Thorn without a rose

Alla inlägg under mars 2013

Av rikku - 25 mars 2013 14:40

Som de flesta som känner mig vet, så är jag helt besatt av ekonomi och siffror. När jag ska göra upp en budget så gör jag inte en, utan kanske tio stycken rörande olika scenarion och till det kompletterar jag med olika listor och diagram över sparande, utgifter, lån, räntor och så vidare.


Just nu håller mitt eget räknande på att göra mig galen, helt enkelt för att jag inte kan bestämma mig för vad som är bäst att göra.


Vårt huslån kommer vara uppdelat i fyra delar, varav två är med rörlig ränta.

Jag har som mål att ha en buffert på omkring 100 000 för oväntade utgifter, större inköp, reparationskostnader och övrigt underhåll (vilket vi inte borde råka ut för de första tio åren, men ändå. Man ska vara förberedd).


Men, med tanke på lånen, är det så smart att spara undan så mycket pengar till en buffert? Eller borde vi satsa på att betala av de två rörliga lånen först, och sen spara ihop till bufferten? Om vi ska satsa på att betala av de mindre lånen först, hur stor buffert ska man nöja sig med? 20 000? 30 000? 50 000?


Aaah, jag blir knäpp! Ja, jag har räknat på det, på alla möjliga sätt, men blir ändå inte klokare på hur vi ska göra i slutändan. I dagsläget vet vi ju inte ens hur mycket amorteringen kommer landa på. Egentligen vill jag amortera på bottenlånet också, bara en femhundring i månaden, men "alla" avråder från det. Det är bättre att lägga den femhundringen på de dyrare lånen istället, säger de. Jag har räknat på det (såklart) och kommit fram till att jag förlorar 1 krona i månaden på att lägga femhundringen på bottenlånet istället för på de rörliga lånen (med dagens räntor). Är det så mycket att bråka om? Jag vill ju bara att lånet ska sjunka överhuvudtaget. Jag har tänkt lägga stor kraft på att amortera bort de dyrare lånen ändå, det är ju inte så att jag har tänkt strunta i dem bara för att jag vill amortera på bottenlånet också.


Topplånet är enkelt att räkna på. Där är det 15 års rak amortering som gäller enligt all information jag har hittat. Så där "vet" jag hur mycket vi måste amortera. Men i övrigt.. nej, jag vet inte.


Egentligen borde jag väl inte oroa mig förrän vi har fått lånet och vet räntorna och amorteringen, men det är inte så jag funkar. Jag går igenom allting flera gånger om, räknar med olika räntor, olika inkomster, arbetslöshet, ja, alla variabler jag kommer på. Jag räknar flera år fram i tiden; hur lång tid det tar att amortera bort det lånet, det lånet, hur mycket skillnad det gör i utgifter, hur räntan förändras med extra inbetalningar.. You name it, I've calculated it.


Trots detta, trots all information jag har och alla diagram jag har skapat så vet jag ändå inte vilket alternativ jag tycker är bäst. *suck*

Av rikku - 18 mars 2013 20:29

Jag vet inte vad som for i mig idag. Helt plötsligt så fick jag värsta rycket att baka! Visst, bröd behövdes ju, det var ju praktiskt taget slut, men utöver brödet så har jag även bakat äppelkrans, brysselkex och kringlor! Jag har ännu fler recept bokmärkta som jag tänkte testa att baka. Prft, jag som inte ens kan baka kakor. Egentligen. Men idag kunde jag tydligen. Vi får se om jag fortsätter med de här dårskaperna imorgon, eller om min tvättid suger all must ur mig.


Så här blev dagens resultat:


     

Av rikku - 16 mars 2013 20:42
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av rikku - 14 mars 2013 15:31

Farmor ringde idag. Farbror Kalle har gått bort. :(

Begravningen blir antagligen efter påsk.

Vila i frid, farbror Kalle.

Av rikku - 14 mars 2013 15:07
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av rikku - 13 mars 2013 18:32
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av rikku - 12 mars 2013 20:02

Ja, jag vet, man ska inte jämföra barn och allt det här, men hur ska man annars göra?

Grejen är att jag börjar oroa mig för Lilys tillväxt. Hon är nu fyra månader och hon kan fortfarande ha vissa (ganska många) av kläderna i storlek 56. Nu tog jag fram barnens hälsoböcker och jämförde.

Vanja, 3 månader: 6080 gram, 64 cm
Lukas, 4 månader: 7290 gram, 67 cm
Lily, 4 månader: 5960 gram, 64 cm

Jag hade inga siffror på när Vanja var fyra månader, men trots att jag tog siffrorna från tre månaders ålder så är de ändå lite högre än Lilys. Betänk nu att barnen hade samma längd när de föddes (nå, Vanja var 1 cm längre), och att Lily vägde nästan 4 kg, nästan 400 gram mer än de andra två. På fyra månader har hon gått upp TVÅ kilo. Hon har gått från att ha legat över den övre kurvan till på, eller strax under, normalkurvan.

Och ändå får jag bara höra standardsvaret att det är inget att oroa sig för, det är normalt. Hon har "inte hittat sin kurva än".

Existerar inga andra svar inom barnavården? Hur kan allting vara "inget att oroa sig för"?

Men tydligen är jag den enda som oroar mig angående hennes tillväxt, så vad ska man göra?

Av rikku - 9 mars 2013 18:17

Idag är jag inte så glad. :( Jag pratade en kort stund med farmor i eftermiddags, kort eftersom de skulle åka in till farbror Kalle alldeles strax. Farbror Kalle är sjuk. Mycket sjuk. Han är dement och lider väl av både det ena och det andra och han har bara blivit sämre och sämre hela tiden. För ett tag sedan drabbades han av en så kallad TIA, en slags blodpropp i hjärnan som orsakar syrebrist i hjärnan. Den här veckan har han haft två stycken andningsuppehåll och det verkar inte finnas så mycket mer att göra för honom än att finnas vid hans sida. Inte ens det hjälper så mycket då han inte känner igen folk längre.


Men farfar kommer han fortfarande ihåg. Farmor berättade att han vid ett tillfälle i veckan ville gå ur sängen, vilken han inte kan eller får göra. Så när de höll kvar honom och försökte förklara varför han inte kunde gå ur sängen så ville han ringa farfar, för han visste att farfar skulle hjälpa honom.


Det är så ledsamt och sorgligt, alltihop. Samtidigt så är det ju naturens gång, men det hjälper ju inte att man vet det. Det gör det inte mindre sorgligt. Sorgligast måste det vara för Kalles barn. Han känner inte igen dem och vet inte vilka de är. Han är så förändrad, farbror Kalle. Han har alltid varit stark, självsäker, glad. En klippa. De senaste gångerna jag har sett farbror Kalle har han varit rådvill, vilsen, svag och bräcklig och fullständigt medveten om att han inte mindes vilka folk var. Dessutom hade han magrat av något fruktansvärt. Farmor säger att det är ännu värre nu. Han väger mindre än 50 kg, säger hon. När man håller hans hand är det bara skinn och ben kvar.


Jag vet att jag aldrig kommer få se farbror Kalle igen. En del av mig vill gråta floder vid tanken och en annan del av mig är lättad över att jag inte behöver se honom i slutskedet. Jag vill ha kvar minnet av farbror Kalle som levande, inte döende.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards