggd än sin syster. Rent generellt så blir ju pojkar lite grövre i kroppen än tjejer, så det är inget konstigt med det.


I utvecklingen så skiljer de sig rätt kraftigt åt. Lukas är sjukt mycket tidigare med motoriken än vad Vanja var. Han kryper redan, som jag har nämnt tidigare (ett antal gånger, antagligen), och han är väldigt angelägen om att ställa sig upp mot precis vad som helst utan en tanke på konsekvenserna, såklart. :) Han faller ganska många gånger per dag, kan jag ju lugnt säga. När han står upp så är han inte så jättestadig än, men det dröjer nog inte länge till innan han kan stå själv och sen lära sig gå. Flera gånger per dag släpper han det han håller i (oftast spjälsängen) och bara förväntar sig att stå kvar av sig själv. Självklart ramlar han, eller, om han har tur, så sätter han sig ner på rumpan. Tur att det finns en stötdämpare där. Det borde han ha på huvudet också, tänker jag ganska ofta.


Men. Vid fler än ett tillfälle så har jag sett att han inte faller direkt. Ibland står han upp, bara någon sekund eller så, innan han faller. Det är ett ganska gott tecken på att han håller på att finna sin balans. Häromdagen när jag var själv med barnen, då ställde han sig upp från golvet. Han lutade sig bara på dockan och reste sig upp. Jag blev helt förstummad. Sånt kunde inte Vanja förrens låååångt senare. Så han är snabb på sin motoriska utveckling.


Jag minns inte riktigt när Vanja sa sitt första ord. Jag vet att det var när vi bodde i Vagnhärad i alla fall och vi flyttade ju hit när hon var nio månader så det var ju en bra bit före det. Det har jag säkert uppskrivet någonstans, så det får jag kolla upp. Lukas har inte sagt ett enda ord än. Han gör mycket ljud, men inget man kan tolka som ett ord. Min teori är ju att om de är snabba med det motoriska så är de senare med talet. Det vore trist om teorin stämmer, för jag vill att han ska börja prata snart. :) Det är så roligt när de säger sina första ord och när man får höra deras tolkningar av orden de lär sig. Men det kommer nog snart, det också.


Det viktigaste, får man minnas, är inte att de lär sig saker fort, utan att man njuter av vägen dit. Tiden går så fort ändå.

Av rikku - 11 augusti 2009 23:00

Jaha, dagarna går här hemma och inte uppdateras det mycket från min sida. Jag har inte så där jättemycket lust att skriva och inte så mycket att skriva om, tycker jag. Fast det är klart, när jag väl kommer igång och börjar skriva så brukar det bli en hel del ändå, just på grund av att det var så längesen jag skrev senast.


Tommy är nu officiellt arbetslös. Vi har inte hunnit titta på lediga jobb så värst mycket än, men det ska vi väl ta itu med snart. Han har i alla fall ringt runt en massa för att fixa med det som behöver fixas med när man blir arbetslös. Han har ringt facket och Adecco för att fixa fram ett arbetsgivarintyg. Utan intyg får han inga pengar och Adecco har tidigare sagt att han får det intyget med slutlönen. Det skulle innebära att han får intyget i slutet på september. Så länge kan man naturligtvis inte vänta på att få pengar, så det måste de göra något åt.


Igår var vi i stan och Tommy skrev in sig på arbetsförmedlingen. Medans Tommy traskade dit gick jag med barnen till Lindex för att hämta ut Libero-paketet vi har fått en lapp om. Men naturligtvis var de slut och det gick inte att fråga om när de fick in nya, för det hade de ingen aaaaaaning om. Det var bara att komma in nån annan dag och testa. Jo, tjena. Så ofta som jag är i stan, liksom..


Nåväl, jag mötte upp Tommy på arbetsförmedlingen istället. Det tog inte alltför lång tid och Vanja var överlycklig som fick sitta och pilla på en dator. Efteråt åkte vi till apoteket och köpte solskyddsspray till ungarna. Solkrämen vi hade har gått ut på datum och det kändes ju inte så värst bra. Man vet inte om det blir nån mer sol i år, men nu har vi i alla fall förberett oss på det. Vi åkte även till ÖoB och letade efter en bilkudde till Vanja och solglasögon till mig, men vi hittade varken det ena eller andra så det får vi ta en annan dag.


