Thorn without a rose

Alla inlägg under april 2008

Av rikku - 29 april 2008 19:00

Nu kan jag inte tänka mig att det skulle komma mer snö. De senaste dagarna har vi haft strålande väder, hur somrigt som helst, men dagen idag tar nog priset. Eftersom vi inte har någon termometer så får jag gissa mig till vilka temperaturer vi har haft, men det är nog garanterat över 25+! Riktigt varmt sommarväder med klarblå himmel. Det har blåst en del, men vinden är så varm så det hjälper inte så mycket mot hettan. Träden får löv, marken täcks av tjockt gräs, blommor poppar upp lite varstans och fåglarna sjunger överallt.


Kort och gott så är det helt underbart väder och en underbar årstid.


Det är nästan så att man tror att vädret är med och firar. Firar vad då, undrar ni kanske? Jamen, det är ju Olofs födelsedag! Lillpojken fyller ett och snart är det Vanjas tur. Det skiljer ju bara fyra veckor på dem.


De är inte så små längre. Ska man vara noga så räknas de inte som bebisar längre. *suck* Var tog bebistiden vägen? Vad hände med min lilla nyföding som låg och tittade på mig med de största, blåaste ögon jag någonsin har sett och undrade var hon hade hamnat?


Vilken dag som helst så börjar väl lillflickan på att gå också.. då är min bebis verkligen borta.


Nåja. Tiden går fort, och det är inget man kan göra åt den saken.


Idag var jag och Vanja på Öppna förskolan för andra gången. Det var ju typiskt att vi skulle bli sjuka så snart vi hade varit där första gången, men sånt är livet. Idag var det inte lika många föräldrar och barn där och det var faktiskt ganska skönt. Förra gången var det nästan lite för mycket. Idag var det en mamma där med en femmånadersbebis! Så liten! Vanja var så gullig mot henne också. Först klappade hon flickan på huvudet, sedan pussade hon henne på huvudet. Efter några sekunders överläggning bestämde hon sig för att det inte var tillräckligt, så då sträckte hon ut armarna och lade dem runt flickan och pussade henne på munnen! Så sött! Ett riktigt litet charmtroll, det är vad hon är.


Det är så kul att se henne tillsammans med andra barn. Hon har börjat leka mer medvetet, tycker jag. Idag lekte hon med en legobil (det är inte lego, utan en större variant på lego, men jag vet inte vad det kallas) med två gubbar till. Hon förstod att gubbarna skulle sitta i hytten och försökte få fast dem där. Hon är mer utvecklad än vad man tänker på, tycker jag. Hon skulle antagligen behöva leksaker här hemma som är mer stimulerande. Det är i alla fall värt att tänka på.

Av rikku - 21 april 2008 23:00

Kissen är sjuk.


I två veckors tid har hon varit hängig och inte velat äta. Idag var vi hos veterinären med henne. Jag har misstänkt att hon är förstoppad, men vi ville inte köpa laxermedel utan att en veterinär fått titta på henne först, och tur var väl det.


Vi fick en tid till veterinären nu ikväll och under eftermiddagen hade vi noterat ytterligare en underlig sak med Kissen. Hennes tandkött var alldeles gult och läskigt. När vi kom till veterinären så fick vi upprepa allting som vi redan hade sagt i telefon.


  • Kissen äter inte, och har inte gjort så på två veckor.
  • Inte ens när vi lockar med hennes favoritmat, såsom rå fisk och rått kött, vill hon äta.
  • När vi gör rent hennes låda så finns där inget bajs, bara gult klet.
  • Hon är inte gammal, bara fem år.
  • Hennes tandkött är gult.

Veterinären kollade direkt på hennes tandkött och även hennes ögon, som också var gula. Sen behövde han inte titta mer.


Kissens lever är skadad. Hepatit. Det finns inget man kan göra åt det. Inga mediciner, ingenting. Det kan gå över av sig självt, det är sånt man inte vet. Det är bara att vänta och se. Det enda vi kan göra är att försöka få i henne näring, vad som helst. Vi fick en liten spruta för att få in vätska i hennes mun. Om vi vill kan vi lägga in henne på sjukhus där hon får ligga med dropp, men det är inte säkert att det hjälper. Dessutom kommer hon få ligga i en bur då hela tiden och det hjälper knappast på hennes kämpavilja.


