Idag kröp Vanja för första gången på "riktigt". Istället för kommandosoldat-stylen så tog hon sig faktiskt upp på alla fyra (på golvet!) och kröp några steg! :D Duktig tjej!

Hon gör så stora framsteg hela tiden. Idag åt hon ris och kyckling till middag. Jag var osäker på om hon skulle kunna äta så stora bitar, men hon tuggade så fint och sköljde ner med vatten, så det var inga problem alls. :)

Det börjar gå bättre att lägga Vanja på nätterna också. Hon skriker fortfarande så fort man försöker lägga ner henne i sängen, men hon tystnar allt tidigare nu. Jag fick frågan från Jeanette, när vi pratade om sömn och jag talade om hur vi gjorde, hur jag klarade av det. Hon klarar inte av att höra sin dotter skrika alls, utan går in innan det ens har gått en minut, enligt henne själv. Tja, vad ska man säga? Det är klart att det skär i hjärtat, men det går bättre för varje gång och nu har skriken förändrats. Nu är det inte längre "jag är rädd, ta upp mig, rädda mig" utan mer "nu blir jag förbannad, ta upp mig, jag vill inte sova". Sådana skrik är ganska lätta att uthärda. Jag har sagt till henne när hon skriker så att "nu är du bara löjlig, gumman" och det kommer jag säga till henne också om hon skulle få för sig att ta till såna slags skrik om några år när vi är i någon affär och hon vill ha godis.

Även om jag inte kan tolka Vanjas skrik som andra påstår att de kan tolka sina barns skrik (jag är hungrig-skrik, jag är blöt i blöjan-skrik, jag är trött-skrik och så vidare) så hör jag ändå skillnad på när hon är rädd och när hon är arg.

Nå, framsteg sker i alla fall med nattningen. Jag önskar bara att vi kunde få bort skrikandet helt och hållet så Vanja kunde tycka att det var något positivt att gå och lägga sig. Men det kommer väl, antagligen.

När det gäller mat så har hon blivit så duktig generellt med att äta och dricka. Hon kan dricka själv ur flaskan nu och det med en hand också. Innan så hade hon svårt för att förstå att man var tvungen att tilta på flaskan för att det skulle komma något ur den, men nu har hon förstått konceptet och hon har inga problem med att själv ta flaskan och dricka när hon känner sig törstig. Om hon ska äta och får bitar som hon själv kan plocka med så är hon hur duktig som helst på att plocka upp maten och föra den till munnen själv. Jag bakade en mjuk pepparkaka igår som Vanja fick äta av och den var verkligen uppskattad. Den hade en perfekt konsistens för henne också. Den var fast, men ändå lätt att plocka isär och inga som helst problem att tugga sönder.

Självklart hamnar mer än hälften av maten hon äter själv på golvet, men det får man ju räkna med. Hon måste få tillfälle att öva och lära sig. Vad gör väl ett smutsigt golv i jämförelse med det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...