Stackars Vanja och Lily! Mitt hjärta blöder för dem. Vattkoppor är en jobbig sjukdom, kan jag konstatera. Jag tyckte att Lukas hade det jobbigt, men det visar sig att han hade det ganska lindrigt. Både Vanja och Lily har fullt med koppor i ansiktet och i hårbotten. Med Vanja kan man ju i alla fall resonera och förklara varför hon inte får klia sig, oavsett hur mycket klåda hon har och vi kan smörja in henne på exakt de ställen som kliar mest. Men det kan vi ju inte göra med Lily eftersom hon inte kan tala om för oss var det kliar, när det kliar och om hon har ont någonstans. Vi får helt enkelt chansa och smörja in henne med jämna mellanrum och hoppas på att det hjälper. Vi ger både Vanja och Lily medicin också, det gjorde vi inte med Lukas, för han behövde det inte. Men vi har dragit på oss någon extra sjukdom också med halsont och huvudvärk som främsta attribut, så de får Alvedon och en allergimedicin som BVC skrev ut. Allergimedicinen får de bara en gång per dag, så vi ger den i samband med att de ska sova så att klådan lättar när de försöker somna.

Både Lily och Vanja vaknade precis. Vanja hade drömt en mardröm och hade jätteont i halsen, så hon fick komma upp och äta lite glass. Är man sjuk så är man, och då får man göra sådant man inte får annars. Lily vaknade också och Tommy bar ner henne med. När jag hade lagt Vanja igen så skulle jag bära upp Lily och jag höll på att bränna mig på henne, så varm var hon! Jag var tvungen att ta tempen på henne och termometern visade på 39.3 grader! Jösses! Ja, inte undra på att hon brändes, stackarn. :/ Det var ju bara att ta fram Alvedon och vatten och försöka få i henne medicinen. Hon grimaserade en hel del, men jag tror all medicin gick ner. Däremot var det svårt att få i henne vattnet. Hon ville inte dricka alls, och man vill ju inte gärna hålla fast henne och tvinga i henne. Jag lyckades droppa i lite vatten i henne mun som hon fick i sig, men det var inte på långa vägar så mycket som jag hade velat att hon drack.

Så nu lär jag väl inte sova i natt av ren oro, skulle jag tro. Inte för att jag får sova särskilt mycket i vanliga fall, och nu när barnen är sjuka så blir det, hur otroligt det än låter, än mindre sömn. Idag fick jag sova lite på morgonen i alla fall medan Tommy gick upp med barnen. Ett par timmar blev det nog i alla fall, vilket är bättre än inget.

Men lite skrämmande börjar det bli, det här med sömnbristen. Jag har seriöst vaknat på morgonen och varit fullt medveten om att jag har varit uppe ett antal gånger på natten, men utan att kunna komma ihåg vad jag gjorde uppe. I början på veckan så var jag helt borta. Jag gick och lade mig samtidigt som jag lade Lily och tog mig knappt upp när det var dags att hämta barnen på skolan. Det var väldigt läskigt.

Förhoppningsvis kommer barnen snart sova hela nätter och därmed kan också jag få sova hela nätter igen. Man förstod inte hur mycket sömnen gjorde innan man förlorade den. Men det är ju en uråldrig insikt.

Vilken morgon det här har varit. Luciafirande på både förskola och skola på morgonen; Lukas började kvart i sju och Vanja klockan åtta = gå upp jättetidigt på en normalt sett ledig dag. Pust! Det känns i ögonen, kan jag säga. Jag är enormt trött idag.

Luciafirandena var trevliga, om än lite oväntade. På förskolan så tågade barnen in i procession, men satte sig sedan med föräldrarna, vilket begränsade fotograferingsmöjligheterna avsevärt. Men för barnen så var det ju jättebra, förstås. De kände sig tryggare med att sitta hos mamma och pappa och vågade sjunga mer. Det här var nog första Lucia som Lukas har sjungt med på, tror jag.

På Vanjas Lussetåg så trodde jag att de, precis som förskolan, skulle uppträda för föräldrarna. Icke. De fick lussa för hela fucking skolan! Jösses! Men de var modiga och sjöng tappert. Jag blev väldigt imponerad. Däremot var det nästan inga föräldrar där. Det var jag, Tommys mamma och mamman till en av Vanjas klasskamrater. Utöver oss fanns det inga föräldrar där alls. Mycket märkligt.

Efter Lucia-uppträdet så var det pyssel i skolan ända fram till lunch, men vi hade inte möjlighet att vara med på det. Tommy var hemma från jobbet för att vara med Lily som inte fick närvara vid Lucia eftersom hon har vattkoppor, och han behövde komma iväg till jobbet.

Stackars Lily! Hon har prickar i hela ansiktet. Bara på näsan har hon fem prickar än så länge. Lukas fick inte så många i ansiktet, han hade mest på ryggen, men Lily har inte lika stor tur. Vanja har också fått prickar nu, så jag har tre prickiga barn här hemma. Egentligen skulle Vanja ha gått till tandläkaren idag, men det fick jag ju avboka då vi hittade hennes prickar. Det är väldigt strikt med vart man får åka om man har vattkoppor. Egentligen förstår jag inte det, eftersom vattkoppor inte är farligt på något sätt och i princip alla har har det ju någon gång i livet. Men men.

