Alltså, nu måste vi skärpa till oss här hemma. Det är helt sanslöst hur stökigt vi kan låta det bli innan vi tar itu och röjer upp. Samtidigt är det ju så lätt att hålla ordning, om vi bara tar oss de extra sekunderna att lägga sakerna på rätt plats på en gång. Men lik förbannat så samlas det post inne i datarummet och i köket. Viktiga lappar blandas med reklam. En kvarglömd kaffekopp står på databordet hur länge som helst och kläder som ska i tvättkorgen läggs på golvet eftersom man "ska bara...".

Det är ju så man kan bli galen! Och nej, jag försöker inte skylla på vare sig barnen eller sambon, för vi är lika dåliga på att hålla ordning allihop. Nåja, barnen kan väl knappast lastas för att de glömmer kvar leksakerna i vardagsrummet eller sprider ut sina teckningar över halva lägenheten, det är vi vuxna som har ansvaret för att se till att allt hamnar på sin rätta plats.

Nu och då gör jag upp listor och scheman för hur vi ska göra för att hålla ordning och det brukar funka i nån vecka eller två. Sen börjar man slarva igen och så helt plötsligt ser lägenheten ut som ett bombnedslag igen. Ju värre det ser ut, desto mer drar man sig för att ta itu med det. Men det roliga är ju att när vi väl GÖR det, ja, då fixar vi ju i ordning hela lägenheten på nån timme eller två och så ser det jättefint ut igen. Så varför är det så svårt att hålla ordningen sen då?

Enkelt svar; för att det är så förbannat tråkigt. Visst, man blir belönad på så sätt att vi håller det fint, men det är helt enkelt inte motivation nog.

Det blir väl till att göra ett nytt försök med listor, antar jag..

*suck*