På tal om andra dagar så har jag nu fått mina Tradera-grejer. Jag har fått kläderna jag köpte till Vanja, kläderna jag köpte till Lukas och plattången jag köpte till mig. Nu väntar jag bara på det sista paketet och det bör komma i veckan. Jag måste säga att jag har blivit positivt överraskad av Tradera. Kläderna jag köpte var så mycket fräschare än vad jag hade trott. Jag satt och sa till mig själv att jag måste tänka på att det är begagnade kläder jag köper och jag kan inte förvänta mig alltför mycket av dem. Men flera av dem ser ju nästan helt oanvända ut! Det är en dress bara som ser väldigt välanvänd ut och det är inte mer än vad jag hade förväntat mig att de allihop skulle vara. Så jag är väldigt nöjd, får jag lov att säga.


Plattången jag köpte till mig själv funkar också alldeles utmärkt. Det är bara jag som ska lära mig hur man gör också. Det kan ta ett tag. Jag är ju nybörjare på det här. :)


Idag har vi haft besök av Tommys föräldrar. Det har varit väldigt trevligt. Det känns så skönt att vi har flyttat hit så att folk kan komma hit på besök lite nu och då. Det är faktiskt underskattat. De som alltid har släkt och vänner nära kan nog inte förstå hur det känns att bo så långt från alla. Det enda jobbiga med den här dagen, det har varit Lukas. Han sover inte så mycket som han antagligen behöver. Tommy gick upp med honom vid halv sju. Han somnade vid... ett? kanske det var. Då sov han en halvtimme, på sin höjd. Sen var han vaken till halv åtta eller nåt liknande.


Det säger sig självt att han behöver sova mer. Han blir så trött och gnällig och det är inte alls roligt. Vanja var så mycket lättare. Hon sov hela nätterna nästan från början och hon sov ordentligt på dagarna. Lukas är mer orolig av sig. Han vaknar lätt och blir fort orolig och kinkig. Han har ett mycket större behov av närhet än vad Vanja har/hade. Han sover nästan bäst när han får sova i vår säng, bredvid mig. Problemet med det är att då sover ju inte jag. Somnar jag till, då vaknar jag upp med ett ryck och är jätterädd att jag har klämt honom eller skadat honom på något annat sätt. Det är inte så roligt. Jag har märkt att han sover aldrig mer än tre timmar i sträck heller. Efter max tre timmar, oftast mindre, så vaknar han och vill snutta. Ibland snuttar han bara i femton sekunder, sen har han somnat om, och ibland så är det hopplöst att få honom att somna om.


Men även om jag anser att Lukas behöver mer sömn så är det ju inte så mycket man kan göra åt det. Han äter ordentligt, så där är det inga problem. Eller ja, problemet består väl i att han alltid måste ligga ner och äta. Jag kan nästan aldrig sitta upp med honom och mata, vilket resulterar i att jag behöver en säng eller en soffa för att kunna mata honom ordenligt. Men det är ju en annan sak. Nå, han äter ordentligt i alla fall. Blöjorna byter vi så ofta det behövs och ibland oftare ändå. (Tommy klagar ibland över att jag ber honom byta blöja när det inte behövs, men enligt min mening så får han ju fatta beslut själv om blöjan behöver bytas eller ej. Är blöjan torr så är det ju bara att sätta på den igen, det är inte svårare än så.) Jag vet inte vad mer man kan göra för att få honom att sova. Han verkar helt enkelt vara en orolig själ som vill vara vaken och vara med om allt som händer. Tids nog sover han nog hela nätter, han också.


Mamma säger till mig hela tiden att jag måste ta upp det med BVC, men jag förstår ärligt talat inte varför. För det första så kan de ju knappast få honom att sova mer och för det andra så är jag inte orolig över att han skulle lida på grund av att han sover så litet. För det tredje så skulle man antagligen bara få höra att allt är normalt och alla barn är olika. Vilket säkert också är sant.


Nå, just nu sover han i alla fall. Enligt hans schema så bör han vakna inom en halvtimme och vara vaken ett bra tag (han brukar vakna lagom till Navy CIS, faktiskt), men vi kan ju hoppas att vi ska slippa det idag. Ju mer han sover, desto bättre är det.


