Thorn without a rose

Alla inlägg under oktober 2010

Av rikku - 28 oktober 2010 20:00

Oj då. Jag har ju skickat in lite ansökningar de senaste dagarna på jobb som verkar roliga och intressanta och som jag tror passar mig. Så gjorde jag även idag. Jag satt på eftermiddagen, strax innan Tommy slutade jobba, och fyllde i ett formulär på ett bemanningsföretag (de flesta jobb som ligger ute är ju via bemanning numera). Jag blev klar, skickade iväg ansökan och sen ringde jag Tommy som hade slutat jobba. Vi brukar ringa och prata medans han är på väg hem.


Men idag så började helt oväntat min mobil att ringa. Jag kände inte igen numret, så jag sa till Tommy att jag fick ringa upp sen. Jag svarade och fick till min förvåning reda på att det var en tjej från bemanningsföretaget jag precis, bara tio minuter tidigare!, hade skickat in en ansökan till! Tjejen ville ha in mig på intervju, redan imorgon! Jösses! Vilken tur att jag ändå var ledig imorgon från nuvarande bemanningsföretag. :) Jag har ju körlektion imorgon klockan åtta, så det passade ju jättebra. Hon sa att jag inte behövde känna någon stress, utan bara att jag dyker upp nånstans efter körlektionen. Gött.


Det verkar vara ett roligt och intressant jobb (uppdrag), så jag hoppas att det går vägen. Jag känner mig ju lite nervös, för hur sjutton ska jag kunna förbereda mig på detta? Jag såg annonsen först idag och det är inte alltför mycket information om arbetsuppgifterna. Äsch, jag får väl helt enkelt ta det som det kommer. Gå dit med en positiv inställning och en tro om att det kommer att gå bra, så gör det säkert det också. :)


Vem vet, jag kanske inte ens hinner bli arbetslös?

Av rikku - 28 oktober 2010 06:00

Alla tider är ungefärliga.


21:30: Läggdags.

00:00: Lukas vaknar och kommer in till oss i sängen.

01:45: Vanja ropar, hon har kissat i sängen.

02:00: Alla är i säng igen efter att ha bytt lakan, täcke, pyjamas etc. Tvättmaskinen är igång.

02:30: Vanja ropar. Lukas spyr ner sin säng.

03:00: Tvättmaskinen är färdig. Jag hänger tvätten och startar en ny, den här gången med nerkräkta plagg.

04:30: Lukas vaknar igen och lägger sig i vår säng.

04:50: Väckarklockan ringer.

Av rikku - 27 oktober 2010 21:00

Puh, för den här dagen! Som jag skrev i förra inlägget så började dagen kvart i fyra med att Lukas kräktes. Han kräktes var 5:e, var 10:e minut fram till ungefär 12-tiden. Jag har torkat spya i alla rum utom köket, och oräkneliga är de antal gånger jag stått med Lukas hukad över toaletten då stackarn har hulkat upp de där äckliga slemklumparna.


Men mellan alla toalettbesök så har han varit pigg och kry. Han har inte ens varit särskilt gnällig. Fast när Tommy och Vanja kom hem, då började det.. Syskonkärlek, minsann. De triggar varandra; gnäller, skriker, bryter ihop, knuffas och tjatar. Det är först när man har dem var för sig som man märker hur annorlunda de blir när de är tillsammans. Märkligt, men så är det.


Efter 12-tiden så lugnade det ner sig i alla fall. Vi har i och för sig mest tagit det lugnt, Lukas och jag. Vi har tittat på TV, gosat i soffan, lekt i barnens sovrum, men bara väldigt stillsamma lekar. Jag försökte få honom att sova middag, men det ville han inte alls vara med på och jag hade inte hjärta att insistera. Inte idag, när han har mått så dåligt. Han sov en kort stund på morgonen, strax före nio somnade han, men inte ens en timme senare var han uppe och kräktes igen. Gröten, som jag fick i honom utan problem, fick jag torka upp i soffan, på mattan och på golvet i vardagsrummet.


