Thorn without a rose

Alla inlägg under januari 2014

Av rikku - 17 januari 2014 12:21

Häromdagen ringde jag, återigen, till min arbetsgivare. Jag har försökt få tag på min chef ett tag nu eftersom jag ska komma tillbaka till jobbet på tisdag. Jag lämnade in alla mina arbetskläder när jag gick på mammaledighet, så jag har inte ens några kläder att jobba i än. Utöver bekymret med kläderna så behövde jag även få veta vad jag skulle göra, vart jag skulle åka och såna saker. När man jobbar på bemanningsföretag så är det ju inte självklart var ens arbetsplats är. Dessutom blev jag ju varslad i samband med att jag gick på föräldraledighet och någon månad efter att Lily föddes så var jag inne och skrev under papper om uppsägning. Det är inget jag har gått och oroat mig över under min ledighet eftersom jag tänkte som så att dels så hinner allting ändra sig både en och två gånger innan det är dags för mig att återgå till arbetet, och dels så har jag gott om tid på mig att hitta ett nytt jobb om det skulle visa sig att jag inte får behålla min anställning.


Nå. Den andra delen gick ju mindre bra.. Jag hörde av mig till jobbet i november för att kolla av läget och fick till svar att de inte kunde ge mig något svar. Så jag har inte kollat så jättemycket på andra jobb. Visst, jag har haft ett öga på Arbetsförmedlingens sida lite nu och då, men jag har inte aktivt och målmedvetet letat andra jobb eftersom jag tänkte att det är dumt att kasta bort en tillsvidareanställning mot en osäker provanställning, om jag nu skulle ha kvar den, vill säga.


Nå, häromdagen fick jag i alla fall tag på chefen äntligen. Hon hade inget uppdrag åt mig, tyvärr. Det, inom bemanningsbranchen, innebär att jag kommer få hoppa runt överallt där det saknas folk för dagen. Jag kommer alltså inte inte veta från dag till dag vart jag ska och vilket jobb jag ska utföra. Det ger mig en liten klump i magen. Osäkerhet när det gäller arbete är det värsta jag vet. Om jag inte vet vad jag ska göra så kan jag heller inte förbereda mig mentalt på det. En utav mina stora brister är att jag inte kan hantera improvisition. För mycket frihet handlingsförlamar mig snarare än inspirerar mig. Sen är det klart att jag är flexibel, så länge jag har klara direktiv och vet vad jag ska göra och vad som förväntas av mig.


Nå, vi får se hur länge det varar. Chefen lovade att försöka hitta ett uppdrag till mig. På måndag ska jag in till kontoret och hämta ut nya kläder i alla fall. På tisdag morgon ska jag träffa Pelle utanför Volvo och få reda på vart jag ska den dagen.


Innan vi avslutade samtalet få passade jag på att fråga chefen hur det blir med min anställning, med tanke på att jag redan skrivit på papper om uppsägning. Det kan vara trevligt att få veta med säkerhet åt ena eller andra hållet. Är det helt kört med min anställning så måste jag börja söka frenetiskt efter nytt jobb och har jag det kvar så kan jag sluta fila på mitt CV.


Jag fick till svar att det stod i datorn att min anställning skulle avslutas den 21:e februari, men eftersom jag i så fall skulle falla inom återanställningsskyddet så skulle de ju bara behöva anställa mig igen och det var ju onödigt, så hon tog bort min avslutning. :D


Så jag har mitt jobb kvar! En fast anställning! Så skönt! I alla lägen är det ju naturligtvis skönt att ha en trygg anställning, men speciellt nu när vi har köpt hus och har några miljoner att betala av, så känns det gott att veta att vi har två inkomster den närmaste tiden.


