Idag såg vi på den tredje Harry Potter-filmen. Jag har tidigare varit väldigt, och då menar jag verkligen väldigt negativt inställd till filmerna. Böckerna däremot älskar jag. Men jag tänkte att jag ger dem en andra chans då. Det är många som anser att filmerna är hur bra som helst. (Lustigt nog är det ofta folk som aldrig har läst böckerna. Men det kanske är ett sammanträffande..)

Nu har vi som sagt sett de tre första filmerna. Jag har två filmer kvar att titta på, resten är inte producerade än.

Alltså. Jag försöker verkligen. Det gör jag! Jag försöker ha ett öppet sinne, försöker tänka att "de måste ändra lite, de kan inte följa böckerna hela tiden" men det hjälper inte särskilt mycket.

Jag irriterar mig. Mycket.

De kastar om händelser. De ändrar på vem som säger/gör vad. De förklarar nästan ingenting och det är böckerna annars väldigt duktiga på att göra. De plockar bort händelser. De förkortar. De lägger till.

Den senaste filmen nu, Harry Potter och fången från Azkaban, den hastade igenom allting. Som min älskade sambo så passande uttryckte det; det kändes som om allting hade utspelat sig på en vecka på sin höjd, inte ett helt skolår.

Tyvärr måste jag hasta mig igenom det här inlägget också på grund av klockan. Men jag kan inte hjälpa att undra vad jag kommer anse om de återstående filmerna..

Fortsättning följer imorgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...