Thorn without a rose

Alla inlägg under mars 2012

Av rikku - 31 mars 2012 05:02

Okej, jag har några minuter på mig innan jag måste åka iväg till jobbet.


Det finns en sak som har förundrat och irriterat mig den senaste tiden. Egentligen har jag inte med det att göra, meeeeen, what the heck. Jag irriterar mig ändå.


Jo, det finns ett syskonpar på våran gård. Ja, jag vet inte, det kanske är fler barn i kullen än de två, men det är dem man alltid ser. Flickan påstås vara fem år och pojken.. ja, ingen vet hur gammal han är, men han är yngre än flickan i alla fall. Åldern är väldigt svår att bestämma eftersom han 1) är större än Lukas men 2) knappt kan prata alls (och det lilla han säger begriper man sällan).


Dessa två barn är alltid ute på gården. All-tid. Det spelar ingen roll vilken tid det är, vilken dag i veckan, de är alltid där. Och naturligtvis utan uppsikt. Inte en enda vuxen ute på gården! Jag har nog aldrig ens SETT deras föräldrar. Okej att flickan får gå ut själv (jag släpper ju själv ut Vanja att leka med Wille), men pojken skulle jag aldrig våga låta vara utan uppsikt. Jag menar, Lukas har visat att han inte springer bort längre, men han får ändå inte gå ut själv. Han är för liten, helt enkelt. (Kanske nästa år).


Dessutom är det något konstigt med barnen. Båda två. Jag vet inte om de har någon form av störning, jag har ingen som helst erfarenhet av sådant så jag kan inte avgöra det, men något konstigt är det med dem. Eller så är det bara deras uppfostran. Pojken verkar lite efterbliven i sitt sätt, men det kanske bara verkar så eftersom han inte kan prata och inte leker med de andra barnen, och flickan..! Hon är helt gränslös, vet uppenbarligen ingenting om sociala koder eller hur man uppför sig mot andra. När jag satt ute och fikade med barnen (muffins och festis) så kom hon bara fram och sa "Jag vill också ha en muffin." Bara så där. Hon känner inte mig överhuvudtaget, men går bara fram och kräver fika av mig. För krävde, gjorde hon. Hon gav sig inte förrens jag gav henne en muffin (och det gjorde jag bara för att hon skulle gå därifrån. Fel av mig, jag vet, men vad fan, jag blev så paff av själva beteendet). Hon har även gått hem till mina barns kusin och lekt och sedan deklarerat att hon ska äta mat där. Bara så där.


Något knasigt är det.


Eftersom de konstant är hemma och ute och leker på gården så verkar de ju inte gå i förskola heller. Det är ju förstås inget krav att man ska det (tack och lov, trots artikeln jag länkade till häromdagen), men det känns som att dessa barn hade behövt det. Om inte annat för att lära sig lite om sociala sammanhang.


Jaja, jag har inget med det att göra, jag vet det. But still..

ANNONS
Av rikku - 30 mars 2012 09:55

Det var väldigt vad jag blir upprörd nuförtiden då. Hela tiden läser jag om saker som irriterar mig. Men å andra sidan så skapar det ju lite blogginlägg, och det är ju positivt, så jag inte bara låter bloggen förfalla. :)


"Men vad är det nu då?" kanske någon tänker uppgivet.


Jo, det ska jag tala om. Jag läste en debattartikel i Aftonbladet där en FP-politiker argumenterar för att förskolan ska bli obligatorisk. I första hand är det förskoleklass och sista året på förskolan som hon vill ska vara obligatorisk med närvaroplikt och allt som det medför, men i förlängningen så verkar det vara hela förskolan som hon vill ha skolplikt på. Anledningen? De svenska skolornas resultat har sjunkit stadigt de senaste åren. (Senaste 15-20 åren, kanske mer?)


Det här är en lösning som jag inte kan hålla med om. Debattören skriver bland annat:


"Svenska barn behöver tillbringa mer tid i skolan. I Sverige inträffar skolplikten inte förrän vid sju års ålder, i andra länder vid 5-6 årsåldern."