Nu när det närmar sig att jag ska börja jobba så måste vi naturligtvis förbereda barnen på förändringarna som blir. Vanja ser fram emot att börja fritids, till största delen för att hon får fler timmar att leka med sina kompisar på skolan, tror jag. Lukas verkar också se fram emot mer tid på förskolan. Han missar ju mycket roligt som de gör efter lunchen, men jag tvivlar på att han har insett att han kommer få väldigt långa dagar på förskolan från och med nästa vecka. Han ser att han missar sagan efter maten och tycker därför att det ska bli kul att få vara där längre. Vi får försöka kompensera på helgerna så mycket vi kan och orkar, men det kommer ju aldrig bli detsamma. För Lilys del så är det värre. Hon gillade förskolan de första dagarna, men nu har hon insett att mamma faktiskt går sin väg och nu har hon börjat bli ledsen när jag lämnar henne. Stackars liten. Det är grymt, men jag kan inte vara hemma längre. Det har vi inte råd med. Det är en av livets hårda läxor, tyvärr, även om det skär i hjärtat på mig att hon ska behöva lära sig såna saker så tidigt. Hon är ju så liten, pluttan. :(


En sak som oroar mig över att börja jobba igen är vädret. Naturligtvis så har vintern kommit nu när det är dags för mig att pendla till Göteborg fem dagar i veckan. Jag har ju bara haft körkort i tre år, och jag har inte supermycket erfarenhet av att köra i snö och is. Nu kommer jag antagligen få hur mycket övning som helst, för den här veckan har snön bara vräkt ner. Jag har inget emot snö, jag gillar snö och vinter, men timingen kunde ju varit bättre.


Nåja. Jag gör väl som vanligt. Jag åker med dubbelt så mycket tid till godo för att vara på den säkra sidan.


Jag avslutar inlägget med saker som jag ser fram emot just nu:


  • Att börja jobba nästa vecka (trots lite magont över bristen på eget uppdrag).
  • Edguys nya album som släpps i april. Förhoppningsvis kommer skivan följas av en turne och nu SKA jag se dem igen. Det spelar ingen roll när spelningen inträffar, jag släpper allt annat för att kunna gå.
  • Releasen av Elder Scrolls Online den 4:e april. Spelet verkar sjukt bra, trots att det är ett onlinespel, som jag annars är lite allergisk mot. Det kommer troligtvis kosta månadsvis, ytterligare en sak som orsakar irritation och klåda hos mig, men jag får väl vika mig. Hoppas bara att jag kommer ha tid att spela också.
  • Avbetalning av första delen på huslånet. Lånet är uppdelat i fyra olika stora delar. Tre delar är bundna, utan möjlighet till extra amortering, men den minsta delen är rörlig och därmed fri att amortera hur mycket man vill på. Banken beräknar att det ska ta oss 8 år att betala av den lilla delen. Jag siktar på två år.
  • Sist, men absolut inte minst, så ser jag fram emot tisdagen efter att jag börjat jobba, alltså den 28:e januari. Då firar jag och Tommy åtta år tillsammans. <3
ANNONS
Av rikku - 8 januari 2014 14:28

Gick till frisören. Kom ut och såg lite annorlunda ut.


   

[Bild]

[Bild]

ANNONS
Av rikku - 6 januari 2014 20:17

Kom på att jag glömt lägga upp lite bilder från strax innan jul som jag hade tänkt göra, men de kommer nu istället.


                           

Av rikku - 6 januari 2014 19:32

Jaha, då var vi till slut framme, då. I natt är sista natten innan vardagen och allvaret tar vid.


Imorgon börjar Lily skolas in på förskola.


Jag är lite kluven till hur jag tror att det kommer gå. Å ena sidan så har hon varit med flera gånger när vi hämtat Lukas på förskolan och då har vi ju stannat en timme (det var innan vi ändrade schema, så han slutade en timme senare än Vanja) och det har aldrig varit några problem. Så hon är ju van vid miljön. Å andra sidan så har hon blivit väldigt klängig och blyg på sista tiden, till och med när det är människor hon känner väl som kommer på besök. Så det kan gå åt vilket håll som helst.


För egen del vet jag nog ganska väl hur det kommer gå. Mitt hjärta kommer brista varje gång jag lämnar henne.


Lukas börjar också imorgon och det blir nytt för honom med. Han byter nämligen avdelning och får börja på den "stora" avdelningen som öppnar nu för första gången efter nyår. Jag tror det kan bli nyttigt för honom att få leka med stora (=jämnåriga) barn istället för att alltid vara hänvisad till att leka med småbarn eller vara minstingen som inte får vara med. Det är ungefär det han har att välja på annars och han skulle behöva lite mer jämnåriga kamrater.


Vanja börjar skolan på onsdag, så hon är egentligen ledig imorgon. Men eftersom de andra börjar imorgon så får hon hänga på under Lilys första inskolningsdag.


Men efter all inskolning och alla nystarter så är det sedan dags för mig att återgå till arbetet. Whereever that is.

Av rikku - 3 januari 2014 12:26

Det har varit väldigt tyst från mig på alla fronter den sista tiden, av förklarliga skäl. Lucia, jul, nyår.. tiden rinner iväg och man har mindre tid än vanligt att sitta vid datorn. Idag är första gången jag startade datorn sedan före jul, faktiskt. Barnen fick ju vattkoppor allihop i samband med Lucia. Lukas fick en vecka före, Lily precis innan och Vanja precis efter. Så det var några hektiska veckor med sjukdom, Luciafirande, julklappshandlande och julstökande, men det gick ju det också.


Jul flängde vi runt som vanligt. Julafton var vi i Göteborg hos Tommys familj (och jag glömde kameran hemma! Attans!). Vi hade egen julklappsutdelning hemma innan vi åkte iväg och det var väldigt mysigt. (Det kändes också lite onödigt att först släpa med sig barnens julklappar till Göteborg och sen ta med dem hem igen. ;)) Juldagen for vi hem till mina hemtrakter. Först besökte vi mamma och hade julklappsutdelning där och sedan åkte vi hem till pappa och sov. Torsdagen (pappa jobbade kväll både onsdag och torsdag) åkte vi till Mariestad och hälsade på mina kompisar. Och delade ut julklappar. På fredagen, då pappa äntligen var ledig, var det middag hemma hos farmor. Med julklappsutdelning, naturligtvis. Men efter besöket hos farmor så åkte vi hem. Pappa hade gärna velat att vi stannade hela helgen, men eftersom vi skulle få besök över nyår så var vi tvungna att åka hem och städa i ordning.


För barnen var jul en enda lång utdelning av presenter. Hela fyra dagar i rad fick de julklappar till höger och vänster. När nyår kom så fick de, såklart, ännu mer presenter, men i en mer hanterbar nivå. Lukas fick en helikopter som de vuxna pojkarna lekte väldigt mycket med. ;P


Nu är det januari och ett nytt år har börjat. Det är med lite sorg i hjärtat som jag tvingas inse att en period i livet är slut. På tisdag börjar Lily skolas in på förskolan och om mindre än tre veckor börjar jag jobba igen. Missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb. Jag ser fram emot att börja jobba igen, men jag ser inte fram emot att lämna bort mitt lilla barn till, för henne, främmande personer. Jag vet att det kommer att gå bra, till slut, och jag vet att det är så här det måste vara för vi har inte råd att jag ska gå hemma i tid och evighet, men det är sorgligt ändå. Hon är så liten. Vanja fick börja hos dagmamma när hon var tre år och det var perfekt ålder. Hon kunde prata och göra sig förstådd och hon hade ett behov av att träffa andra barn och få leka. Lukas hade inte det behovet och var jätteledsen när jag lämnade dem. Lily är till och med lite yngre än vad Lukas var, bara någon månad, men ändå. Nej, det är inte roligt att lämna bort dem.


Lily är dessutom med största sannolikhet mitt sista barn, så den här tiden kommer aldrig mer igen. Det gör det ännu mer vemodigt.


                                                       

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se