Jag håller nog på att driva Tommy till vansinne. Jag sitter och rabblar siffror till förbannelse här hemma. Siffror på våra lån, våra besparingar, avbetalningsförslag, prognoser och planer. Siffror på beräknade inkomster framöver, lek med siffror baserat på om Tommy har jobb, men inte jag, siffror på om båda har jobb och om ingen har. Jag sitter och räknar på vad det skulle kosta oss att köpa hus och hur mycket vi skulle kunna amortera och hur lång tid det skulle ta att betala av ett lån på 1.5 miljoner.

I grunden ligger att jag vill bli av med mitt CSN-lån. Vi har tillräckligt undansparat för att kunna betala av hela CSN den här månaden och ändå ha en liten buffert kvar. Det vore jätteskönt att bli av med CSN-lånet. Det skulle göra en skillnad på nästan 500 kronor i månaden och det skulle ju vara 500 kronor mer vi hade kunnat lägga på sparandet.

Men. Det finns naturligtvis ett "men" med. Från och med måndag är Tommy arbetslös igen. ABB vill ha honom kvar, men de får inte boka honom från Adecco. Adecco säger "nej" av en väldigt enkel anledning. Förlänger de hans anställning mer så måste de ge honom fast anställning och det vill de inte. Eventuellt ska ABB försöka ordna så att de kan anställa honom själva, men det är inte helt enkelt och det är inget vi ska räkna med, säger de. Det är bara att vänta och se och under tiden måste Tommy naturligtvis söka andra jobb.

Så, på grund av att Tommy blir arbetslös så är det kanske dumt att tömma sparkontot så pass mycket bara för att få 500 kronor mer i månaden. Men jag har fyra förslag på hur vi kan göra med mitt CSN;

• Vi kan betala som vi ska ett tag till och när skulden krympt ännu mer betalar vi in hela resterande beloppet så vi inte påverkar bufferten alltför mycket.
• Vi kan göra små extra inbetalningar i några månader och se hur det funkar. Funkar det inte så avbryter vi och återgår till att betala var tredje månad. Funkar det så fortsätter vi och krymper ner skulden drastiskt och betalar vid lämpligt tillfälle in resterande pengar.
• Vi kan annars betala in som vanligt fram till årsskiftet och sen, efter jul med alla kostnader som tillkommer där, se hur mycket pengar vi har över och då ta diskussion om huruvida vi ska betala in allt eller ej.
• Eller så betalar vi in hela CSN den här månaden och blir av med det en gång för alla.

Mitt långsiktiga mål är att vi ska bli av med både CSN och billånet och dåraktigt nog tror och satsar  jag på att vi ska kunna göra detta innan nästa år är slut. Om man betänker att avbetalningstakten i dagsläget gör att båda lånen ska vara avbetalda om fem år så förstår ni kanske hur orimligt det antagligen är. Men jag är optimist.

Jag vet att jag hade storslagna ekonomiska planer för ett antal år sen och det blev ju inget med dem, men förutsättningarna har ändrats ganska dramatiskt sen dess så jag tror att det här kommer funka. Utan båda lånen skulle vi ha nästan 2500 kronor extra varje månad. Om vi tömde sparkontona helt och hållet för att bli av med lånen (så mycket pengar har vi inte, men vi låtsas att vi hade det för en stund), då skulle det ju ändå gå ganska fort att bygga upp bufferten igen om man kunde slänga in 2500 kronor till, utöver det vi brukar spara undan. På ett halvår så skulle vi ha fått ihop 15 000 extra på sparkontona och det är ju inte illa.

Ja, när det gäller ekonomi och budget så kan jag sitta i evigheter och resonera fram och tillbaka, älta scenarion och möjligheter, potentiella inkomster och möjliga minskade utgifter och det tar liksom aldrig stopp. Pengar fascinerar mig och mitt mål är att vi ska ha en god levnadsstandard (det har vi redan) och en rejält tilltagen buffert (vi har en liten än så länge) och råd att köpa hus (det är vi långt ifrån). Jag vill inte att vi ska behöva oroa oss för pengar och vi ska ha råd att köpa saker utan att fundera på om det är ett bra tillfälle att göra det på eller om vi behöver pengarna till något annat. Pengar till "något annat" ska finnas och vi ska ändå kunna köpa exempelvis nya kläder till hela familjen.

Därmed är inte sagt att jag strävar efter att bli rik, för det gör jag inte. Jag vill inte ha flera miljoner på banken, jag vill bara ha tillräckligt med pengar för att vi ska ha det gott ställt. Att både jag och Tommy är ett par Spara, det underlättar ju. Tidigare var jag tillsammans med en Slösa och då fanns det aldrig några pengar. Det fanns bara skulder som växte och så vill jag inte ha det igen. Men det oroar jag mig inte för heller. Tommy och jag är ganska så överens när det gäller ekonomin. Han tycker bara att jag är lite för hetsig när det gäller CSN-lånet. Jag har pratat i nån vecka eller två om att vi borde betala av det så snart som möjligt, nu när vi har möjligheten, och han är nog ganska trött på det. :)

En annan sak angående ekonomi är att jag har bokat "Ekonomikollen" hos banken. Det ska bli spännande att se vad de har att säga om vår ekonomi och vad de har för åsikter. Det finns bara en sak jag vägrar, och det är att placera våra pengar i fonder eller aktier. Det ska finnas exakt noll procents chans att pengarna minskar som vi sparar undan. Noll, nil, zip, zero, none. Må vara att en fond är "lågrisk", nyckelordet där är ändå "risk". Det gör mig ingenting att sparräntan är nästintill noll. Jag sparar inte pengarna där för att få räntan, jag sparar dem för att spara dem, inte riskera att förlora dem.

Nå, jag ska i alla fall fråga dem om vad de anser att vi borde göra med CSN-lånet, betala nu, eller sen. Betala extra, eller låta bli. Sen ska jag nog fråga dem om möjligheterna för oss att få ett lån och hur mycket det kostar utöver lånet att köpa hus.

Det ska bli spännande att prata med en riktig expert. Tommy tycker att det känns onödigt för jag har ju så bra koll på vår ekonomi ändå, men oavsett hur man vrider och vänder på det så är jag inte någon expert och det vore skönt att bolla mina tankar med någon.

Hoppas vi får en tid snart. :)