Risken är dock stor att vi måste fatta beslut om att avliva Kissen. Men så länge det finns en chans att hon kan överleva, så ska hon få den chansen. Jag hoppas att hon orkar kämpa så länge att vi får se om hennes kropp klarar av att hela den här skadan. Det värsta är att det inte finns något vi hade kunnat göra för att förhindra det, och inget vi kan göra för att göra det bra igen.


Man känner sig ganska så hjälplös.

Av rikku - 19 april 2008 21:30

Igår var vi alltså på ultraljud och visst fick vi se en sprattlande liten krabat där inne! Allting såg jättebra ut, men vi fick inte veta könet den här gången också. Tusan också. Alla verkar tro att vi vill veta könet för att det spelar oss någon roll vad det blir, alltså att vi skulle bli besvikna om det inte var "rätt" kön eller nåt sånt, men det är ju inte alls det det handlar om! Tvärtom, vi blir glada vad det än visar sig att det blir, men vi vill så gärna kunna kalla pyret för "han" eller "hon" istället för "den". "Den" är så.. opersonligt. Sterilt. Känslokallt, liksom.


Nåväl, pyret mådde bra och boxades och sparkades och vinkade till oss. Vi fick med oss jättefina bilder hem, mycket bättre än vad vi fick på Vanja, så vi är nöjda ändå. Huvudsaken är ju att pyret mår bra och även om jag har känt bebisen sparka en hel del på sistone så är det ändå en lättnad att se att den finns där och mår bra.


Vi blev flyttade några dagar bakåt, men inte särskilt många och det kändes bra. Nya datumet är 15:e januari och jag är därmed i vecka 19. :)

Av rikku - 19 april 2008 20:00

Nu är det inte långt kvar. Nästa vecka fyller Vanja ett år. Gud, vad tiden går fort. När man är liten så tror man inte på de vuxna när de säger att tiden går fort. Som barn så släpar sig tiden fram, särskilt när det är något man väntar på, som jul eller födelsedagar. Nu hinner man knappt blinka ens en gång. Snart tar hon väl studenten, om jag inte ser upp.


Helgen efter Vanjas födelsedag så kommer folk hit. Det är mycket bättre att släpa hit folk på helger när de, och vi, är lediga. Det kommer antagligen bli fullt hus här hemma hela helgen. På lördagen kommer min familj hit och på söndagen kommer Tommys familj.


Jag har ingen aning hur jag ska göra det här. Vi ska inte bjuda på mat i alla fall, det är ett som är säkert. Fika och tårta, det får räcka gott och väl. Annars kommer jag bara få stå vid spisen hela tiden, och hur kul är det? Men vad ska man bjuda på? Vad för slags kakor, ska jag baka något själv eller ska vi köpa allt? Tårta, vågar man göra egen? Det kanske blir fruktansvärt dåligt. Jag har ju inte direkt bakat en massa tårtor i mitt liv.


Nå, det ordnar sig nog.


Mors dag är på väg också. Mindre än en vecka kvar och jag har ingen aning om var vi kommer vara eller vad vi kommer göra. Mysigt att tänka på att förra Mors dag så låg jag på sjukhuset och snosade på nyfödd bebis. :) Tänk så liten hon var då! Så stor hon är nu! Hon passerar nog 80-strecket när som helst och rätt vad det är så går hon väl också. Sen kommer hon börja prata på riktigt, oh, vad mysigt. Jag blir nästan lite ledsen när jag tänker på att hon bara klassas som "bebis" i en vecka till. Sen är hon inte en bebis längre utan ett litet barn.


*suckar lite dramatiskt ā la 50-talsfilm*


Men! Jag höll ju på att glömma! Idag åt Vanja burkmat till middag. Whoho! Seger! Det var första gången. :) Det känns skönt och jag hoppas att det håller i sig. Det är ju så mycket smidigare med burkmat än att stå och laga mat, särskilt om det bara är hon som ska äta.


What else is new?