Nå, efter den korta vilostunden på morgonen så sov han ingenting. Jag trodde att det skulle bli problem att hålla honom vaken vid middagen, men det gick faktiskt bra. Han åt inte så väldigt mycket, men han fick i alla fall i sig mat, och fick behålla den.


Vid halv sju lade vi barnen. Efter en flaska välling så somnade Lukas på stört. Inte ens en gång försökte han gå upp ur sängen, inte en gång klagade han över att det var dags att sova (om man räknar bort innan de kom i säng, förstås).


Tänk om det kunde vara så här lätt jämt vid läggdags. Men nej, det krävs en halv dags spyor för att läggningen ska vara smidig. Jaja. Nån vacker dag blir väl alla nattningar så här enkla. :) "Problemet" är bara att jag är i samma skick. Jag har också varit vaken sen kvart i fyra och är ganska mörbultad själv. Jag skulle nog också kunna somna på stört.


Nåväl. Lite fick jag i alla fall gjort idag. Jag har sökt tre jobb, varav ett är här i Alingsås. Det här i Alingsås skulle vara det bästa, faktiskt, eftersom det är ett svetsjobb. Men hey, vem är kräsen? Jag kan tänka mig att jobba med det mesta, sålänge det är ett jobb jag trivs med. Jag är förbaskat anpassningsbar och har inte alls höga krav. Det jag känner just nu är väl att jag helst vill jobba med vuxna människor. Jag är liiite trött på att jobba med 18-20-åringar. Jag har absolut inget gemensamt med dem och det är nästan omöjligt att föra ett samtal med folk som bara pratar om vilken fest de var på i helgen, vilken fest de ska på nästa helg och hur fulla de var och så vidare. That's not my life.


De, i sin tur, tycker naturligtvis att det är dötråkigt att prata med mig som bara pratar om barnen, mer eller mindre.


Nåväl. Vi får se om jag får mer gjort imorgon. Helst hade jag velat lämna Lukas till förskolan, men de verkar tro att han har varit magsjuk och vill inte ha dit honom, så jag måste väl hålla hemma honom imorgon också.. *suck*

Av rikku - 27 oktober 2010 07:00

Jahapp. Alla planer för dagen verkar gå i stöpet. Lukas vaknade kvart i fyra och kräktes. Sen fortsatte han kräkas ungefär en gång var 5:e-10:e minut. Det märkliga var att det var inte vanligt kräk, så att säga, utan han spydde gult slem. Jag ringde till 1177 och frågade vad det kunde vara för han verkar inte så sjuk i övrigt. Han har inte feber (termometern visade på 36 grader, det är ju till och med lite mindre än vad han brukar ha). Han är inte särskilt hängig, förutom just när han kräks.


Kvinnan jag pratade med på 1177 trodde att det kunde vara så enkelt som att han är förkyld och istället för att näsan rinner så åker snoret ner i magen och då kräks han upp det istället. Det känns ju som en lättnad, även om det inte är så kul att springa med Lukas till toaletten var 10:e minut. Jag hade lyckats få i Lukas en flaska välling precis innan jag ringde och naturligtvis så kräktes han upp allt det just när jag stod i telefon. Hon föreslog att jag skulle ge honom gröt istället för välling eftersom välling är så lättkräkt.


Så snart ska jag fixa gröt till lilleman och försöka få honom att äta. Han är inte förtjust i idéen, men om vi bara tar det lugnt (och herregud, vi har ju hela dagen på oss, inga tider alls att passa) så ska det nog gå.


Vanja fick gå till förskolan i alla fall. Det är ju synd att hon ska missa bara för att lillebror är sjuk. Hade det inte varit för att de skulle ha särskilda aktiviteter idag så hade hon kunnat stanna hemma också, men det är tydligen "Nallens dag" idag och alla barn skulle ha med sig en nallebjörn och så skulle de ha något slags kalas också och det tror jag Vanja tycker om.

Av rikku - 26 oktober 2010 21:45

Jahapp, då var man inne i den svängen igen då. Det är visserligen bara ett halvår sen senast, men man blir fort ringrostig, tycker jag. Jag sitter alltså och söker jobb för fulla muggar. Från och med nästa onsdag är jag ju arbetslös igen och det är lika bra att söka på redan nu. (Säger jag som att det vore flera månader kvar eller nåt).


