Här går det undan. Tiden springer iväg och jag hinner inte ens uppdatera min blogg om allt som händer. Antagligen glömmer jag bort att skriva om mer än hälften av allt jag hade tänkt skriva ner, men det är svårt att göra något åt det, känner jag.

Nå, Vanja har i alla fall varit på 4-årskontroll på BVC. Det är verkligen inte tätt mellan besöken där när de börjar komma upp i åldrarna, och det är väl tur det, i och för sig. Vem skulle ha tid att springa där för jämnan när man jobbar? Nå, hur som helst. I måndags var vi iväg på kontrollen. Det undersöktes hur hennes syn var, om hon visste vad olika saker var (mössa, fot, bulle etc), om hon kunde stå på ett ben, om hon kunde gå balansgång och så vidare. Först var hon jätteblyg och när vi skulle göra syntestet började hon nästan gråta. Hon ville inte ha någon lapp för ögat, så det slutade med att jag fick hålla för ena ögat istället.

Men hon klarade sig bra. Hon fick godkänt på allting. Sista raden på tavlan klarade hon  inte, men det behövdes tydligen inte heller. Hon vägdes och mättes också och uppvisade 18 kilo och 110 cm. Hon följer fortfarande sin kurva perfekt, som hon alltid har gjort.

Till hösten ska Lukas också in på kontroll, men det är ju ett tag dit.

När det gäller jobbet så har jag anställning till mitten på juli nu. Ända fram till semestern, alltså. Och jobba, det får jag verkligen göra. Det är övertid på övertid på övertid. Den här veckan har jag jobbat över till 02 tre dagar (fjärde dagen sa jag nej, jag orkade inte) och på söndag ska vi in och jobba igen. Pust. När ska man få vila ut, egentligen? Men det ger ju gott om pengar, i alla fall.

Jag hoppas att vi ska kunna spara en hel del den här månaden. Vi vet inte än om Tommys löneförhöjning har kickat in än, eller om vi måste vänta ännu längre innan han får höjningen samt det retroaktiva som de har lovat. Min löneförhöjning kommer i alla fall den här månaden. Skönt! Nu ska det bli ordning på ekonomin igen. Jag grämer mig fortfarande över att vi fick tömma sparkontona helt för mitt körkort, men det kommer väl kännas bättre när vi sparat ihop de pengarna igen, antar jag. 

Körkortet däremot grämer jag mig inte ett dugg över. Jag är så glad att ha det, äntligen! Nu när Tommy är föräldraledig så tar jag bilen till jobbet och det är så skönt! Dels att slippa tänka på bussar, spårvagnar, byten och hur jag tar mig hem, och dessutom kan jag sitta och lyssna på musik och sjunga med hur högt jag vill utan att det stör någon. :) Den första veckan hade jag gpsen på för att vara säker på att jag skulle hitta och ligga i rätt fil i god tid och så vidare, men nu har jag lärt mig vägen och behöver den inte längre. Inte för att hitta till jobbet och hem igen i alla fall. Fast imorgon ska jag tanka bilen, så då måste jag använda gpsen igen, för att hitta smidigaste väg till macken och sen hem därifrån. Gps är en underbar uppfinning.

Födelsedagar börjar det bli igen också. Idag fyller svärfar år, så vi ska promenera över dit senare. Svägerskan är höggravid och ska föda när som helst (i måndags var det beräknat, men ingen bebis ville komma ut då). Sen har vi ju vårt eget födelsedagsbarn här hemma nästa vecka. Vanja fyller fyra år och det måste firas, såklart. :) Jag har ingen aning om vad vi ska köpa än bara, men det brukar lösa sig. :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...