Thorn without a rose

Alla inlägg under augusti 2010

Av rikku - 31 augusti 2010 21:30

Gud, vad jag är trött. Jag har lidit av extrem trötthet ett bra tag nu och köpte ju faktiskt järntabletter (Niferex) för att se om det blev bättre. Det blev det, men nu har jag inte tagit några på ett par dagar. Dumma mig. Nå, jag tar imorgon. Nu ska jag sova.

Av rikku - 29 augusti 2010 21:30

Gud, vad jag börjar bli trött på detta. Seriöst, varenda gång man är ute och leker med barnen och grannfamiljen kommer ut så ska det pikas. Vi har försökt bortförklara det på alla möjliga olika sätt, som att de inte menar det egentligen, de har bara dåliga sociala skills, de tänker inte på vad de säger och så vidare, men nu börjar ursäkterna tryta.


Idag hade barnen vantar på sig när vi var ute, eftersom det börjar bli så kyligt. Det var tolv grader när vi gick ut, så jag anser det vara befogat med tunna vantar på då. Så kom grannfamiljen ut och deras flicka ville också ha vantar på sig när hon såg vad mina barn hade. Mamman i familjen röt ifrån att här behövdes minsann inga vantar och det var så varmt ute och det fanns INGEN anledning till att ha vantar på sig nu!


Sagt mitt framför mig och mina vantbeklädda barn.


Nåja. Ungen fick inga vantar.


Sen berättade jag att jag hade varit och handlat kläder igår på stan för ungefär 1000 kronor. Jag berättade lite grann vad jag hade köpt, men blev ganska snabbt avbruten av mamman som "skröt" om att hon minsann inte handlar kläder i de dyra affärer som finns inne i stan. Nej, hon åker baaaara till Ullared och handlar kläder till hela familjen varje gång de behöver kläder.


Men vad roligt för henne då. Alltså, jag kan inte ens berätta minsta lilla grej utan att de ska avbryta och berätta att de gör bättre val, har bättre jobb, bättre ekonomi och så vidare, och så vidare och så vidare. Det är inte så att jag missunnar dem något, men att ständigt få höra av dem att DE minsann har valt A eller B och det är SÅ mycket bättre än valet vi har gjort, då blir man lite trött på det hela. Ännu mer löjligt blir det när man tar i beaktande att alla tycker olika och det HON tycker är ett bra val, kanske inte passar alla.


Jag ska inte ens ta upp den harang jag fick höra när vi pratade om dagmammor vs dagis..


Det börjar bli så otroligt tröttsamt. Samtidigt så vill jag inte göra oss till ovänner med dem eftersom barnen har roligt ihop. Men mer än "bara grannar", det kommer vi aldrig att bli. Någonsin.


Däremot träffade jag på en annan granne på väg hem från affären idag. De har hus alldeles intill oss och har en dotter i Lukas ålder. Vi pratade lite och uttryckte båda önskan om att träffas nån gång så barnen kunde leka lite. Vi är alla lediga på helger, så nån helg blir det väl som vi får träffas. Får se vad vi gör nästa helg, om det kan bli något då, jag hoppas det. De är bra mycket trevligare än våra andra, snorkiga, grannar.


Ja, jag var ju och handlade kläder igår, som sagt. Tanken var att jag skulle köpa skor till mig och byxor till Vanja, som växer ur alla byxor i en rasande takt.


Så blev det inte. Jag hittade INGA skor jag ville köpa. INGA! Däremot köpte jag byxor till Vanja, tre par. Jag köpte även en skjorta till Lukas, två t-shirts till Tommy, åtta par vantar till barnen (ett trepack tumvantar, ett trepack fingervantar och ett par vintervantar var) och! så köpte jag en skitsnygg väst till Vanja! Den är så snygg att jag nästan önskar att jag var tre år själv. Eller att jag hittade en likadan i min storlek. Jag tänkte att jag skulle hitta en bild på västen, men icke. Kappahl var det jag köpte den på, i alla fall, om någon vill gå och titta på den. Fantastiskt snygg. Den passar jättebra på Vanja och hon gillar den verkligen, så det var ett bra köp.