Jag har sökt ett jobb redan, men det räknas nästan inte. Det var via Adecco och det enda jag behövde göra för att söka jobbet var att klicka på en länk. Man fick inte skriva något personligt brev eller ansökan utefter just det jobbet, allt man fick göra var att klicka på länken. Nå, jag har även skrivit två ansökningar som jag ska skicka iväg så snart jag vet om min PA (personlig arbetsledare eller nåt sånt) ställer upp på att vara referens åt mig. Två referenser ser ju bättre ut än en. Jag hade två referenser tidigare, men jag har lyckats slarva bort Mirja-Leenas nummer. :( Jag har funderat på om jag ska ringa upp Volvo och fråga om hon vill vara referens åt mig igen, men det känns lite pinsamt. Dels för att jag har slarvat bort numret (formaterat datorn utan att spara viktiga filer) men dels så vet jag ju inte ens om hon minns mig fortfarande. Det är ju ändå fem år sen jag jobbade där.


Nåja. Vi får se vad min PA svarar. Antagligen ställer han upp som referens, men man måste ju fråga först.


Imorgon ska jag jobba lite mer med att skicka iväg ansökningar, men många av jobben jag vill söka är via bemanningsföretag och då måste jag sitta och registrera mig på alla deras sidor och det.. tar.. tid. Mer tid än jag vill sätta av nu, i alla fall.


Men imorgon är en ny dag, och då ska jag ta itu med det. Om jag orkar. ;)

Av rikku - 24 oktober 2010 20:15

Det känns som att det bara blir värre och värre det här. Lukas vaknar runt halv fem-fem och tycker att det är dags att gå upp! På en helg! Gah! När sjutton är det tänkt att vi ska få sova, egentligen? Visst, vi försöker dela upp det så att jag får sovmorgon en av dagarna på helgen och Tommy får en (och så har ju faktiskt jag fått sova en del på veckodagarna när jag varit uppdragslös), men när Lukas stökar runt halva nätterna så blir det ändå att man lider av sömnbrist nästintill hela tiden.


Läggningen är ju också ett skämt numera. Idag, när barnen skulle sova middag (betänk nu att de varit vakna sen klockan fem), så totalvägrade de.


T-o-t-a-l-v-ä-g-r-a-d-e.


Jag försökte få dem att sova i 1.5 timmar. Det gick inte. Alls. Lukas var uppe och sprang hela tiden, hämtade leksaker och, ja, gjorde allt utom att ligga still i sängen och sova. Jag hade till och med varit nöjd om de bara legat still och vilat, men nej, inte ens det.


Vid två gav jag upp och beordrade upp dem ur sängarna. Det tog väl ungefär en timme, inte ens det faktiskt, innan Lukas toksomnade och vägrade vakna igen. Det var ju bara att bära in honom i sängen. *suck* Alltså, jättebra att han sover, MEN! Klockan TRE på eftermiddagen är INTE rätt tidpunkt att somna på. Då sover han för sent och blir hopplös vid nattningen. Också. Nå, han fick väl sova en halvtimme eller så, sen väckte vi upp honom igen. Då var han så slö och oengagerad och hade vi låtit honom så hade han somnat om igen.


Vid fem-sex-tiden så började Vanja klaga över att hon också var trött.


Varför kan de inte bara lägga sig och sova när jag säger till dem? Jag VET ju att de är trötta och BEHÖVER sova, men nej, lyssna på mamma går ju inte. Vad kul jag kommer ha det när de blir tonåringar..


