Thorn without a rose

Alla inlägg den 15 oktober 2010

Av rikku - 15 oktober 2010 22:30

Ja, det är nästan som att vi har haft långhelg här. Det är bara fredag, men hela familjen har varit hemma i två dagar tillsammans. Barnen har varit krassliga, så Tommy har vabbat och jag blev, återigen, utan uppdrag, efter att ha jobbat hela två dagar den här veckan. Så alla har varit hemma och först nu börjar den riktiga helgen.


Nå, jag har ju inte varit ledig, men det är ju nästan så i alla fall i och med att de inte har ringt. Problemet är bara att man blir "ledig" först på eftermiddagen när de inte längre kan tänkas ringa. Resten av dagen får man sitta i beredskap och man kan inte slappna av förrens vid femtiden.


Tommy har tagit morgonarna med barnen, tack och lov. Nätterna har varit.. besvärliga. Lukas vaknar och är jätteledsen och vill in till oss och sova. Visst, det går väl bra. OM han sover. Men för det mesta så ligger han bara och snurrar, sparkar, klättrar och är allmänt besvärlig. Men än värre är ju att när man väl har gått med på att låta honom sova en stund i vår säng, då är det lögn i fan att få in honom i hans egen säng igen. Det blir illvrål, gallskrik och dylikt och mitt i natten är det inte vad jag vill vara med om. *suck*


Man känner sig ganska förtvivlad sådana nätter och nu har det varit så ett bra tag, vilket resulterar att jag är helt förstörd på morgonen. Idag fick Tommy komma in och väcka mig och säga till mig att komma upp. Då var klockan elva..


Inte för att jag var piggare för det. Jag har också varit småkrasslig i ett par dagar och förkylning i kombination med extrem sömnbrist blev inget bra resultat. Jag har varit trött, hängig, haft huvudvärk, varit illamående och rent allmänt känt mig sjuk. Inte har jag haft det tålamod man borde ha heller. Barnen har känts extremt gnälliga (kan ju hända att de varit gnälligare än vanligt också i och med att de också är sjuka), de har bråkat med varandra, klängt på mig, sparkat på varandra vid middagsbordet och helt plötsligt blivit totalt döva för tillsägelser. *suck igen*


Jag vill bara slita håret och skrika rakt ut ibland. Så fort barnen är i samma rum så bråkas det. Antingen om leksaker eller om platsen som nån sitter på. Vid matbordet så sitter de och sparkar på varandra och inte hjälper det att vi säger till dem heller. Det enda raka är nog att byta plats på dem så de inte når varandra längre.


Vanja driver mig ju till vansinne också. Hon pratar. H-e-l-a  t-i-d-e-n. Det tar aldrig slut! Visst är vi glada åt att hon pratar så bra, men att hon hela tiden ska "berätta" saker, det är ganska så störande. Exempelvis:


"Pappa, vad gör du?"

"Jag dricker mjölk".

"Mamma, pappa säger att han dricker mjölk".


Konstant. Hela tiden. Oavbrutet. Om allting! Speciellt vid matbordet, naturligtvis, vilket resulterar i att hon pratar mer än hon äter. Middagen kan ta 1-2 timmar för henne att avsluta. Jag tycker inte att vi ska kasta i oss maten, absolut inte, men att sitta i två timmar, det är bara för mycket. Naturligtvis får jag då höra från mamma att när jag var liten så åt jag minsann hur långsamt som helst. Så därför ska jag inte klaga över att Vanja äter långsamt.


Problemet är inte att hon äter långsamt. Problemet är att hon INTE ÄTER. Hon pratar. Hon leker. Hon bråkar. Hon surar. Men hon äter inte. Ofta slutar det med att jag får mata henne och det tycker jag inte att jag ska behöva.


Nej, usch, nu blev det ett gnällinlägg, känner jag.


Jag var ute med Lukas på eftermiddagen i alla fall. Vanja ville inte följa med, så vi gick själva så var Vanja och Tommy kvar inne. Det var trevligt. Kallt, men trevligt. Vi sparkade i löv, Lukas bar på en tung sten och vi promenerade en sväng. Lukas frågade vad en kvinna hette som vi passerade, men det kunde jag inte svara på. :)


Han pratar otroligt mycket mer nu. Inte så bra fortfarande, men vi förstår många fler ord nu. Tyvärr tror jag inte utomstående förstår så mycket, men det kommer det också. Det viktiga är att han förstår mer och försöker uttrycka sig mer och mer. Han säger fortfarande inte sitt eget namn, vilket jag kan tycka är märkligt, men nu kallar han Vanja vid namn åtminstone. Så familjen består av, i Lukas ord, "mamma", "pappa", "Nenna" och "mig". (Han säger inte exakt "mig", men jag kommer inte ihåg just nu vad det är han säger, men det är ordet "mig" han menar i alla fall).

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards