Kissen är sjuk.

I två veckors tid har hon varit hängig och inte velat äta. Idag var vi hos veterinären med henne. Jag har misstänkt att hon är förstoppad, men vi ville inte köpa laxermedel utan att en veterinär fått titta på henne först, och tur var väl det.

Vi fick en tid till veterinären nu ikväll och under eftermiddagen hade vi noterat ytterligare en underlig sak med Kissen. Hennes tandkött var alldeles gult och läskigt. När vi kom till veterinären så fick vi upprepa allting som vi redan hade sagt i telefon.

• Kissen äter inte, och har inte gjort så på två veckor.
• Inte ens när vi lockar med hennes favoritmat, såsom rå fisk och rått kött, vill hon äta.
• När vi gör rent hennes låda så finns där inget bajs, bara gult klet.
• Hon är inte gammal, bara fem år.
• Hennes tandkött är gult.

Veterinären kollade direkt på hennes tandkött och även hennes ögon, som också var gula. Sen behövde han inte titta mer.

Kissens lever är skadad. Hepatit. Det finns inget man kan göra åt det. Inga mediciner, ingenting. Det kan gå över av sig självt, det är sånt man inte vet. Det är bara att vänta och se. Det enda vi kan göra är att försöka få i henne näring, vad som helst. Vi fick en liten spruta för att få in vätska i hennes mun. Om vi vill kan vi lägga in henne på sjukhus där hon får ligga med dropp, men det är inte säkert att det hjälper. Dessutom kommer hon få ligga i en bur då hela tiden och det hjälper knappast på hennes kämpavilja.

Risken är dock stor att vi måste fatta beslut om att avliva Kissen. Men så länge det finns en chans att hon kan överleva, så ska hon få den chansen. Jag hoppas att hon orkar kämpa så länge att vi får se om hennes kropp klarar av att hela den här skadan. Det värsta är att det inte finns något vi hade kunnat göra för att förhindra det, och inget vi kan göra för att göra det bra igen.

Man känner sig ganska så hjälplös.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...