Jo, jag ringde till Försäkringskassan idag och frågade lite om föräldrapenningen. Efter att Vanja fyller ett så måste man ju ta ut fem dagar för att få behålla sin SGI. Men jag har ju semester att plocka ut från jobbet också och därför undrade jag hur jag gör med den. Men det visade sig att det inte var några problem. Jag har sexton dagar totalt att ta ut och de dagarna räknas som "arbetad tid", det vill säga de räknas bort. Alltså behöver jag inte krångla med att plocka ut två dagar semester här och två där och sen resten föräldrapenning. Skönt!


Jag ringde jobbet och snackade med dem där och bestämde mig för att ta 2/6-25/6 som semester. Det blir tokbra! Då får jag nästan en hel månadslön från Camfil i juni och så får jag semesterersättningen i juli! Tokbra! Extra pengar behövs alltid. Vi har åttatusen kvar att betala på servicen på bilen, men jag tror att det kommer gå fin-fint. Särskilt som vi får skattepengarna innan midsommar också. Mycket välkommet.

Av rikku - 16 april 2008 23:15

På en blogg jag läser (http://www.hillevi.nu) så har en debatt brutit ut. Bloggaren i sin tur läser tydligen en annan blogg med nån brud som heter Belinda. Vad jag förstår är denna Belinda någon slags.. kändis? Jag vet inte, nåt är hon i alla fall. Hur som helst så har Belinda skrivit på sin blogg om att hon drack "vääääldigt mycket rödvin" när det var en massa barn omkring. Inte något barnkalas, har hon poängterat i efterhand, men det var i alla fall massa barn där. Detta har Hillevi reagerat emot och ifrågasatt. Hillevi i sin tur har tydligen haft en alkoholiserad förälder (om jag hänger med rätt här) och är av den bestämda åsikten att barn och alkohol inte går ihop.


Nu kommer det riktigt "roliga".


Hillevi har alltså, på sin blogg, kommenterat något som Belinda skrev på sin blogg. Belinda i sin tur har kommenterat att Hillevi har kommenterat henne och är lite putt över kritiken. Nu har Hillevi kommenterat Belindas inlägg på sin blogg och Belinda har, igen, kommenterat detta på sin blogg.


Rena rama såpoperan.


Hillevi och Belinda har båda var sin krets med trogna läsare och dessa läsare hejar på "sin" bloggare och klankar ner på den andra bloggaren och dennes läsare.


Lite komiskt är det. Och lite tragiskt.


Mitt inlägg i debatten, helt anonymt (för jag betvivlar att vare sig Belinda eller Hillevi ens vet om att jag existerar) och antagligen helt onödigt är:


Barn och alkohol går inte ihop. Så heja Hillevi. =)


Jag själv råkar vara nykterist, ett val som inte grundar sig på hemska barndomsupplevelser med alkoholiserade föräldrar, någon religiös uppfattning (vad har religion med alkohol att göra överhuvudtaget?) eller någon annan sektmentalitet. Jag har aldrig smakat på alkohol. Alls. Jag har aldrig haft lust. Jag har sett vad alkohol gör mot folk (långt efter mitt beslut, kan tilläggas) och det är absolut inget jag känner att jag behöver uppleva.


Så jag tillhör den gruppen "tråkiga, präktiga mammor" som, tydligen, ger upp sitt liv och sina intressen så fort de får barn. Den åsikten har jag sett uttryckas i debatten och vissa anser att man måste fortsätta leva precis som vanligt, det vill säga med vilda fester, shoppingrundor och Bob vet vad, trots att man har fått barn.


... bortsett från att jag aldrig har druckit då.


Nå. Själv anser jag inte att jag har gett upp något av mitt liv bara för att jag har blivit mamma, men det är klart att man har ett ansvar. Jag antar att om jag hade druckit alkohol så hade jag nog varit noga med att antingen låta bli eller i alla fall inte dricka mig full/berusad. Men eftersom jag aldrig har druckit, och antagligen aldrig kommer göra det heller, så kommer den frågan förbli ren spekulation. 


