Okej, jag har några minuter på mig innan jag måste åka iväg till jobbet.

Det finns en sak som har förundrat och irriterat mig den senaste tiden. Egentligen har jag inte med det att göra, meeeeen, what the heck. Jag irriterar mig ändå.

Jo, det finns ett syskonpar på våran gård. Ja, jag vet inte, det kanske är fler barn i kullen än de två, men det är dem man alltid ser. Flickan påstås vara fem år och pojken.. ja, ingen vet hur gammal han är, men han är yngre än flickan i alla fall. Åldern är väldigt svår att bestämma eftersom han 1) är större än Lukas men 2) knappt kan prata alls (och det lilla han säger begriper man sällan).

Dessa två barn är alltid ute på gården. All-tid. Det spelar ingen roll vilken tid det är, vilken dag i veckan, de är alltid där. Och naturligtvis utan uppsikt. Inte en enda vuxen ute på gården! Jag har nog aldrig ens SETT deras föräldrar. Okej att flickan får gå ut själv (jag släpper ju själv ut Vanja att leka med Wille), men pojken skulle jag aldrig våga låta vara utan uppsikt. Jag menar, Lukas har visat att han inte springer bort längre, men han får ändå inte gå ut själv. Han är för liten, helt enkelt. (Kanske nästa år).

Dessutom är det något konstigt med barnen. Båda två. Jag vet inte om de har någon form av störning, jag har ingen som helst erfarenhet av sådant så jag kan inte avgöra det, men något konstigt är det med dem. Eller så är det bara deras uppfostran. Pojken verkar lite efterbliven i sitt sätt, men det kanske bara verkar så eftersom han inte kan prata och inte leker med de andra barnen, och flickan..! Hon är helt gränslös, vet uppenbarligen ingenting om sociala koder eller hur man uppför sig mot andra. När jag satt ute och fikade med barnen (muffins och festis) så kom hon bara fram och sa "Jag vill också ha en muffin." Bara så där. Hon känner inte mig överhuvudtaget, men går bara fram och kräver fika av mig. För krävde, gjorde hon. Hon gav sig inte förrens jag gav henne en muffin (och det gjorde jag bara för att hon skulle gå därifrån. Fel av mig, jag vet, men vad fan, jag blev så paff av själva beteendet). Hon har även gått hem till mina barns kusin och lekt och sedan deklarerat att hon ska äta mat där. Bara så där.

Något knasigt är det.

Eftersom de konstant är hemma och ute och leker på gården så verkar de ju inte gå i förskola heller. Det är ju förstås inget krav att man ska det (tack och lov, trots artikeln jag länkade till häromdagen), men det känns som att dessa barn hade behövt det. Om inte annat för att lära sig lite om sociala sammanhang.

Jaja, jag har inget med det att göra, jag vet det. But still..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...