Nu ska jag nog lägga mig och sova, även om klockan "bara" är halv tio. Tidig uppgång imorgon (halv fem) och viss risk finns för att jag kommer bli väckt kring ett i natt av Tommy. Han har varit på fotbollsmatch i Stockholm och är på väg hem. De beräknar att de är hemma kring ett, så det får vi väl hoppas att de är då. Kommer de senare än så, ja, då får Tommy det väldigt besvärligt imorgon när han ska upp till jobbet.


Jag ska ju jobba imorgon. Hela veckan, faktiskt. På samma ställe som förra veckan och det ser vi verkligen fram emot. Det är dels ett kul ställe, det är bra folk, roliga uppgifter och även om de börjar tidigt (halv sju) så slutar man ju tre, så det är ju rätt lugnt, det också. Och så tjänar man ju bra med pengar, också, och det är ju aldrig fel.

Av rikku - 23 augusti 2010 22:00

Den här veckan verkar jag få jobba i alla fall, men tro inte för den sakens skull att det ska vara lätt, inte! Jag fick sms i fredags om att jag skulle jobba måndag, 15-00. Jag var väl inte överlycklig över det, eftersom man träffar barnen så lite då, men det var på en kul arbetsplats, så jag såg fram emot det ändå. Idag lämnade vi barnen hos den nya dagmamman (hon blir ett kapitel för sig) och eftersom Tommy var utan uppdrag på morgonen så åkte vi hem igen, eventuellt för att sova lite till. Det är alltid lite knepigt när man inte vet hur man ska jobba och så måste lämna barnen på dagis ändå, men man vänjer sig väl.


Strax före sju ringer min mobil. Det är tjejen på bemanningsföretaget som undrar, lite upprört, var jag är. "Öh, hemma?", svarade jag och var helt förvirrad. Var skulle jag annars vara klockan sju på morgonen? Jo, tydligen på arbetsplatsen som jag skulle varit på i eftermiddag. När jag påpekade att jag skulle ju jobba kväll, då fick jag höra att nej, jag skulle vara där NU, de väntade på mig. Jaha, det var bara att åka då. Jag var framme vid åtta, vilket inte var så illa med tanke på att de ringde vid sju.


Jag ska vara där imorgon också, eventuellt hela veckan, men det kunde ingen svara på än, så jag antar att vi tar det dag för dag. Trist, men inget att göra åt.


Dagmamman då.. Alltså, jag vet inte, det känns inte alls bra med den här nya dagmamman. Hon känns.. förvirrad. Typ dement eller nåt. Hon är skum och vi funderar faktiskt på om hon har nån slags diagnos eller nåt för helt normal verkar hon inte. Det är svårt att förklara i text, men det känns verkligen inte bra. Jag tror jag ska ringa upp Barn- och ungdomskontoret imorgon och fråga om man kan få någon annan. Men troligtvis finns det ingen annan, är jag rädd. Så därför är vi inne på om vi skulle byta till dagis i alla fall. Det är ju tråkigt, för vår ordinarie dagmamma och hennes nuvarande ersättare är ju jättebra och det känns helt tryggt och lugnt att lämna barnen hos dem. Att en "en dag i veckan"-dagmamma ska förstöra resten känns ju förjäkligt, men alternativet, att lämna barnen till en dagmamma vi inte litar på, känns verkligen inte okej. Jag vet inte hur vi ska lösa det, men nån lösning måste vi hitta..


Nu ska jag väl försöka skriva lite om sakerna jag listade upp i lördags.


Vi var som sagt och hälsade på min systerson och min pappa i lördags. Systersonen fyllde 18 i onsdags och pappa fyller år idag. (Grattis pappa!) Vi började med att åka hem till systersonen som var ensam hemma i helgen. Syskonen var i Göteborg och min syster var magsjuk och bortrest så hon inte kunde kräkas på någon. :P Nej, usch, så jag säger. Nå, hur som helst så var pappa och lillebror också där och grattade samtidigt som oss. Vi köpte lite Wii-spel till Basse och det gick nog hem, tror jag. Tyvärr var ena spelet trasigt, så vi fick åka och byta det. Tur att vi hade köpt spelen i Skövde så det var lätt ordnat i alla fall.


