Okej, det hela började redan förra veckan. I tisdags, tror jag det var. Jag vaknade med ont i halsen och panikköpte halstabletter på väg till jobbet. Hela tisdagen och onsdagen åt jag halstabletter som värsta narkomanen, men det hjälpte inte. På torsdagen hade jag så ont i halsen och var så svullen att jag inte kunde åka till jobbet. Jag kunde knappt prata heller, så att de förstod vad jag sa i telefonen var inget mindre än ett smärre mirakel. Utöver halsen så hade jag världens huvudvärk och kraftig förkylning och blev sängliggande större delen av dagen.

Fredagen var bättre. Jag kunde prata bättre även om det fortfarande lät som en kråka hade bosatt sig i halsen. Halsen var fortfarande svullen, men på en mer hanterbar nivå. När bemanningsföretaget ringde så var jag övertygad om att jag skulle vara frisk till på måndag.

Hmpf. Nå, det är jag inte.

Förkyld? Check.

Ont i halsen? Check.

Svullen i halsen? Check.

Men, jag är i alla fall frisk nog att gå och jobba, så det är bara att hoppas på att jag inte blir sämre igen. Egentligen borde man kanske gå till doktorn och kolla upp varför jag är så svullen i halsen, men när ska jag ha tid med det? Ringer man till vårdcentralen så får man antingen beställa en tid samma dag (om det finns någon) eller en tid 2-3 veckor fram i tiden. Att man fortfarande skulle vara sjuk då är ju ganska osannolikt, så det är helt meningslöst att boka en tid så långt fram.

Det jobbiga idag är att jag inte har sovit i natt. Alls. Varför jag inte har sovit, det kan jag inte svara på. Jag har varit trött och sömnig, men bara inte kunnat somna. Kanske går jag och lägger mig igen efter att jag lämnat barnen på förskolan. Problemet är att jag måste upp ganska snart igen för att hämta dem igen. De ska bara vara där i tre timmar idag. Tommy tyckte att jag skulle låta bli att lämna dem alls eftersom hans mamma ska se efter dem, så då skulle jag lämna dem hos henne klockan tolv. Men jag tycker faktiskt att det skulle vara synd om dem att missa så mycket förskola. De har roligt där. De saknar sina kamrater när de är hemma länge. Jag har inte det minsta skuldkänslor för att jag lämnar dem på förskolan. De har det bra där, de har roligt, pysslar och leker med jämnåriga kamrater. De har missat nog av förskolan den här terminen i och med att de har varit sjuka så pass mycket. Förra veckan var de hemma torsdag och fredag när jag var sjuk, och denna torsdag och fredag är vi lediga, så skulle de vara hemma idag också så hade de bara fått två dagar på förskolan.

Så därför lämnar jag dem idag också. Visst, det blir en väldigt kort dag för dem, men de får i alla fall träffa sina kamrater i några timmar.

It's better than nothing.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...