Imorgon ska vi åka till Swedbank i Partille. Det är så löjligt, men vi måste faktiskt åka så långt för att komma in till banken. Här i Alingsås har vi bara "Sparbanken" och där kan vi inte göra några ärenden eftersom vi inte är kunder. De har nåt slags samarbete med Swedbank, men de är ändå helt oberoende. Urfånigt. Jag måste i alla fall ha en ny bankdosa för den jag har är helt slut. Jag ser knappt siffrorna längre. Vi måste fixa en ny dosa innan det är dags att betala räkningarna nästa gång. Jag vägrar sitta som jag gjorde idag och försöka tyda siffrorna som jag bara ser hälften av, i bästa fall. Jag fick göra runt tjugo försök innan jag äntligen kom vidare. Något frustrerande. När vi ändå är på banken så ska vi fixa så med Lukas konto också, så att vi båda kan göra överföringar via internetbanken. Av någon anledning så kunde man inte fixa det via telefonbanken. Nåja, det är ju ingen brådska med det än.


Märkligt nog har jag inte fått något svar än om den där "Ekonomikollen" som jag anmälde mig till. Man tycker att vi borde ha fått nåt svar om det vid det här laget, men icke. Nåja, det kommer väl. Jag kan fråga om det när vi är på banken.


Ikväll när det var dags för Vanja att sova så lade Tommy henne först. Jag ammade Lukas, så jag kunde ju knappast rusa upp bara för att lägga in henne i sängen. Men när jag var klar så ropade Vanja fortfarande på mig ifrån sovrummet och lät helt förtvivlad. Som vanligt, alltså. Men eftersom jag inte hade sagt god natt till henne så beslöt jag mig för att gå in i alla fall. Det första hon sa var att hon behövde mer välling. Gullunge. :) Nå, det kunde jag väl fixa åt henne. Hon hade visserligen redan druckit en flaska, men visst kunde hon fortfarande vara hungrig, sånt är ju faktiskt svårt att veta, så jag gjorde en flaska till åt henne. När hon hade druckit upp den så började hon klaga på att hon hade ont i magen. Flera gånger höll hon sig för magen och sa "onte magen". Stackars liten. Jag hoppas att det bara är att hon har ätit lite för mycket godsaker som gör att hon hade ont i magen. Jag fick blåsa och pussa på magen innan jag gick ut ur rummet. Det är bara att hoppas att det har gått över tills imorgon. Annars får vi väl kolla upp vad det kan tänkas vara. Men med alla godsaker som vi har ätit idag (på grund av att vi hade gäster) så är det faktiskt inte konstigt om hon får lite ont i magen. Men det är såklart synd om henne i alla fall.


Nej, nu är klockan över elva och det är dags att sova för länge sen. Ungarna lär ju knappast sova längre bara för att vi är "lediga" just nu.

Av rikku - 7 augusti 2009 08:30

Jag håller nog på att driva Tommy till vansinne. Jag sitter och rabblar siffror till förbannelse här hemma. Siffror på våra lån, våra besparingar, avbetalningsförslag, prognoser och planer. Siffror på beräknade inkomster framöver, lek med siffror baserat på om Tommy har jobb, men inte jag, siffror på om båda har jobb och om ingen har. Jag sitter och räknar på vad det skulle kosta oss att köpa hus och hur mycket vi skulle kunna amortera och hur lång tid det skulle ta att betala av ett lån på 1.5 miljoner.


I grunden ligger att jag vill bli av med mitt CSN-lån. Vi har tillräckligt undansparat för att kunna betala av hela CSN den här månaden och ändå ha en liten buffert kvar. Det vore jätteskönt att bli av med CSN-lånet. Det skulle göra en skillnad på nästan 500 kronor i månaden och det skulle ju vara 500 kronor mer vi hade kunnat lägga på sparandet.


Men. Det finns naturligtvis ett "men" med. Från och med måndag är Tommy arbetslös igen. ABB vill ha honom kvar, men de får inte boka honom från Adecco. Adecco säger "nej" av en väldigt enkel anledning. Förlänger de hans anställning mer så måste de ge honom fast anställning och det vill de inte. Eventuellt ska ABB försöka ordna så att de kan anställa honom själva, men det är inte helt enkelt och det är inget vi ska räkna med, säger de. Det är bara att vänta och se och under tiden måste Tommy naturligtvis söka andra jobb.