Det känns som helt fel ände att börja i för att lösa ett problem med sjunkande resultat. Jag hade kanske kunnat köpa det om det hade blivit ändrat från fem år till sju år på senare tid och att det skulle ha en direkt påverkan på elevernas resultat, men eftersom våra barn har börjat i skolan vid sju års ålder sedan lång tid tillbaka så har det ju inget med saken att göra. Vad som däremot skulle behöva göras är detta: (min personliga åsikt, naturligtvis)


  • Minska ner klassernas storlek.
  • Anställ fler lärare med rätt kompetens, MEN glöm inte bort att de även måste vara pedagogiska.
  • Satsa mer pengar på utbildningen. Nya läroböcker, uppfräschade lokaler och ge lärarna verktygen de behöver för sin undervisning.
  • Höj lärarnas löner så de duktiga lärarna faktiskt vill STANNA.
  • Ge lärarna mer befogenheter. En lärare ska kunna säga ifrån på skarpen, beslagta mobiler och andra leksaker om eleverna ägnar dessa mer uppmärksamhet än lektionen, UTAN att bli hotad med polisanmälan från "kränkta" elever.

Naturligtvis ska inte en lärare kunna bete sig hur som helst mot eleverna heller, en auktoritetslärare ā la Hets är inte önskvärd, men balansen måste bli återställd. Hur ska annars lärarna kunna sköta sitt jobb?


Med fler lärare per elev så ökar chansen att eleverna faktiskt får till sig den kunskap som lärarna försöker förmedla. De elever som halkar efter kan snabbt fångas upp i och med att läraren faktiskt har koll på vem som kan vad (lite svårt att göra i klasser om 30-35 elever).


DETTA tror JAG är ett bättre recept för framgång i skolan än att tvinga barnen till obligatorisk närvaro allt längre ner i åldrarna. Skolplikt längre ner i åldrarna tar ifrån familjen alternativen som vi faktiskt har i dagens samhälle. De som vill vara hemma länge med barnen har, om ekonomin finns, möjlighet att vara det. Låt barnen ha möjlighet att vara barn längre och låt oss föräldrar själva få välja hur vi vill ha det.

ANNONS
Av rikku - 27 mars 2012 18:06

Den här låten är så fin och så sorglig. Jag vill bara gråta varje gång jag hör den. Ännu mer sorgligt är det att jag har två äldre släktingar som mer eller mindre är i den situationen..


Say my name
So I will know you're back
You're here again for a while
Oh, let us share
The memories that only we can share
Together

Tell me about
The days before I was born,
How we were as children

You touch my hand
These colors come alive
In your heart and in your mind
I cross the borders of time
Leaving today behind to be with you again

We breath the air
Do you remember how you used to touch my hair?
You're not aware
Your hands keep still
You just don't know that I am here

It hurts too much
I pray now that soon you'll release
To where you belong

You touch my hand
These colors come alive
In your heart and in your mind
I cross the borders of time
Leaving today behind to be with you again

Please, say my name

(do I know you?)
Remember who I am
You will find me in the world of yesterday
You drift away again
To far from where I am
When you ask me who I am

Say my name
These colors come alive
In your heart and in your mind
I cross the borders of time
Leaving today behind to be with you again

Say my name

Av rikku - 27 mars 2012 11:23

Åh, tack och lov att vi bestämde igår att jag skulle ta vabben idag! Jag hade aldrig överlevt jobbet idag efter denna natt. Det började ju natten till måndag när Lukas vaknade mitt i natten och var glödhet. Efter en kort kamp (han avskyr att ta tempen) så lyckades jag kolla om han hade feber, och visst hade han det. 39.2 grader, så det var ju inte bara lite, heller. Eftersom jag skulle vara handledare åt en av de nya medarbetarna på måndagen så var ju timingen sämsta tänkbara och vi bestämde att Tommy skulle vara hemma på måndagen.


Problemet är ju bara att det sällan passar att vi är hemma med barnen. Jag jobbar i produktion och utan ersättare så drabbas alla andra. Tommy jobbar på en avdelning där de är tre personer, varav en är sjukskriven. Så när Tommy är hemma blir den siste ensam på jobbet.


Besvärligt, alltså.


Nå, vi bestämde i alla fall att jag skulle vara hemma på tisdagen om ingen annan kunde vara barnvakt (och med tanke på vilken tid vi åker hemifrån så var ju oddsen för att det skulle gå inte särskilt bra). Under måndagen kollade Tommy om Lukas hade feber och till hans förvåning visade termometern på 37.3 Hurra, han är frisk igen!