Det ställer till lite problem för oss, faktiskt. Jag vill till BVC med Lily eftersom hon har fått en massa konstiga blåsor i underlivet som jag tvivlar på har med vattkopporna att göra. Till en början med så kom de före de andra kopporna, och så ser de inte likadana ut heller. De ser inte alls bra ut, faktiskt. Jag har smörjt in henne med Bepanthen och pudrat, men de verkar inte bli bättre. Därför vill jag att de på BVC tittar på henne och säger vad de är för något. Efter många om och men så fick jag en tid idag, tjugo i två. Men jag får inte komma in vanliga vägen utan måste gå till en sidodörr där de kan ta emot henne precis innanför dörren så hon inte infekterar andra barn. Suck.. Men visst, bara de tittar på henne och säger vad vi ska göra åt de där blåsorna så kan jag gå in genom vilken jäkla dörr som helst.

Jag glömde ju blogga om vår nya bil när vi köpte den!

För ett par helger sedan köpte vi vår andra bil. Det var en mindre bil, en Renault Modus, av röd kulör. Den var inte särskilt dyr och naturligtvis inte ny, vilket var anledningen till att vi ansåg oss ha råd att köpa den. Eftersom jag ska börja jobba igen efter nyår så är det bra att ha två bilar nu när vi inte bor i Göteborg längre och har drastiskt mycket sämre möjlighet att åka kollektivt till jobbet.

Folk har frågat om jag ska köra barnen till skolan nu när jag har bil och möjlighet, och jag har sagt att jag inte alls kommer göra det eftersom skolan bara är femton minuters promenad bort. Men den här veckan har jag faktiskt gjort just det ändå, och det beror på att Lukas har fått vattkoppor. Det känns onödigt att utsätta alla skolbarn för vattkopporna, även om de flesta säkert redan har haft det, och Lukas vill inte stanna ensam hemma medan jag går med Vanja till skolan, så då har jag istället satt alla barnen i bilen och kört till skolan, så får Lukas och Lily stanna kvar i bilen när jag går med Vanja till ingången och väntar på läraren.

Det har funkat väldigt bra, även om Lukas tycker att jag är borta så otrooooligt länge varje gång (c:a 5-10 minuter. ;)). Naturligtvis är det onödigt att ta bilen för en så kort sträcka, men väldigt behändigt när man har ett barn hemma med en så otroligt smittsam sjukdom som vattkoppor ändå är.

För övrigt så känns det väldigt bra att ha två bilar. Man blir lätt väldigt låst annars, i alla fall när man bor utanför storstan. I Göteborg var det ju inga problem att bara ha en bil, det gick ju att ta spårvagnen överallt och de gick hela tiden, med bara fem minuters mellanrum, och tre minuters promenad till hållplatsen. Här har jag 30 minuters promenad för att ens komma TILL bussen, och sedan går de som mest en gång i halvtimmen, ibland med uppehåll på flera timmar. Så det är såklart stor skillnad. Men helt klart värt det för att ha eget hus. :)

Det blev en lite tråkig början på december, får jag nog lov att säga. Till en början med så blev Lukas sjuk i vattkoppor. Det var i och för sig välkommet att det äntligen dök upp i vårt hem, efter alla försök att smitta ner barnen. ;) Men likväl så är det ju jobbigt, speciellt för Lukas, förstås.

Det började i fredags kväll med att han hade feber och klagade på huvudvärk. På morgonen dagen efter var dock hans feber borta. Vid middagen hade han ont på ryggen, strax nedanför nacken. När vi kollade så hade han två utslag, och när vi rörde det ena så skrek han till att det gjorde ont. Jag smörjde in honom med Bepanthen och när vi kollade igen efter middagen så var märkena borta. Huh. På söndagen så duschade Tommy barnen och då hade Lukas fullt med röda prickar på ryggen.

Då förstod vi att han hade fått vattkoppor.

Nu har stackars Lukas inte bara prickar på ryggen, utan på magen, halsen, ansiktet, hårbotten, benen... ja, överallt. Det kliar, förstås, men vi har kylbalsam och smörjer in honom med och det tar bort klådan väldigt bra. Så här såg han ut igår och andra bilden är från idag.

Men det är inte bara Lukas som är sjuk. Själv vaknade jag upp i söndags och var jättesjuk. Det kom verkligen från ingenstans! Lördagen var jag frisk och mådde jättebra, söndag morgon var jag hur sjuk som helst. :/ Snuva, huvudvärk, illamående, trött och hängig och allmänt ur gängorna. Usch! Nu mår jag bättre, även om snuvan envist hänger kvar, men det var verkligen ingen bra början på den här månaden.

Vad som däremot var en bra början var julkalendern, "Barna Hedenhös uppfinner julen". :) Den har börjat väldigt lovande och jag hoppas den kommer bli en klassiker. Fast Lukas tyckte att det var lite otäckt när Stella skulle ta sin farmors nycklar. Men han är väldigt känslig av sig.