Ja, okej, det är konstigt, men av någon anledning så blir det mindre bloggande ju mer tid till det jag har. Nu under semestern har bloggandet varit under all kritik och det här är vår sista semestervecka. Nästa vecka är det tillbaka till jobb som gäller för både mig och Tommy.

Idag har varit värsta otursdagen för mig. Ja, strikt taget började det ju redan igår. Jag har börjat få tandvärk, lite så där molande som kommer på kvällarna och sen går över. Igår kom tandvärken igen (konstigt nog kom den i samband med att jag fick en kallelse från tandläkaren..) men den här gången var det inte bara lite tandvärk utan ordentlig, som verkligen gjorde ont. Den höll i sig hela kvällen och när jag gick och lade mig slutade den inte utan bara fortsatte att bli värre. Hela natten låg jag och vred och vände på mig och hade ont. I och med att jag är gravid så får jag ju inte heller ta Ipren, utan måste nöja mig med Alvedon, som inte hjälper ett smack (fast jag vågar ändå inte låta bli att ta dem.. tänk om de faktiskt hjälper och det blir värre om jag inte tar dem?). Så hela natten gick utan att jag fick någon sömn och dessutom skulle vi upp tidigt så när Lukas vaknade var det ju bara att gå upp och äta frukost.

Där var otursgrej nummer ett, så att säga.

Anledningen till att vi skulle upp tidigt var att vi skulle iväg till bemanningskontoret för att hämta ut mina nya arbetsbyxor som äntligen hade kommit. Jag hade propsat på att prova byxorna innan, och tur var väl det.. När jag skulle prova dem så visade det sig att de inte ens kom över låren, så små var de. :/ Så det var ju bara att lämna dem och hoppas på att de hinner få hem nya (som passar!) innan jag börjar nästa vecka.

Otur nummer två, check.

Tredje oturen är väl inte direkt min otur, utan mer Tommys, men eftersom det är jag som får springa till Willys hela tiden så räknar jag in det som min. Snusen som Tommy snusar har varit slut på Willys ett tag. Att få tag på en stock av den sorten är alltid besvärligt, men nu har det varit helt slut. Det skulle komma leverans idag och när jag var på affären första gången så hade leveransen inte kommit än. Andra gången så hade leveransen kommit, men! Det visade sig att just den sorten som Tommy vill ha var inte med. Någon hade glömt att beställa... Kul. :/

Otur nummer fyra som är den värsta efter tandvärken, kom vid middagen. Vi hade gjort jättegod mat, makrill i ugn och stekt potatis, väldigt gott, men lite pilligt eftersom makrill, precis som all fisk, har rätt mycket ben i sig. Genom hela middagen så gick det ändå rätt så bra, fram till det sista.. Då fick jag ett fiskben i halsen, som dessutom inte ville lossna! Vips, så låg jag raklång över toastolen och kräktes upp allt jag ätit idag. :/ Benet lossnade, men länge efteråt så var det irriterat i halsen så det kändes som att det satt kvar. Usch.

När jag var på Willys andra gången så köpte jag glass också. Tanken var att jag skulle bedöva bort smärtan i käften med kall glass, vilket resulterade i en otrevlig upptäckt. Det verkar nämligen som att min avbitna tand (bet sönder den nån gång i februari-mars eller nåt sånt) har övergått till att vara en "tand-med-hål-i", vilket gjorde att glassen inte alls hjälpte, tvärtom. Istället för att kyla ner och bedöva så gjorde glassen så att det isade i hela vänsterkäken. Mycket otrevligt.

Istället fick jag loota frysen på is och körde ispåse mot kinden som bedövning. Det funkade. Jag får nog göra om det senare så ska vi se om jag kan få lite sömn i natt.

Imorgon ska vi åka till Karlstad och hälsa på syster-yster, så det vore ju trevligt om man kunde vara lite människa då. Idag har jag inte varit särskilt kul. Jag har varit trött, grinig, haft ont, skrikit, haft noll tålamod och varit allmänt hängig också. Kort sagt, en person man inte vill vara i närheten av. Synd om barnen som inte kan välja att inte vara i närheten av mig.. :(

Jag får bara hoppas att de förlåter mig för min grinighet.

Vad har vi mer gjort under semestern då? Ja, vi var ju bortresta hos pappa en vecka, det skrev jag ett snabbt inlägg om. Sedan har vi också varit på Borås Djurpark och Liseberg. Liseberg var verkligen underbart roligt för både oss och barnen. Okej, det var rätt mycket folk så köerna var ju skitjobbiga, men barnen klarade det rätt bra. Lukas blev lite rädd i bergochdalbanan och båda barnen blev jätterädda i Flumride (som de hade tjatat om att få åka). Tyvärr var inte jag med i Flumriden. Gravida avråddes från att åka och jag är inte dummare än att jag lyssnar på såna råd. Men det märkte vi först efter att vi stått i kön i typ 15-20 minuter så Tommy fick ju åka med barnen.

Vad har vi mer gjort? Jo, vi har firat barnens kusin som fyllde sju år. Det var mycket roligt. :) Kul att få träffa dem och se lill-kusinen som är ett år och världens sötaste. Såklart. Tommys mormor fyllde även år häromdagen så då var det kalas igen. Inte så mycket lugnare eftersom alla barnen var med där också. :)

Graviditeten fortskrider också, såklart. Jag är nu i vecka 26 och magen är ganska stor. Jag ser inte fram emot att börja jobba igen och få ont och illamående igen, som jag hade innan semestern. Nu när jag har varit ledig har jag faktiskt mått väldigt bra, så man märker ju tydligt vilken skillnad det gör att kunna ta det lugnt istället för att jobba nio timmar om dagen. Jag hoppas verkligen att Försäkringskassan godkänner min ansökan om havandeskapspenning. De borde göra det, med tanke på vilket jobb jag har, men i och med att det trots allt är Försäkringskassan vi pratar om, så kan man ju aldrig veta säkert. Oron för att man ska få en handläggare som tycker att tungt industrijobb är det mest optimala för en gravid kvinna, finns ju ändå där. Man har hört många skumma historier..

Oro, blandat med hopp, finns även i en annan aspekt. Vi har nämligen sökt en lägenhet, en femma, inte långt härifrån och vi hoppas förtvivlat att vi ska få den. Men oron för att vi inte har stått tillräckligt länge i kön.. ja, den är påtaglig. Ansökningstiden gick ut i förrgår och ännu har vi inte fått något meddelande om att vi blivit erbjudna visning. :( Tommy har väl mest hopp, men själv förtvivlar jag. Jag tror inte att vi får den. Jag tror att vi hade fått ett meddelande redan om vi hade varit med och kunnat bli erbjudna lägenheten. Lägenheten hade antagligen varit perfekt för oss, stor, rymlig och med plats för oss alla fem. Okej, dyrare än den vi har, men det lär vi ju få räkna med oavsett när vi byter upp oss. Vi hade kunnat ha tvättmaskinen i lägenheten, plats för bebisen, barnen hade kunnat antingen få varsitt rum eller ett sovrum och ett lekrum och det hade varit jättebra. Dessutom hade vi kommit närmare barnens förskola, vilket inte heller är att förakta.

Men, som sagt.. jag tror inte vi får den.. Det gör mig ledsen, men vi kan ju inte räkna med att få allting. :/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...