Puh, för den här dagen! Som jag skrev i förra inlägget så började dagen kvart i fyra med att Lukas kräktes. Han kräktes var 5:e, var 10:e minut fram till ungefär 12-tiden. Jag har torkat spya i alla rum utom köket, och oräkneliga är de antal gånger jag stått med Lukas hukad över toaletten då stackarn har hulkat upp de där äckliga slemklumparna.

Men mellan alla toalettbesök så har han varit pigg och kry. Han har inte ens varit särskilt gnällig. Fast när Tommy och Vanja kom hem, då började det.. Syskonkärlek, minsann. De triggar varandra; gnäller, skriker, bryter ihop, knuffas och tjatar. Det är först när man har dem var för sig som man märker hur annorlunda de blir när de är tillsammans. Märkligt, men så är det.

Efter 12-tiden så lugnade det ner sig i alla fall. Vi har i och för sig mest tagit det lugnt, Lukas och jag. Vi har tittat på TV, gosat i soffan, lekt i barnens sovrum, men bara väldigt stillsamma lekar. Jag försökte få honom att sova middag, men det ville han inte alls vara med på och jag hade inte hjärta att insistera. Inte idag, när han har mått så dåligt. Han sov en kort stund på morgonen, strax före nio somnade han, men inte ens en timme senare var han uppe och kräktes igen. Gröten, som jag fick i honom utan problem, fick jag torka upp i soffan, på mattan och på golvet i vardagsrummet.

Nå, efter den korta vilostunden på morgonen så sov han ingenting. Jag trodde att det skulle bli problem att hålla honom vaken vid middagen, men det gick faktiskt bra. Han åt inte så väldigt mycket, men han fick i alla fall i sig mat, och fick behålla den.

Vid halv sju lade vi barnen. Efter en flaska välling så somnade Lukas på stört. Inte ens en gång försökte han gå upp ur sängen, inte en gång klagade han över att det var dags att sova (om man räknar bort innan de kom i säng, förstås).

Tänk om det kunde vara så här lätt jämt vid läggdags. Men nej, det krävs en halv dags spyor för att läggningen ska vara smidig. Jaja. Nån vacker dag blir väl alla nattningar så här enkla. :) "Problemet" är bara att jag är i samma skick. Jag har också varit vaken sen kvart i fyra och är ganska mörbultad själv. Jag skulle nog också kunna somna på stört.

Nåväl. Lite fick jag i alla fall gjort idag. Jag har sökt tre jobb, varav ett är här i Alingsås. Det här i Alingsås skulle vara det bästa, faktiskt, eftersom det är ett svetsjobb. Men hey, vem är kräsen? Jag kan tänka mig att jobba med det mesta, sålänge det är ett jobb jag trivs med. Jag är förbaskat anpassningsbar och har inte alls höga krav. Det jag känner just nu är väl att jag helst vill jobba med vuxna människor. Jag är liiite trött på att jobba med 18-20-åringar. Jag har absolut inget gemensamt med dem och det är nästan omöjligt att föra ett samtal med folk som bara pratar om vilken fest de var på i helgen, vilken fest de ska på nästa helg och hur fulla de var och så vidare. That's not my life.

De, i sin tur, tycker naturligtvis att det är dötråkigt att prata med mig som bara pratar om barnen, mer eller mindre.

Nåväl. Vi får se om jag får mer gjort imorgon. Helst hade jag velat lämna Lukas till förskolan, men de verkar tro att han har varit magsjuk och vill inte ha dit honom, så jag måste väl hålla hemma honom imorgon också.. *suck*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...