Imorgon kommer jag inte få sova heller för hoppsan, jag har visst fått ett tvådagarsuppdrag. Spännande. Närapå 7.5 mil bort. Jag måste alltså gå upp halv fem, åka hemifrån tio över fem och bli upphämtad med bil halv sex på stationen. Sen ska vi (vi är fyra pers från Alingsås som ska åka tillsammans) jobba till fyra eller eventuellt klockan FEM på eftermiddagen. Kul! Det betyder att jag kanske inte är hemma förrens HALV SJU eller något sådant. Jag kommer ha riktigt roliga dagar, alltså. Träffa barnen kanske en timme totalt per dag. Jippi. Och vi som skulle ha nån slags informationsmöte (eller vad man ska kalla det) på förskolan på tisdag. De skulle prata lite om verksamheten och bjuda på fika och sånt. Men det missar jag nu. Är det inte typiskt? Här går man utan uppdrag hur länge som helst och INGET är inplanerat. Sen, när något väl ska hända, DÅ blir jag ivägskickad på grejer så jag missar allt sånt här med barnen. Jag missade ju deras inskolning förra gången, exempelvis. Hade inte hört ett smack på hela veckan och så skulle vi skola in på torsdagen, klockan fem, och kvart över tre ringer de och skickar iväg mig.


Det är ju ta mig fan sanslöst.

Av rikku - 21 oktober 2010 20:30

Det finns mycket som sker i livet som, när man ser tillbaka på det, faktiskt var mer eller mindre en vändpunkt som fick hela livet att ta en helt ny inriktning. Det kanske verkar litet, eller rent av dåligt, när det händer, men i efterhand visade det sig vara stort och/eller bra.


Här skulle jag kunna ge ett lysande exempel på ett sådant tillfälle, men jag är för snäll för det. De flesta som känner mig vet vad det handlar om.


Nå, jag vill väl inte drista mig till att säga att det här är ett sådant tillfälle, men det har i alla fall möjligheten att bli det.


I tisdags fick jag ett telefonsamtal från chefen. Det var inte för att skicka iväg mig på något uppdrag han ringde, utan för att delge mig den tråkiga nyheten att de måste skära in på personal och jag var en av dem. Föga förvånande, enligt mig. Jag har ju inte fått jobba på evigheter. De senaste tre veckorna har jag jobbat fyra dagar. Fyra. På tre veckor.


Nå, jag blev inte särskilt ledsen. Om något så blev jag faktiskt lättad, för nu är det mycket som löser sig som jag har oroat mig över.

  • Det är inte längre superbråttom med körkortet (även om jag naturligtvis ska försöka ta det så snart som möjligt).
  • Vi behöver inte köpa en bil på stört när jag blir klar med körkortet. Det har oroat mig något enormt hur sjutton vi ska ha råd med det nu.
  • Vi är inte längre fastlåsta i Alingsås utan har nu möjligheten att flytta, om vi så önskar.

Dessutom slipper jag den dagliga oron när jag är utan uppdrag, att aldrig veta när eller om de ringer för att skicka mig till något nytt ställe. Bara det är en lättnad.


Nu ska jag försöka hitta ett nytt jobb, förstås, och då helst inte på ett bemanningsföretag. Hur lätt nu det är. 80% av alla jobb som är ute verkar ju vara via bemanning nuförtiden. Jag ringde till företaget i Borås, men han var på tjänsteresa fram till den 25:e, så jag får återkomma då. Det vore ju guld att få jobb där, men ärligt talat så skulle jag nog vara nöjd på de flesta ställen, tror jag. Jag är ganska lätt att tillfredsställa, jag har inte så höga krav. Jag ska skicka in en ansökan till Volvo också, så får vi se vad de säger. Jag har ju hört rykten om att de skulle anställa, så varför inte mig?


Jag känner mig rätt optimistisk. Möjligheterna breder ut sig. Hur det blir med förskoleplats är ju förstås ett frågetecken, men vi får väl fråga någon som vet.


Hur som helst så har jag två veckor på mig att söka jobb som en galning innan jag blir officiellt arbetslös och får springa till Arbetsförmedlingen i tid och otid. Nej, nu var jag orättvis. Förra gången fick jag faktiskt bara gå dit två eller tre gånger, så något springande var det ju inte tal om. Inte fick jag väl någon större hjälp heller, om jag ska vara ärlig, men allvarligt talat; vem förväntar sig det då nuförtiden?

Av rikku - 19 oktober 2010 22:00

Mm, livet svänger runt rätt mycket just nu. Ett par varv hit, ett varv dit, och sen tillbaka igen.


Spännande.


Jag skriver mer om det imorgon. :)

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards