Dagarna bara försvinner iväg för mig. Jag är konstant trött eftersom det blir allt svårare att få sova på nätterna, vilket resulterar i att de dagar jag inte ska iväg någonstans går jag upp toksent och sen är dagen förstörd. Nå, nästan, i alla fall.

Jag har de senaste dagarna börjat få ont i ryggen också, på vänster sida. Så länge jag går och står är det lugnt, men när jag sätter mig ner så börjar det ila och värka. What's up with that?

Nå, jag måste få ett stopp på det här med att dagarna bara försvinner iväg utan att jag får något gjort. Jag har ju ett "städschema" som jag gjorde i ordning för evigheter sen (som vi inte har följt. Alls.) som det bara är att börja på. Då kommer man hålla ordning här hemma utan problem och utan att det tar någon större tid alls. Sen måste jag börja röja bland alla grejer också och få koll på vad som ska ner i källaren och vad som ska vara kvar här uppe. Vi har ju inte fått tag på någon större lägenhet, så då måste vi ju skapa plats på något sätt.

Vi får försöka komma iväg till IKEA nästa helg och fixa en byrå och lite annat smått och gott som behövs inför bebisen. Har jag bara allt jag behöver hemma så kan jag fixa resten själv, när Tommy jobbar, men jag kan inte trolla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...