Efter besöket i Skövde åkte vi vidare hem till pappa. Pappa fick fyra trisslotter (en med vinst! 25 kr! Yay!) och så lagade vi mat där. På kvällen skulle vi åka hem igen, men vi tog en sväng förbi farmor först, för hon ville ge oss blåbär som de hade plockat. Vi fick hur mycket blåbär som helst! Frågan är om vi kan äta upp alltihop.. Nå, det blev en kort visit eftersom klockan var mycket och barnen var trötta. Vi var inte hemma förrens efter klockan nio och då vill jag lova att barnen var trötta! Lukas hade sovit lite i bilen, men inte Vanja. För en gångs skull var det inga protester när vi lade dem. :)


Vi upptäckte också i lördags att Lukas stövlar har blivit för små. Illa, illa! Särskilt som det ska regna hela veckan. :( Jag vet inte om han ska få gå till dagmamma i vanliga skor och bli blöt, eller stövlarna som är för små. Inget alternativ känns bra, men det lutar åt att han får vanliga skor. Han dör inte av att bli blöt, men han kommer få väldigt ont av att gå i för små stövlar hela veckan. Frågan är när vi ska få tid till att köpa nya. Det känns svårt att fixa innan helgen, faktiskt. Även om jag skulle vara utan uppdrag i veckan så sitter man ju bara hemma och väntar i alla fall och barnen är hos dagmamman. Ska jag köpa stövlar åt Lukas behöver han ju komma med och prova dem, annars kan det ju bli tokigt.


Nästa punkt. Jag ringde till företaget i Borås, där jag har varit på intervju tidigare, och hörde mig för hur det såg ut för dem. De svarade att det såg väldigt ljust ut och de kommer eventuellt att behöva anställa inom en snar framtid. I så fall kommer de kalla alla de är intresserade av till en andra intervju och jag är en av dem. Jag hoppas att de hör av sig, och det snart! Det är ett bra jobb med bra lön. Får jag jobb där så flyttar vi antagligen till Borås, men det kan lika gärna bli Göteborg, om jag har fått körkortet då. Huvudsaken är att bara en av oss måste pendla.


Just nu är jag lite sugen på att flytta till Göteborg. Jag har hittat en fyra som jag är intresserad av att anmäla intresse till! Men det är det ju ingen mening med innan vi vet om vi ska flytta dit.. Sen uppstår ju problem i form av barnomsorg och sådant när/om vi flyttar. Hur löser man det, egentligen? Jag har ingen aning. Måste man ställa sig i kö redan nu? Var ska man ställa sig i kö i så fall? Göteborg? Borås? Partille? Mölndal? Var? Vi vet ju inte ens VART vi ska flytta, än mindre NÄR. Det är svårt, det här.


Mest sugen är jag på att flytta till Frölunda, där Tommys föräldrar bor. Dels skulle vi kunna träffa dem mycket oftare, dels skulle vi kunna få hjälp med barnen mycket oftare och så har jag dessutom sökt ett jobb där i veckan som gick. Det är ett fabriksjobb och jag trivs ju så himla bra med sådant jobb. Jag håller tummarna för det jobbet också.


Utöver dessa jobb så har jag också skickat in en intresseanmälan till Volvo. DÄR vill jag ha jobb! Fick jag välja jobb var som helst, då skulle jag välja Volvo. Jag älskade att jobba på Volvo när jag bodde i Umeå, det var verkligen helt underbart roligt. Men det känns svårt att få jobb där. Det är nog många som slåss om platserna på Volvo och det är alltid svårt att utmärka sig i en stor grupp.


Men. Om någon Volvo-rekryterare läser detta; ANSTÄLL MIG! :D Jag ÄR verkligen bäst, det är inte bara som det ser ut. :)


Men nu ska jag skälla och gnälla lite.


Alltså. I fredags. Ååååååååh! Jag blir arg igen bara jag tänker på det! Jag skulle få skjuts i fredags av en av killarna på jobbet jag var på i två dagar. För det första, angående jobbet; det var så tråkigt! Det var det absolut värsta och tråkigaste jobbet jag har gjort. Någonsin. Till och med att stå och kontrollera moduler i två dagar var bättre än det jobbet. Nå, det var inte det värsta. Det värsta var bilresan till jobbet den dagen.


Förare: Ung kille, cirka 19-20 år. Typisk förare enligt försäkringsbolagen och anledningen till att unga killer får betala så hög premie på bilförsäkringen.


Attityd: Ju fortare, desto bättre och skit i sikt, väglag och möte, jag ska om!


Resultat: Färden gick i 160km/tim på 80-väg, med avbrott för tvära bromsningar för fartkameror. Omkörning vid möte, vid skymd sikt, i uppförsbacke och över heldragen linje.


Jag har aldrig, någonsin!, varit så rädd i hela mitt liv när jag har suttit i en bil. Aldrig! Jag satt seriöst och tänkte att "jaha, nu kommer vi krocka och så kommer jag få åka ambulans till sjukhuset och så ringer de till Tommy som är på väg till jobbet och så kommer han få vända om och köra till sjukhuset och han kommer bli så orolig och tänk om han också råkar ut för en olycka då, hur ska det gå för barnen?"


Jag var fullt inställd på att det skulle ske en olycka och jag var förbannad på killen som körde för att han utsatte mig för en sådan risk. Men jag sa inget. Inte då. Jag hade fullt upp med att köra in naglarna i händerna och titta på vägen. Men när det var dags att gå hem, då upplyste jag snorvalpen att jag tänkte ta bussen hem för han körde som en blådåre och jag tänkte inte åka med honom igen. "Happ", svarade han bara på det. Antagligen tog han inte till sig ett ord av vad jag sa, men jag kände att jag MÅSTE säga något, för annars kanske han tror att han kör så jävla bra, om ingen säger ifrån. Han är för sjutton en trafikfara för både sig själv och alla andra. Bara att tänka på att vi kanske möter honom en dag i trafiken är nog för att jag ska bli livrädd.

Jag är liksom ganska förtjust i att leva. Jag vill gärna fortsätta med det.


Det är lika troligt att jag sätter mig i samma bil som ett rattfyllo som med den killen. Nej förresten.. det är nog troligare att jag sätter mig med ett rattfyllo. Det är nog svårt att vara sämre förare än den killen.


Nej, nu har jag skrivit långt nog. Jag måste sova också. Ska upp halv fem imorgon för att komma i tid till jobbet. Usch, för tidiga morgonar.. *gäsp*

Av rikku - 21 augusti 2010 23:30

Tänkte skriva lite, men kom på att jag är för trött för att ens orka formulera mig ordentligt, så det får väl bli en annan gång, typ imorgon. Men här kommer lite punktform för att sammanfatta saker och ting så länge.


Vi har i alla fall hälsat på pappa och systersonen som blivit myndig (båda fyller år, en i onsdags och en på måndag).

Vi har fått med en massa blåbär hem.

Mina kusiners farfar har dött, väldigt sorgligt, men tydligen väntat på grund av sjukdom.

Jag har jobbat två dagar den här veckan, svintråkigt, och kunde lika gärna ha dött i en bilolycka på grund av en idiotisk förare. Sitter aldrig mer i samma bil som honom. Tog bussen hem.

Lukas behöver nya stövlar.

Har hört av mig till företaget i Borås, verkar positivt, så jag håller tummarna.

Sökt ett annat jobb i Frölunda, vore också kul att få det.

Vi går i allvarliga flyttankar, men kan inte göra något än.

Vi oroar oss för hur vi ska ha råd med en extra bil när jag väl får körkortet.

Dagmamma eller dagis, öppen fråga igen. Öppettider är den springande punkten, tror jag.


Nå, det var väl en bra sammanfattning. Utifrån den listan kan jag nog göra ett bra blogginlägg imorgon eller så.


God natt.

Av rikku - 15 augusti 2010 21:00

Det här är tamigfan helt jävla otroligt. Hur mycket strul kan det vara?!

  • Först strulade det ju med barnomsorgen att de inte hade fixat nån ersättare till våra barn för dagmamman som gick i pension.
  • Sen hade vår ordinarie dagmamma sjukskrivit sig och de fick leta upp en vikarie för henne.
  • Sen visade det sig att dagmammorna hade ytterligare en veckas semester som vi inte hade blivit informerade om, vilket resulterade i att vi var utan barnomsorg i en vecka.
  • NU, när vi ska lämna barnen hos ersättaren för den pensionerade dagmamman, då får vi höra att imorgon är det studiedag och vi har ingen barnomsorg imorgon!

Jamen TACK SÅ MYCKET DÅ! Kul att vi får information om detta i god tid. Vad hade hänt om vi inte hade ringt idag för att kolla upp att dagmamman hade koll på att vi kom imorgon?! Tänk om Tommy hade åkt dit imorgon för att lämna barnen och fått höra att det inte går? Hur hade vi löst det?! Nu har vi fått lösa det genom att lämna barnen till Tommys föräldrar så de får sova över där. Tur att vi hade den möjligheten i alla fall. Annars vette fan vad vi hade fått göra. Ringa och begära ledigt? Jo, det hade ju säkert gått, men hur kul hade det varit?


Jag blir så trött på detta strul! Jag undrar nästan om de gör det med flit för att vi ska byta till förskola istället för dagmamma..

Av rikku - 14 augusti 2010 23:00

Jahapp. Det var värst vad inaktiv jag har blivit på bloggen. Jag vet egentligen inte varför, men jag kommer mig bara inte för att skriva.


Veckan som gick har jag jobbat två dagar. Egentligen skulle jag ha jobbat fyra dagar, men Vanja blev sjuk på onsdagen och blev hemskickad från dagmamman. Tommy tog första dagen men eftersom jag inte var helt kry heller så tog jag de andra två dagarna. Typiskt att sjukdom ska slå till just när jag får ett uppdrag igen, men vad kan man göra åt det? Inte mycket.


Vi var väl inte jättesjuka, men hosta, snuva och feber räcker ändå rätt långt för att man ska behöva stanna hemma.


Det har varit ganska händelselöst här hemma under den tiden. Barnen bråkar rätt mycket för närvarande och det är ganska gnälligt och tjatigt här hemma just nu. "Men lyssna på mig!" säger jag ganska ofta, märker jag, och jag blir frustrerad när de inte gör just det. Lyssnar, alltså. Ibland känner jag för att slänga alla leksaker för det enda de gör är ändå att bråka om dem. De har ett helt rum fullt med leksaker, men nog sjutton är det just EN sak de ska bråka om. Det är olika varje gång, förstås, men händelsen är densamma.


Jag antar att det är nån slags trotsålder på gång.


Lukas har ju förstås aldrig lyssnat och det är samma sak fortfarande, men Vanja har ju tidigare alltid lyssnat och lytt oss till största delen, men inte längre. Nu tjafsas det om det mesta och "jag kan inte" är svar till det mesta när vi ber henne att göra något. Nåja, det går väl över, det också.


Tur att de är söta emellanåt också.


Igår natt och imorses var Lukas dock inte alls söt. Återigen drog han av sig underkläderna och blöjan i sängen och naturligtvis hade han bajsat båda gångerna. *suck* Kul avslutning på gårdagen och kul början på den här dagen. Eeeeeeeller inte. Nå, det var ju bara att tvätta allt och duscha Lukas. Bara att bita ihop, helt enkelt.


Vanja gjorde en söt grej igår när jag och barnen var ute. Grannarna var också ute med sin lilla tös och någon hade ställt en kona på gräsmattan. Vanja, som är väldigt inspirerad av Pippi Långstrump, lyfte upp konan och sa "titta, vad jag är STARK!". Sen ställde hon ner konan och sa till grannflickan "känn vad den är tung" och precis när tjejen skulle lyfta upp konan så ställde sig Vanja på kanten, varpå grannflickan naturligtvis inte kunde lyfta den. "Mm, visst är den tung?", sa Vanja, klev av konan och lyfte upp den igen. "Kolla vad jag är stark!".


Jag höll på att dö av skratt. Snacka om att vara förslagen!


Ikväll hade vi en liten myskväll. Nå, tanken var att det skulle vara myskväll i alla fall. Vi hade köpt ostbågar, chips, Tommy åt kräftor (usch) och så hade vi köpt filmen "Tingeling" som vi skulle titta på hela familjen. Nå, tanken var ju god i alla fall.. Men om det blev så värst mysigt vet jag inte. Lukas kunde inte sitta still utan skulle pilla på allting som låg framme (fjärrkontroll, kräftor, dricksglas, brödkorg, locket till smöret.. you name it). Han lyckades hälla ut dricka i soffan, välta ut mitt glas och rev ner kräftor på golvet. När ostbågarna var slut började Vanja och Lukas att bråka, naturligtvis. Filmen struntade de fullkomligt i.


Istället för en avslappnad, mysig kväll så kände jag mig mest spänd och jäktad och irriterad. Barnen satt inte still med drickan, strödde ostbågar och chips över soffan och retades och bråkade med varandra och var inte alls avslappnade och mysiga.


Nåväl, som sagt; tanken var god i alla fall. Som ytterligare besvikelse så var filmen jättedålig. Den hade inte ens någon handling, som vi såg det. Nej, en total besvikelse var det.


Fast.. lite mysigt var det ändå. I alla fall innan ostbågarna tog slut. :)

Av rikku - 6 augusti 2010 22:00

Det här har varit den jobbigaste veckan på länge. Min semester tog ju slut förra veckan, så från och med måndag har jag varit till bemanningsföretagets förfogande. Men inte har de ringt, inte. Måndag, tisdag och onsdag hände absolut ingenting. I och med att vi inte hade någon barnomsorg den här veckan så har min mamma varit här och hjälpt till. När hela onsdagen hade gått utan att jag hade blivit ivägskickad på nåt jobb så började jag undra om jag hade släpat hit mamma i onödan, men det visade sig vara behövligt att hon var här.


Torsdagen kom och väntan på telefonsamtal började igen. Jag kan förstå att folk undrar vad det är som är så jobbigt med att vara ledig halva veckan, men grejen är att man inte ÄR ledig. Man sitter bara och väntar på att nån ska ringa och skicka iväg en till något nytt ställe och undra när de kommer ringa, om de kommer ringa och ifall de ringer, vart man hamnar. Det är ganska påfrestande.


Nå, på torsdagen skulle vi skola in barnen hos den vikarierande dagmamman. Vi skulle vara där klockan fem och jag hade förhoppningen att Tommy skulle köra oss dit (han skulle iväg ganska snart efter jobbet) och därför hade vi börjat med maten i god tid. Tanken var att jag, mamma och barnen skulle äta vid halv fyra och Tommy så snart han kom hem så skulle ingen behöva stressa med maten eller något annat.


Det var min plan, i alla fall. Det gick ju åt helvete.


Kvart över tre ringer bemanningsföretaget och säger att NU har de fått in jobb och jag ska vara på plats om 45 minuter. Tilläggas kan göras att det tar ungefär 20-25 minuter dit med bil och jag har som bekant vare sig bil eller körkort, vilket de naturligtvis vet om på bemanningsföretaget.


Jag kollade snabbt upp hur jag skulle ta mig dit och insåg att tåget jag behövde ta gick halv fyra. Jag hade alltså mindre än 15 minuter på mig att ta mig dit. I vanliga fall cyklar jag till stationen på ungefär 15 minuter. Jag fick kasta mig ur kläderna och i arbetskläderna, rafsa ihop nycklar, mobil och annat jag kunde tänkas behöva, mat hann jag absolut inte fixa något (maten var ju NÄSTAN färdig, men vad hjälpte det?). Sen slängde jag mig upp på cykeln och cyklade som en galning till stan. Jag hann precis in på stationen för att se tåget tuffa iväg...


Så jag fick ringa Tommy och fråga om han kunde köra mig istället. Det kunde han, även om han fick lite bråttom han också då, i och med att han fick köra ungefär 40 minuter extra innan han kom hem (och då fick han slänga i sig maten och sen köra mamma till dagmamman, lämna över mormor och barn till vikarien och sen kasta sig iväg igen). Så jag kom till jobbet ungefär 20 minuter försenat, vilket är jäkligt bra gjort för någon utan körkort och med 45 minuters förvarning (och 3-4 mil till jobbet).


Jobbet vi sattes att göra (vi var 6 stycken bemanningsmänniskor) var enformigt, tungt, trist och jobbigt. Men på plussidan så fick vi sluta när vi var färdiga, istället för att tvingas jobba till midnatt. Jag fick ont i ryggen, knäna och fötterna och skrapade upp fingrarna så de började blöda. När jag kom hem var jag trött, hungrig och helt utmattad och inte särskilt glad. Framförhållning, vad är det? Inget som existerar i den här branschen i alla fall.


Men jag hade i alla fall tur. En av de andra bemanningsgubbarna bodde också i Alingsås, så jag fick skjuts hem och Tommy slapp hämta mig. Jag var väl hemma mellan tio och halv elva nån gång. Hela dagen, ja, hela veckan kändes förstörd på grund av denna panikdag. Idag har jag gått och önskat att de inte ska ringa för jag är så trött och slutkörd, och inte förrens klockan hade passerat fem kunde jag börja slappna av och tänka att "idag ringer de nog inte". Hutlöst. Jag hoppas att de ringer snart och ger mig ett längre uppdrag så jag VET vad jag ska göra, istället för att gå hemma och oroa mig och bara vänta, och vänta.


Nå, hos dagmamman hade det gått bra i alla fall när mamma var där med barnen. Jag grämde mig otroligt mycket över att jag missade deras första inskolningsdag hos vikarien, men jag fick vara med idag i alla fall. Hon verkar trevlig och det blir säkert bra, förutom att det ligger åt helvete för långt bort för att jag ska kunna gå dit på morgonen med barnen. Nå, Tommy får köra dem på morgonen istället.


Kvällen ikväll har varit väldigt jobbig. Efter att barnen hade sovit middag och mamma hade åkt hem så blev barnen rätt så griniga och jobbiga. Lukas vägrade äta maten och vi fick sitta i nästan två timmar bara för att få honom att äta. När det blev dags för säng så inte sjutton lade de sig att sova, inte! Lukas slängde gång på annan ut allting ur sängen. Kudde, filtar, gosedjur och till slut även madrassen! Jag vet inte hur många gånger jag fick gå in och bädda om åt honom och säga åt honom att lägga sig ner och sova, men många gånger var det. Till slut blev jag så frustrerad och arg. När man redan från början är trött och allt annat än pigg, då orkar man inte riktigt med såna dumheter. En gång, visst, men när man har kommit till gång nummer 38 i ordningen, då är det inte kul. Två timmar efter läggning, TVÅ TIMMAR!, somnade de äntligen.


Nu vill jag bara gå och lägga mig själv och gärna däcka på en gång, sova hela natten och få sovmorgon imorgon. Åka till en tropisk ö, vandra på sandstränder, känna vinden fläkta i ansiktet och den varma sanden mellan tårna. Ta ett dopp i havet och sen vila i en gosig hängmatta under dagens varmaste timmar.


Men istället ska jag sätta mig och skriva en inköpslista, sen gå och lägga mig, antagligen gå upp 3-4 gånger i natt för att byta blöja och trösta gråtande barn, bli väckt halv sju på morgonen, släpa mig upp och sitta som en zombie och äta frukost med två barn som är allt annat än förtjusta i att äta på morgonen.


Men det är okej det också.

Av rikku - 3 augusti 2010 15:00

Nu har jag bokat upp mig på en körskola. Från och med vecka 38 ska jag börja ta körkortet. Nu ska jag bara snacka med chefen också så jag får ledigt under den tiden. Men det borde han gå med på. Annars är det ingen mening med att han tjatar på mig så att skaffa körkortet.


Håll tummarna för mig att jag klarar av det!

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards