Oj då. Det har helt plötsligt gått jättelång tid sedan jag bloggade senast. Det beror på flera faktorer. För det första så har jag jobbat och inte riktigt orkat med datorn under veckan. För det andra så har mamma varit här och hjälpt till med barnen, och då sitter man ju inte heller så mycket vid datorn, när man har besök alltså.

Nå. Nu sitter jag, uppenbarligen, här i alla fall och ska försöka plita ner något litet i alla fall. Jag är hyfsat trött idag också, det är sent och vi har varit på besök hos Krille och Piia hela eftermiddagen och kvällen. Som vanligt när vi är hos dem eller de hos oss så rasar ungarna omkring som små jehun. Det springs, skrattas, leks, skriks, de ramlar, slår sig, bråkar om leksaker och har allmänt roligt. Men det är ganska tröttande att som vuxen lyssna på allt detta, även om jag naturligtvis vill att barnen ska leka och ha kul. Men huvudet orkar inte med hur mycket som helst. (Jag hade nog inte passat som förskolelärare, gissar jag). Vi gick hem vid halv tio, ungefär och barnen var naturligtvis jättetrötta. Vanja blev lite ledsen när vi lade dem, hon ville att jag skulle sitta ner bredvid henne så hon kunde pilla i mitt hår, men jag orkade inte. Jag ska ju strax lägga mig själv också.

Arbetsveckan har gått bra. Den har varit lång och slitsam och man får minsann veta att man lever när man jobbar på Volvo, kan jag säga. Men det har ändå gått bra och varit kul. Jag har fått massa beröm och det känns lite genant. Jag har lite svårt för att ta beröm på ett bra sätt. Detsamma gäller kritik, för den delen. Jag försöker vara lika snabb som min handledare, men det är mer eller mindre omöjligt för mig i dagsläget. Kanske kan jag klara det när jag har jobbat där nåt halvår eller så. Men just nu får jag fokusera på att göra rätt och senare på att bli snabb.

Denna vecka har jag jobbat dagtid och nästa vecka blir det kväll. Vi får se hur det går.. Just nu känns det tungt att tänka på. Jag kommer inte få träffa Tommy alls under veckan (annat än när jag går och lägger mig vid halv två-två) och om barnen vaknar tidigt så kommer jag inte få någon sömn alls och hur ska jag kunna jobba då? Det kanske är att ta ut problem i förskott, men det oroar mig faktiskt. Samtidigt så vill jag ju klara av att jobba de tider som gäller. Hur ska jag annars kunna hoppas bli fastanställd?

Nåja. Vi får se hur det går och hålla tummarna för att det kommer funka.

Från det ena till det andra; jag läste en komisk grej på forumet idag. Det måste nästan vara ett troll som har skrivit det, för jag fick det verkligen inte att gå ihop. H*n påstod att de har inkomster på 120 000 i månaden (efter skatt) och att de har det tufft ekonomiskt eftersom de lägger 25 000 i månaden på boendet. Men oj, då har de ju bara 95 000 kronor kvar i månaden att lägga på övriga räkningar, mat, kläder och övriga utgifter. Stackars dem!

Seriöst. Jag kan inte ens föreställa mig vad som kostar så mycket varje månad. Till råka på allt så påstod h*n också att de hamnade på minus nästan varje månad! Gosh! Det kan ju inte vara sant, tänker jag. Det låter som en ekonomisk omöjlighet.

Själv känner jag mig helt lyrisk inför tanken på hur vår ekonomi kan utveckla sig om jag får fortsätta vara kvar på Volvo. Jag står alltså inför möjligheten att tjäna 25 000 i månaden (före skatt). Jag har ALDRIG i hela mitt liv tjänat så mycket pengar! OM jag får så mycket och OM jag får den summan varje månad, då skulle vi kunna spara hur mycket pengar som helst. 5-10 000 i månaden, eventuellt!

Förstår ni hur mycket pengar det ÄR? Vi skulle kunna betala av hela billånet i år! Vi skulle kunna spara ihop pengar till att köpa hus! (Ja, kanske inte I ÅR, men hyfsat snart i alla fall). Vi skulle kunna leva världens lyxliv och ÄNDÅ kunna spara! (Så hur fan man inte kan ha något sparande om man tjänar 120 000 i månaden, det är ju skrattretande. Måste vara ett troll, som sagt).

Men, jag får inte låta fantasin rusa iväg med mig. Först och främst måste jag se vad jag faktiskt får i lön, vilket vi får reda på i slutet av mars, och SEN kan vi börja göra riktiga prognoser. Jag tror inte att jag faktiskt kommer tjäna så mycket som 25 000, men jag har hopp om det i alla fall. :) Hopp och drömmar..

Men först måste jag se hur jag klarar av verkligheten. Sen kan drömmarna få ta form.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...