Så, på grund av att Tommy blir arbetslös så är det kanske dumt att tömma sparkontot så pass mycket bara för att få 500 kronor mer i månaden. Men jag har fyra förslag på hur vi kan göra med mitt CSN;

  • Vi kan betala som vi ska ett tag till och när skulden krympt ännu mer betalar vi in hela resterande beloppet så vi inte påverkar bufferten alltför mycket.
  • Vi kan göra små extra inbetalningar i några månader och se hur det funkar. Funkar det inte så avbryter vi och återgår till att betala var tredje månad. Funkar det så fortsätter vi och krymper ner skulden drastiskt och betalar vid lämpligt tillfälle in resterande pengar.
  • Vi kan annars betala in som vanligt fram till årsskiftet och sen, efter jul med alla kostnader som tillkommer där, se hur mycket pengar vi har över och då ta diskussion om huruvida vi ska betala in allt eller ej.
  • Eller så betalar vi in hela CSN den här månaden och blir av med det en gång för alla.

Mitt långsiktiga mål är att vi ska bli av med både CSN och billånet och dåraktigt nog tror och satsar  jag på att vi ska kunna göra detta innan nästa år är slut. Om man betänker att avbetalningstakten i dagsläget gör att båda lånen ska vara avbetalda om fem år så förstår ni kanske hur orimligt det antagligen är. Men jag är optimist.


Jag vet att jag hade storslagna ekonomiska planer för ett antal år sen och det blev ju inget med dem, men förutsättningarna har ändrats ganska dramatiskt sen dess så jag tror att det här kommer funka. Utan båda lånen skulle vi ha nästan 2500 kronor extra varje månad. Om vi tömde sparkontona helt och hållet för att bli av med lånen (så mycket pengar har vi inte, men vi låtsas att vi hade det för en stund), då skulle det ju ändå gå ganska fort att bygga upp bufferten igen om man kunde slänga in 2500 kronor till, utöver det vi brukar spara undan. På ett halvår så skulle vi ha fått ihop 15 000 extra på sparkontona och det är ju inte illa.


Ja, när det gäller ekonomi och budget så kan jag sitta i evigheter och resonera fram och tillbaka, älta scenarion och möjligheter, potentiella inkomster och möjliga minskade utgifter och det tar liksom aldrig stopp. Pengar fascinerar mig och mitt mål är att vi ska ha en god levnadsstandard (det har vi redan) och en rejält tilltagen buffert (vi har en liten än så länge) och råd att köpa hus (det är vi långt ifrån). Jag vill inte att vi ska behöva oroa oss för pengar och vi ska ha råd att köpa saker utan att fundera på om det är ett bra tillfälle att göra det på eller om vi behöver pengarna till något annat. Pengar till "något annat" ska finnas och vi ska ändå kunna köpa exempelvis nya kläder till hela familjen.


Därmed är inte sagt att jag strävar efter att bli rik, för det gör jag inte. Jag vill inte ha flera miljoner på banken, jag vill bara ha tillräckligt med pengar för att vi ska ha det gott ställt. Att både jag och Tommy är ett par Spara, det underlättar ju. Tidigare var jag tillsammans med en Slösa och då fanns det aldrig några pengar. Det fanns bara skulder som växte och så vill jag inte ha det igen. Men det oroar jag mig inte för heller. Tommy och jag är ganska så överens när det gäller ekonomin. Han tycker bara att jag är lite för hetsig när det gäller CSN-lånet. Jag har pratat i nån vecka eller två om att vi borde betala av det så snart som möjligt, nu när vi har möjligheten, och han är nog ganska trött på det. :)


En annan sak angående ekonomi är att jag har bokat "Ekonomikollen" hos banken. Det ska bli spännande att se vad de har att säga om vår ekonomi och vad de har för åsikter. Det finns bara en sak jag vägrar, och det är att placera våra pengar i fonder eller aktier. Det ska finnas exakt noll procents chans att pengarna minskar som vi sparar undan. Noll, nil, zip, zero, none. Må vara att en fond är "lågrisk", nyckelordet där är ändå "risk". Det gör mig ingenting att sparräntan är nästintill noll. Jag sparar inte pengarna där för att få räntan, jag sparar dem för att spara dem, inte riskera att förlora dem.


Nå, jag ska i alla fall fråga dem om vad de anser att vi borde göra med CSN-lånet, betala nu, eller sen. Betala extra, eller låta bli. Sen ska jag nog fråga dem om möjligheterna för oss att få ett lån och hur mycket det kostar utöver lånet att köpa hus.


Det ska bli spännande att prata med en riktig expert. Tommy tycker att det känns onödigt för jag har ju så bra koll på vår ekonomi ändå, men oavsett hur man vrider och vänder på det så är jag inte någon expert och det vore skönt att bolla mina tankar med någon.


Hoppas vi får en tid snart. :)

Av rikku - 4 augusti 2009 14:45

Hoho! Idag har jag shoppat loss, minsann. På Tradera, dessutom. Sex auktioner har jag vunnit! Fast det var i och för sig bara en auktion som det var krig om. Men jag hade för högt högsta bud för dem, så jag fick den med. Fem av auktionerna är från samma säljare, så jag har mailat henne och frågat om hon samfraktar och om man på så sätt kan få ner fraktkostnaden lite. Som det är nu så går frakten på mer än kläderna jag har köpt i flera fall.


Ja, det är kläder jag har köpt, ja. Fem av auktionerna är till Lukas och en till Vanja. Men det är inte så konstigt, för det är Lukas som har ont om kläder. Ja, det vill säga.. det finns kläder i hans storlek, ganska många dessutom, men jag är inte så pigg på att klä min son helt i rosa och klänningar dessutom. Så därför har de kläderna fått åka ner i källaren och det som är kvar.. ja, det är inte så mycket att variera mellan. Men nu har jag alltså införskaffat en hel hög med kläder till honom. Flera av auktionerna var så kallade klädpaket och mest nöjd är jag nog med paketet på nio plagg som jag fick för 16 kronor. Försök göra om den bedriften i en affär! Det blir svårt. :)


Nu ska jag bara få svar från tjejen jag har handlat av, angående frakten, sen ska jag betala och förhoppningsvis få kläderna i veckan. :)


I övrigt så har jag varit produktiv på andra håll idag också. Jag har bland annat ringt Folksam och skaffat en barnförsäkring till Lukas. Hmm.. på tiden, kanske? 80 kronor i månaden kostar det och det kan det ju vara värt. Sen har jag också ringt och pratat med Pernilla Präst angående att döpa Lukas. Också något som är på tiden, måste jag ju bara säga. Lukas är över ett halvår redan och vid det här laget var Vanja döpt för längesen. Så dopklänningen som Vanja använde passar ju definitivt inte Lukas. Jag vet inte hur vi ska göra med det än, men förhoppningsvis kanske vi kan låna någon.


Min förhoppning är att vi ska kunna döpa Lukas i slutet på den här månaden eller allra senast i september. Men vi får ju ta vad vi får. Pernilla Präst skulle återkomma med möjliga tider så får vi komma överens om något.


Jag har frågat min syster och hennes sambo om de vill vara faddrar och det ville de gärna! :) Vilken tur, för jag har så svårt att komma på vilka som skulle vara faddrar annars. =) Det är klart att man kan ta vilka som helst, men det känns bäst att ta några som är ett par.


Så nu får ni se till att hålla ihop, syster-yster! ;)

Av rikku - 1 augusti 2009 16:45

Efter en veckas (eller är det två veckors?) regn så har vi äntligen sol igen. Det är helt underbart sommarväder ute idag. Jag hoppas att det håller i sig så vi kan vara ute lite mer innan hösten slår till och man måste ha massa kläder på sig så fort man ska sticka näsan utanför dörren.


Angående förra inlägget förresten så kollade jag upp det. Vanja fick sin första tand när hon var 5.5 månader gammal. Lukas är snart 6.5 månader, så det skiljer lite grann där, men inte så värst mycket.


Men åter till idag. Vi gick till en lekpark som ligger en bit bort tillsammans med Katte, Markus och Buffy. Det var jättetrevligt och roligt på alla sätt och vis. Det känns så himla skönt att vi har fått sån kontakt med dem. Jag frågade när vi kom hem igen om de hade någon grill, för i så fall kunde vi ju grilla tillsammans nån kväll. Det hade de och det lät som att de tyckte att det var ett bra förslag. Så förhoppningsvis kan vi ta nån kväll här framöver och grilla och ha det trevligt. Det vore verkligen inte helt fel. :)

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se