Jag googlade lite på både Belinda och Hillevi. Hillevi är, snart, 43 år gammal. Belinda är 34 år. Alltså.. i den åldern.. kalla mig löjlig eller vad ni vill men.. i den åldern.. varför festar man då? Som jag skrev i ett inlägg för bara några dagar sen, så tröttnade jag på att festa redan när jag var 20! Det ger mig liksom ingenting. Så därför undrar jag vad dessa (ja, inte Hillevi då, eftersom hon, såvitt jag förstår, inte dricker) människor får ut av sitt festande. Vad är det som är så viktigt med alkohol att man måste visa att "jag minsann dricker, trots att jag har barn, jag är inte tråkig!" Om jag förstod Belinda rätt på hennes blogg så anser hon att hon har ett ansvar att vara en förebild för unga tjejer, och det ansvaret axlar hon genom att dricka och visa.. uhm.. nåt. Att man inte behöver sluta med sitt vilda partyliv trots föräldraskap, kanske? Äh, jag fattar inte.


Men så är jag ju en sån där präktig morsa också. :)


And I like it! :D


Tillbaka till alkoholdebatten. Barn ska inte behöva se vuxna dricka och bli fulla. Jag har aldrig, någonsin, sett någon av mina föräldrar full eller ens lullig. Det är jag väldigt glad över. Finns det något pinsammare än lulliga vuxna? Skulle inte tro det. Jag tror säkert att mina föräldrar någon gång under min uppväxt har varit fulla, men aldrig inför oss barn. Tack och lov. Det närmaste jag har sett mina föräldrar och alkohol tillsammans, det är när pappa tar nån öl till maten eller när vi grillar. Och det är okej. För det blir aldrig mer än så.


Det... är respekt.

Av rikku - 16 april 2008 20:30

Nu dröjer det nog inte länge innan man kan springa barfota ute. I flera dagar har vädret varit soligt och fint, värmen har kommit och blommorna slår ut. Vanja har varit ute och gungat flera gånger och hon verkar tycka att det är roligt. Idag fick hon till och med krypa på gräset en kort stund. Det var så komiskt att se! Först vågade hon inte röra vid gräset med händerna. Det kändes antagligen udda med gräs istället för golv, men efter ett tag så vågade hon sätta ner händerna och krypa. Men jag säger då det, man får vara med mycket mer när man är ute med flickan. Allt, och då menar jag verkligen allt, försökte hon stoppa i munnen. Gräs, löv, pinnar, jordklumpar.. You name it. Men jag var påpasslig och inget av det hamnade i hennes mun, till Vanjas förtret.


Det är så roligt att sommaren närmar sig. Även om det inte riktigt stämmer så tänker jag att det här blir Vanjas första sommar. Den förra sommaren var hon ju så att säga inte riktigt medveten om. Det finns så mycket för henne att upptäcka, så mycket att göra, så många upplevelser att erfara. Det är roligt att tänka på.


Med tanke på det fina vädret så lägger jag upp lite fina vårbilder. :)

Av rikku - 13 april 2008 20:15

Det är en för hemsk värld vi lever i. Vi såg nyss på nyhetssändningen att mannen som har gripits misstänkt för att ha fört bort flickan Engla har erkänt mord på henne.


En liten tioåring! Hur kan man göra något sådant?


Ibland undrar jag hur man ska kunna skydda sina små, och andra också, från världens ondska.

Av rikku - 10 april 2008 20:45

Igår var en väldigt trevlig dag. Jag och Vanja var ute nästan hela dagen och solade, (ja, inte Vanja, utan jag alltså) lekte och umgicks med grannarna. Det är två barnfamiljer som jag har börjat få kontakt med. Båda består av ensamstående (frånskilda) mammor som är bra mycket äldre än mig, men det gör inte mig något, även om det inte är lika givande för Tommy att umgås med dem som för mig.


Familjen Nina består av mamma Nina, döttrarna Evelina, 17 år, Hanna, 14 år, Josefine, 11 år och sonen Adam, 9 år (som jag ännu inte har träffat (vad jag vet)  utan bara hört talas om). Familjen Petra består av mamma Petra, sonen Liam, 10 år och dottern Tyra, 7 år.


