Usch. Nu har jag varit hemma i en veckas tid för att jag är sjuk. :/ Tommy mår bättre, så han är på jobbet idag. Själv har jag sovit bort hela dagen nästan. Känns ganska kasst.

Det värsta är att man vet inte om jag är sjuk på "riktigt" eller om det är min graviditet som gör att jag mår så här. Fast jag har förstås aldrig hört talas om att folk får feber av att vara gravida.. Men omöjligt är det säkert inte.

Imorgon måste jag vara tillräckligt bra för att jobba, dock. Annars måste jag till en läkare och skaffa ett sjukintyg och det vill jag helst slippa. Gå till en läkare för detta känns mest som bortkastad tid. Antagligen skulle han/hon bara säga att det beror på graviditeten och att det går över eller nåt sånt. Men jag vet förstås inte. Hur som helst så behöver jag jobba. Det kostar för mycket att vara sjuk länge.

Det enda som är bra med att vara sjuk är att man får mycket vettigt gjort. Vi har fixat bil, lån, försäkring, ringt om lägenheten, fixat bilplats etc. Det är duktigt gjort. Men det bör man ju vara också när man ändå inte gör annat än är hemma.

Bilförsäkringen fixade jag hos Folksam. De hade ett mycket bra erbjudande, tycker jag. 6700 om året ska vår helförsäkring på Mazdan kosta. Hade försäkringen stått på Tommy så hade den kostat omkring 20-22 000 och det är ju lite värre. Nu kommer de dra ungefär 550kr/månad och det är helt okej tycker jag. Det är inte alltför ansträngande för ekonomin.

Jag skickade ett sms till Samuel idag. Nu har jag verkligen tröttnat på att vänta på att han ska skicka min tavla. Han har haft ett ÅR på sig nu och jag har inte fått den än. Så här skrev jag:

"Hej Samuel. Nu har jag tröttnat på att tjata om min tavla så eftersom du så gärna vill ha ett minne av mig så kan du behålla den då. Själv kommer jag nu kasta fotografierna som jag av misstag fick med. Det är ett foto av din mamma på hennes 50-årsdag och ett foto av dig på en fyrhjuling. Skulle du ångra dig så har du till sista oktober på dig. Sen är det försent."

Jag vet inte om det hjälper, men nu vet han hur saker och ting ligger till i alla fall. Smset kan leda till en av två saker, som jag ser det.

• Antingen ignorerar han smset och struntar i både sina fotografier och min tavla.
• Eller också vill han ha sina fotografier och kommer skicka min tavla för att få tag på dem.

Men jag vet inte. Han är ju rätt oförutsägbar, så han kanske reagerar på nåt helt annat sätt. Vilket som så är jag trött på honom, och har varit det ganska länge nu. Jag har bett mamma att sy en ny åt mig och hon har lovat att göra det. Hon har kvar möstret och allting, så förhoppningsvis så ska det inte vara några större problem att få en ny.

Oh well. Det är bara att vänta och se. Antagligen får man väl ingen respons alls.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...