Okej, nu har jag lugnat ner mig lite och ska ge mig in på ett nytt försök att skriva inlägget. Det tråkiga är bara att jag skulle så gärna vilja skriva exakt så som jag hade gjort och det är omöjligt. :/ Nu kommer det bara bli ett blekt försök att återskapa det jag redan hade skrivit.

Nåja. Kanske är bäst att försöka strunta i vad jag hade skrivit och bara skriva ett helt nytt? (Yeah, right..)

Hur som helst. Dagarna springer iväg. Vi är redan i slutet av september och jag känner att det finns så mycket som måste göras innan bebisen kommer (framför allt; köpa en byrå! Aaah!) men när jag är ensam hemma så blir jag på något sätt så ineffektiv och orkar knappt ta itu med något alls. Jag känner mig mest stressad över att veta att jag "snart" ska gå och hämta barnen igen och jag skulle behöva hinna med det och det och det och det innan jag ska gå. Resultat? Du gissade rätt. Knappt något alls blir gjort istället. :/

Nåväl. I fredags åkte jag och barnen iväg till Frölunda Torg i alla fall med intentionen att köpa nya vantar till barnen. I princip alla vantar jag har hittat från förra året har minst ett hål på varje vante och så kan vi ju inte ha det. Så vi for till Torget. När vi kom fram så möttes vi av en häpnadsväckande syn. Det var knökfullt med människor inne på Torget! Jag trodde först att det hade hänt något, typ en olycka av något slag, men några sekunder senare upptäckte jag att alla människor bildade en kö. A-ha! Just det, Expert hade ju konkursutförsäljning. Det förklarade saken. Men kön var bland den längsta jag sett på riktigt. Den gick genom hela Torget! (Undantaget kön i Amsterdam. Den är svårslagen).

Nå, som tur var så skulle ju inte vi in till Expert, så vi gick förbi kön. Ju mer av kön vi passerade, desto mer blev jag full av skratt. Trots att jag såg den med mina egna ögon, så hade jag svårt att tro att det var sant. Jag var tvungen att ringa Tommy och tala om vad jag såg. :D Egentligen skulle man nog tagit ett kort också, men det gjorde jag inte.

Istället koncentrerade vi oss på vår uppgift, att hitta vantar. Vi gick in i klädaffär efter klädaffär. Aldrig hade jag väl trott att det skulle vara så svårt att hitta vantar till barnen! Kanske är det så att säsongen inte har kommit igång än, men det var väldigt dåligt utbud, och det som fanns var i mina ögon väldigt dyrt.

Ju längre vi gick, desto varmare blev vi. Eftersom det var så mycket folk inne på Torget så steg temperaturen väldigt högt, väldigt fort. Till slut sa jag till barnen att "nää, nu går vi in i den här affären och köper de vantar som finns, oavsett pris och utbud". Jag klarade inte av mer. Jag var nära att svimma av värmen och behövde desperat få sätta mig ner och dricka något. Så vi gick in på Åhléns och hittade rätt snabbt till vantarna. Vi valde två tvåpack och köpte dem direkt. Lukas ville ha svarta och Vanja blå, så det fick de. När vi hade betalat så letade vi snabbt upp ett fik och köpte dricka och Festis. Det var inte billigt, såklart, men det var helt klart värt det.

När vi väl var vederbörligt vederväckta så återupptog vi sökandet. Nu när vi hade vantar skulle jag försöka hitta ett par kängor till Lukas. Vanja hade fått nya kängor ett par veckor tidigare eftersom hennes skor var helt sönder och sandaler eller gummistövlar är ju inte så kul att välja på nu när hösten är här. Men Lukas behövde också kängor och det är inte helt lätt att hitta skobutiker som dels säljer barnskor och dels har skäliga priser på sina skor. Enligt mig så är det bara Din Sko som har det, så vi letade upp den butiken direkt. Som tur var så hittade vi nästan direkt ett par kängor som Lukas ville ha. De såg rejäla och tåliga ut, och var dessutom snygga, enligt mitt tycke. Dessa var det:

www.putfeetfirst.com/se/dinsko/Kille_+_Tjej/Kangor_och_Boots/Varmfodrad_halvhog_kanga/p/273098

Vi fick ta hjälp av personalen med att hitta rätt storlek till honom dock, för jag kunde verkligen inte avgöra vilka skor av de vi provade som passade bäst. Lukas själv påstod att alla satt jättebra, så honom kunde man ju inte lyssna på. :)

Därefter kunde vi äntligen åka hem igen. Kön till Expert såg oförändrad ut, och när vi gick förbi såg det till och med ut som att affären inte ens hade öppnat än. Men jag kan ha sett fel, förstås.

Nu när jag är hemma hela dagarna är det tänkt att vi ska slippa köpa bröd. Jag har ju tid att baka och det blir så mycket billigare att baka eget bröd mot för att köpa i affären hela tiden. Nå, vi har inte köpt något sedan jag slutade jobba heller, men mina första försök har inte varit helt lyckade. Okej, frallorna var det väl inget fel på, förutom att de tog slut på en gång och skulle jag baka dem skulle jag behöva baka varje dag och det orkar jag inte. Så jag skulle baka limpa istället. Det är egentligen inga större svårigheter, men mitt problem var att mina limpor sjönk ihop så fruktansvärt mycket när jag tog ut dem ur ugnen! De såg stora och fina ut i ugnen, men när de kom ut så pös de bara ihop och blev jätteplatta. Vilken besvikelse. :/ Så jag ringde farmor, brödexperten. Hon konstaterade direkt att då hade jag i för lite mjöl. Det var bara att ösa på med mjöl så skulle problemet lösa sig. Så jag gjorde ett nytt försök, men istället för att göra likadant, fast med mer mjöl, så ändrade jag en sak till. Dumt. Jag skulle försöka få plats med fyra limpor på samma plåt istället för bara två, så att de inte kunde växa på bredden, utan bara på höjden. Ha. Ha. Bra idé. Eller inte. De fick inte plats, såklart, och jag hade redan penslat dem med vatten så när jag skulle flytta över limporna så kletade allt ihop sig och det blev de mest konstigt formade limporna jag någonsin har sett. :/

Nåja, ätliga blev de i alla fall, så nästa försök ska jag helt enkelt försöka med mer mjöl och bara två limpor på varje plåt, så får vi se hur det går.

Nu måste jag göra mig i ordning och hämta barnen. Resten av allt jag hade tänkt skriva om får bli i ett nytt inlägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...