Petra och Nina är nästan-kusiner, så att säga. Det vill säga, de är båda kusiner med en kvinna som heter Linda, men på olika sidor. Även om de båda förvisso är väldigt trevliga så känner jag ibland att "så där hoppas jag verkligen inte att jag blir när jag blir äldre". Jag har visserligen bara umgåtts med dem i tre dagar, men vissa saker reagerar man på direkt.


Exempelvis vilka slags ord de använder mot sina barn. Nu kommer jag inte ihåg allt jag reagerade på igår, men "stick och brinn" hördes bland annat. Visst, det kanske är sagt på ett skämtsamt vis, men.. nej, jag tycker inte att det är lämpligt att säga så till sina barn. När barnen försöker få uppmärksamhet så fortsätter föräldrarna (mammorna) bara att prata på med den de pratar med och totalignorerar ungarna! Jösses, vad lack jag skulle ha blivit om någon behandlade mig så.


Nä, så hoppas jag verkligen inte att jag kommer göra mot Vanja när hon blir äldre. Jag vill vara en bra förälder som lyssnar och ägnar tid åt mina barn.


Hur som helst. Grannen Nina bjöd in oss på grillfest igår. Alltså, hon sa till i förrgår att de skulle grilla igår och att vi var välkomna, och det tackade jag med glädje ja till. Det är kul att få ett umgänge och vi har ju tänkt bo här ett tag, så då är det bra att lära känna grannarna. Det var trevligt att grilla, även om mina korvar försvann jäkligt snabbt. Jag vet inte om de tänkte att maten tillhörde alla eller vad, men jag lade på kebabspett till Tommy och korv till mig och korvarna tog alla för sig av. :/ Av nio korvar totalt som jag lade på, fick jag äta tre. Men å andra sidan så frågade jag om jag fick smaka på fläskfilén som de grillade, så det jämnade väl ut sig. (Fast å tredje sidan så hade jag nog inte frågat om jag hade fått ha mina korvar i fred.)


Nåväl. Trevligt var det i alla fall.


Mindre trevligt var det att vällingen tog slut igår kväll. Typiskt nog så verkade det sammanfalla med att Vanja var extra hungrig. Ibland gör jag välling på två deciliter och får slänga hälften, men igår fanns det bara så jag kunde göra på en deciliter och det drack Vanja upp utan problem och ville ha mer. Attans. Eftersom jag fortfarande ammar så var det ju bara att ta till boobisarna, men jag har nog inte så värst mycket mjölk kvar, så hon blev inte mätt på det. :/


Hela natten har jag sprungit upp och ner och försökt amma henne i brist på välling och det har knappast gått bättre än vad det gjorde på kvällen. Vanja vaknade vid 23, 01, 03.30, 05 och 07.40 I vanliga fall sover hon hela natten, vaknar vid fem-tiden, äter lite och somnar om. Så det var ett ganska tydligt budskap att hon var hungrig. Tidigt på morgonen traskade jag och Vanja till ICA för att köpa välling, Drikki och yoghurt. På hemvägen fick hon dricka Drikki (som man kan dricka kall) och hon blev genast mycket nöjdare. Nu på kvällen fick hon för första gången dricka fullkornsvälling eftersom hon har blivit så stor. Det dög det med. :)


På tal om ICA så skickade jag in min ansökan idag. Jag vet inte hur den blev, jag tyckte att den såg lite fattig ut, men det var så länge sen jag skrev en ansökan nu, så jag har tappat stinget lite. Nå, vi får hoppas på det bästa.


Problemet är egentligen att jag inte vet vad det bästa är. Är det bästa verkligen att jag får jobbet? Passar jag verkligen att jobba i butik? Jag som är så anti kunder.. Hm. Nå, det var ju faktiskt fyra år sen jag jobbade med kunder sist och nästan sex år sen jag jobbade med de kunder som var jobbigast. Jag kanske har högre toleransnivå nu. Hur som helst så vore det ekonomiskt bra om jag fick jobbet. Socialt också, antar jag, men det är inget jag känner ett behov av just nu. Jag har ju Öppna förskolan och grannarna nu. Det räcker väl?

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards