Det är då helt otroligt vilka artiklar man kan läsa på Aftonbladet. Det är väl i och för sig ingen nyhet, men jag sitter ändå helt häpen.

Jag har läst på Aftonbladet/föräldrar om någon kändis av något slag som har skrivit en bok om föräldraskap. Visst, det låter som trevlig läsning, eller hur? Men det är för att ni inte har läst rubriken!

"Vi höll tyst om flaskmatningen för BVC".

Denna kvinna tycker att det råder "amningshysteri" i Sverige. Alltså, folk känner sig tvingade till att amma, fastän de egentligen inte vill. Därför sa de inget till BVC om att de började ge barnet flaska vid tre veckors ålder, trots väl fungerande amning, bara för att det skulle var "jämställt".

Sånt otroligt utstuderat nonsens! Vad fan har amning med jämställdhet att göra? Amningen är väl ffs till för barnet, inte för föräldrarna! Men nej. Röster höjs för att avskaffa hysterin, plågan och tvånget om att amma.

Inläggen i diskussionsforumet är också, för mig, smått chockerande.

"Jag tycker dock amningen kan göra att kvinnor hamnar i den typiska kvinnofällan att vara hemma länge från karriärslivet. Därför tänker jag bara vara hemma med mitt andra barn i några få dagar sen får min sambo ta över som han så gärna vill. Mammaledigheten för mig var tristess och smått ångestladdat dock vill jag påpeka att det inte handlar om min kärlek till min dotter för den är minst lika stark som för ammande hemmamammor."

...kvinnofälla... karriärslivet... några få dagar... tristess... ångestladdat...

Det här är ord som jag aldrig, aldrig! skulle uttala i samband med att jag pratar om mitt barn. Ångest över att vara hemma med min dotter? Kvinnofälla och vilja komma snabbt ut i karriärslivet? I helvete heller! Mammaledigheten är en lyx, något oumbärligt, något speciellt. Jag ångrar inte en enda dag som jag är hemma.

Så strunta i amningen för att främja jämställdheten? Så fan heller!

Jag skulle kunna skriva mycket mer, men klockan är lite för mycket...

Det är helt otroligt vilken skillnad det är på att bo här mot för Vagnhärad. Att kunna åka och hälsa på folk som man vill, det är jag inte bortskämd med. Tidigare har besök varit tvungna att planeras flera veckor i förväg, in i minsta detalj eftersom man aldrig visste hur lång tid det kunde ta innan man fick chansen att hälsa på igen. Nu i veckan var jag ju på besök hos min mamma och träffade även mina kompisar Yenny och Åsa en dag. Jag träffade inga fler och det var ett lugnt besök, helt utan den stress och press som tidigare har kännetecknat mina besök hemma.

Det var en otrolig befrielse att kunna åka hem och bara träffa några stycken och tycka att det är okej, eftersom tillfällen att åka dit igen kommer uppenbara sig mycket oftare än förut.

Vi gick på stan och shoppade, jag, Yenny och Åsa. Eller rättare sagt; vi gick på stan och JAG shoppade. :) Jag handlade en massa saker till Vanja och det var hur kul som helst. Tidigare har vi bara köpt tre par byxor till lilltjejen, resten av grejerna har vi fått. Kläder, leksaker, skötartiklar, allt. Visst uppskattar vi allting vi får, men det är ändå en speciell känsla att få köpa saker själv till sitt barn.

Jag köpte strumpor, ett par byxor (jeans), en snygg tunn tröja, mockasiner, en varm fleecetröja och en tokigt snygg jeansjacka. Jag köpte även ett mjukisdjur och en docka, hennes första. Det var jätteroligt att få köpa grejer till henne och hade vi haft mer pengar så skulle jag gärna göradet oftare. :)

Nu håller vi dock på att göra oss i ordning för att åka till min kära syster-yster och hälsa på. Imorgon ska vi till Tommys föräldrar, och det ska bli trevligt. Men vi får nog akta oss för att åka alltför mycket, bara för att vi kan. Bensinen är ju knappast det billigaste nuförtiden.