... eller inte. På kvällen hade han 39.1 igen. Natten som följde var hemsk. Riktigt hemsk. Jag vet inte exakt när han kom upp första gången. Det kan ha varit ett eller halv två. Återigen var han alldeles glödhet. Jag vet inte hur många turer vi hade upp och ner ur sängen. Han skulle kissa, dricka vatten, gosa i vår säng och så vidare. Men somna om kunde han inte (inte undra på, så varm som han var).


Och den goa lille killen tvärvägrar ju medicin av alla de slag, men jag tänkte att jag MÅSTE ju få i honom lite febernedsättande, han kommer ju aldrig kunna sova annars. Så jag tog med honom ut i köket. Då var klockan närmare halv tre. Han fick nästan panik vid tanken på medicin och frågade om och om igen "vad ska jag göra? Mamma, vad ska jag göra?" men jag svarade bara "kom" och så satte jag honom på stolen. Jag tog fram Alvedon, hällde upp en dos i en liten doseringsmugg, ställde fram ett stort glas med saft och försökte få honom att jämföra den lilla mängden medicin och den stora mängden saft. Utöver detta så lovade jag honom choklad om han tog sin medicin. Stackarn bara skakade och vände sig bort och ville inte alls ha medicinen. (Fast chokladen ville han ha). 


Så jag testade en annan metod. Jag frågade om han ville att jag skulle blanda medicinen i sylt istället. Då blev han genast lite mer intresserad. Sylt, vad gott, liksom. Jag tog fram sylten och blandade i Alvedonen i några skedar sylt och sen satt jag och matade honom med Alvedonindränkt blåbärssylt. :) Mellan tuggorna drack han saft och när han fått i sig all sylt gick jag och hämtade en bit choklad som han glatt mumsade i sig. När jag lade honom den gången så somnade han faktiskt, så gissningsvis gjorde medicinen skillnad.


Men kvar var jag. Klockan var nu över tre på natten och jag hade sprungit upp och ner i mer än två timmar. Jag var trött, men samtidigt pigg. Det var omöjligt att somna! Klockan hade passerat fyra innan jag somnade och halv sex ringde Tommys väckarklocka..


Hade jag gått till jobbet idag så hade jag antagligen svimmat. Klockan är just nu tolv och jag har lyckats få i mig själv och barnen frukost, men så mycket mer har inte blivit gjort. Jag är jättetrött och ögonen vill bara stänga sig, huvudet snurrar och värker och mitt i allt detta ska jag ta hand om barnen och vi måste gå och handla och.. ja, jag vill bara gå och dra täcket över huvudet igen.


Usch, säger jag bara. När ska barnen få vara friska, egentligen?

Av rikku - 25 mars 2012 18:54

Jaja. Det är våffeldagen idag och ungarna har väl hört någonstans ifrån att det ska ätas våfflor för de har tjatat och tjatat och tjatat om våfflor. Så idag gjorde jag våfflor. (Köpte ett paket med pulvervåfflor på Maxi när vi ändå var där). Jag invigde det dubbla våffeljärnet och tänkte att nu ska jag äntligen hinna göra våfflorna i tid så alla slipper sitta och vänta på att nästa våffla ska bli klar.


Jo, tjena.. Vad händer? Vanja och Lukas får de första två, jag och Tommy tar nästa. (Tommy hade sagt redan innan att han bara skulle ha en). Jag och Tommy äter upp våra våfflor snabbare än barnen, och jag gräddar nya. Vanja blir klar med sin våffla och jag frågar glatt om hon ska ha en till. "Nej tack", suckar hon och deklarerar att hon är mätt. Lukas äter upp två av fem våffelhjärtan och sen orkar inte han mer.


Men.. jaha?! Själv äter jag fyra våfflor innan det känns som att magen står i fyra hörn och resten av smeten får jag ställa in i kylskåpet igen.


Det kändes ju nödvändigt att göra våfflor överhuvudtaget. Jag var ju mer eller mindre den enda som åt. Jaja.. får se om jag kommer ihåg detta till nästa gång det är dags att göra våfflor.

Av rikku - 25 mars 2012 15:14

Vi åkte iväg till Maxi idag. Vi behöver desperat nya skor, allihop i familjen, och Maxi är ett bra ställe att börja på, särskilt som vi skulle handla mat också. Väl där så hittade vi skoavdelningen snabbt och Vanja hittade direkt ett par skor hon ville ha. Jag provade några stycken också och valde ett par tygskor. Vi hittade ett par snygga skor till Lukas också, men herr Tvärtemot vägrade totalt. Han ville verkligen inte ha några nya skor alls och var livrädd för att bli av med skorna han hade på sig. Vi försökte förklara att han skulle ha båda två, vi skulle inte slänga hans skor bara för att vi köpte nya, men han var envis och vi kom därifrån utan skor till honom.


Sedan kom vi till avdelningen för barnkläder och Tommy hittade en toksnygg jacka till Lukas. Han ville naturligtvis inte ha någon jacka heller, men vi köpte en i alla fall. Vanja fick en likadan, fast i en annan färg. På väg ut från barnkläderna fick vi syn på solglasögon för barn och barnens förra är ju sönder båda två, så då fick de nya sådan också. Vi gick några meter till och fastnade. Igen. Den här gången var det köksgrejer som tilldrog sig Tommys blick. Han är trött på våra kökshanddukar och underlägg, så vi slog till och köpte nytt där också. Herregud, vad vi har spenderat pengar. :) Till slut kom vi i alla fall fram till matavdelningen och fick handlat det vi faktiskt åkte dit för att köpa. =)


         

Av rikku - 24 mars 2012 15:39

Okej, okej, jag vet, jag skriver för sällan. I know that. Jag SKA försöka bättra mig, men oftast blir det, som nu, att jag skriver när det är något jag är irriterad eller upprörd över.


Så vad är jag upprörd över då?


Jo, igår var det en diskussion på forumet om någon ny typ av farthinder i form av en lucka som faller ner och blottar en kant som smäller till i däcken om man kör för fort. Denna fallucka upprörde många som menade på att det var inget mer än en dödsfälla. Det lustiga är att den där falluckan BARA kommer påverka de som inte håller hastighetsbegränsningarna, så de som är oroliga för att däcken ska gå sönder kan ju bara.. ja, jag vet inte, vad sägs om att hålla hastigheten? Men det är väl för mycket begärt.


Diskussionen utvecklade sig till att mer eller mindre handla om att det där med att hålla farten är inte så jäkla noga och man ska istället använda sitt sunda förnuft så går det bra ändå.


Och det är det här som gör mig så upprörd.


Hur jävla svårt är det att hålla den högsta hastighet som är tillåten? VARFÖR är det så svårt för folk att hålla sig till det som är lagligt? I alla diskussioner som förs, både på nätet och IRL, så framgår det tydligt att gemene man anser att det är okej att köra för fort. Inte hur mycket för fort som helst, men 10-20-30 km/tim över tillåten hastighet anses vara acceptabelt, och polisen borde ägna sig åt viktigare saker än att ge folk böter för att de kör för fort.


Den här attityden driver mig till vansinne. Folk anser att de själva är bättre på att avgöra hur fort man kan och inte kan köra. De anser att det inte är farligt, det de håller på med. De är ju gubevars bättre bedömare än genomsnittet och naturligtvis kör de ju som gudar.


Att de ens tillåts ha körkort..


Överlag har folk alldeles för dålig respekt för hastigheter och det är inte konstigt att det sker så mycket olyckor som det gör. Faktum är att jag är förvånad över att folk inte kraschar sina bilar oftare eftersom de kör som idioter..

Av rikku - 14 mars 2012 11:20

Okej, jag har inte skrivit något här på ett tag nu. Jag har hållt mig ganska passiv i den här (löjliga) debatten som rasar i hela Sverige just nu, men nu får det fan vara nog. Nu kan jag inte avhålla mig från att lägga mig i också.


För den lyckligt omedvetne så kan jag informera om att det just nu pågår en massiv storm i ett vattenglas angående.. hår under armarna. På tjejer, enbart, såklart. Vad annat? 98% av alla utseendedebatter som någonsin startas handlar om tjejers utseende. Inte killars. Men så är det ju alltid, eller hur?


Hur som helst. Det hela började med att en kvinna i publiken under finalen av Melodifestivalen fångades på bild med, hör och förskräcks, orakade armhålor. Det stack ut lite hår från hennes top. Detta startade ett ramaskri på internet och en massiv kampanj mot detta "missfoster" bedrevs. Kvinnan löjliggjordes, hånades och dumförklarades av tusentals personer.


Som tur var så blev det också en motreaktion där folk protesterade mot denna mobbing och utseendefixering och nedklankande på tjejers val. På Facebook startades ett upprop "Ta tillbaka håret!" där diskussionerna gått vilt till. Nej, förlåt, det går inte ens kalla det diskussioner. Nivån är så låg att ordet "diskussion" skulle bli förolämpat av att associeras med den sandlåda som blev.


Jag vet inte ens i vilken ände jag vill börja nysta i detta för att få fram min poäng.


Men så här är det: Folk, både män och kvinnor, säger sig äcklas av att någon väljer att inte raka bort håret under armarna. Detta är tydligen en så viktig fråga för dem att de lägger en stor del av sin tid och energi på att tala om för omgivningen exakt hur vidrigt de tycker att det är. De anser att alla som inte rakar sig är manshatande feminister som bara vill provocera. Det är äckligt, ohygieniskt och får dessa kvinnor att lukta illa. Dessutom är de allihop flator som inte får ligga.


Tänka sig att lite naturlig hårväxt kan vara så provocerande! Fast enbart på tjejerna, då. På män är det fullt naturligt och där SKA det vara hårväxt! Herregud, det är väl ändå skillnad!


Hm, ja, tydligen. Naturlig hårväxt på kvinnor är.. eh.. onaturligt och äckligt, medans det på män är naturligt och, framför allt, manligt! Det är nästan så att jag har en misstanke om att dessa hatare är rädda för att skillnaden mellan män och kvinnor ska suddas ut. Fråga mig inte hur, för det förstår jag inte, det är bara en känsla jag har.


Männen verkar vara rädda över att förlora mer makt än vad de redan har gjort de senaste 100 åren. Kvinnor ska minsann inte fatta några egna, självständigt tänkande beslut som inte männen redan har godkänt! Okej att de inte ville godkänna vissa saker till en början med, men nu har de ändå gjort det och då är det okej, men detta, DETTA har de minsann INTE godkänt!


Räddast av alla i den här debatten verkar dock kvinnorna vara. Ängsliga över att män ska tro att de inte kommer leva upp till förväntningarna, skriker de högst om hur äckligt det är med kvinnor som inte rättar sig in i ledet.


Det får mig att tänka på när kvinnor började bära byxor. De hånades och det hette att de ville vara män och många andra idiotiska saker, istället för att bara se att det är mer praktiskt med byxor (varför i hela fridens namn ska kvinnokläder vara så förbaskat opraktiska i alla lägen?) och att det var (och är) ett plagg som erbjuder mer frihet än exempelvis en klänning.


Denna hysteriska och löjliga debatt som råder just nu gör mig helt matt. Jag menar, har vi inte kommit längre än så? Vad spelar det för roll och varför skapar det en sådan hysteri?


Jag kan förstå att folk tycker bättre om det ena eller andra alternativet, självklart. Var och en får ha sina egna preferenser, men det är fan inte okej att försöka trycka ner alla som inte uppfyller dem. Vad är det som gör att folk därute känner ett behov av att göra det, både på internet och även i radio? Jag kan omöjligt förstå dem. Inte ens de som säger att de är för att kvinnor ska slippa raka armhålorna (vem hade kunnat tro att man skulle skriva en sådan mening på 2000-talet?) tycker att det är lika rätt som att raka. Jag läste någonstans någon som sa "jag förstår dem som rakar sig, och jag respekterar de som väljer att inte göra det". Jag kanske är överkänslig i och med den här debatten, men jag läser in att det inte är lika okej att välja att inte raka sig, men det är en minoritetsgrupp som man kan le lite överseende åt. Ni vet, såna där lite konstiga figurer. De är inte riktigt som alla andra.


Hmpf.


Den här debatten står mig upp i halsen. Samtidigt som den uppenbarligen behövs, tragiskt nog. Hade någon sagt till mig för ett par veckor sen att det här med hår under armarna på kvinnor är en enormt viktig fråga för större delen av svenska folket, då hade jag skrattat. Löjligt, sådant där avhandlades väl på 70-talet, liksom. Men icke. Och jag skrattar inte. Det finns folk som på allvar tycker att de har rätt att bestämma över hur andra personer, läs: kvinnor, ska göra med sin kropp. Det finns folk som uppenbarligen är helt störda i huvudet. Men jag hade inte trott att de var så många.


Det är en skrämmande utveckling i dagens samhälle.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
29
30 31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se