Då var semestern snart slut. Detta är Tommys sista vecka så från och med måndag så är det tillbaka till vardagen som gäller. Vi kom hem ifrån mina föräldrar i söndags kväll, men jag har inte haft tid/ork/lust att sitta här och uppdatera. Vi har faktiskt haft det ganska fullt upp.

I söndags kom vi som sagt hem. Inte så mycket tid eller ork då att sätta sig vid datorn och ha utförliga beskrivningar om hur semestern har varit.

I måndags åkte vi till Borås och hälsade på storebror. Det var mycket trevligt. Jag har aldrig varit hemma hos honom innan och nu när vi faktiskt bara bor 40 minuter ifrån varandra så kan man ju hälsa på varandra utan större besvär. Det enda besvärliga är väl att hitta en tid som passar. :) Storebror är en ganska så upptagen man.

Igår, tisdag, kom Tommys föräldrar på besök. Med sig hade de Tommys brorson, Wille, som för övrigt fyller tre på fredag. Vi gjorde ett besök i Nolhagaparken där det, återigen, var alldeles för varmt för att det skulle vara behagligt.

Så var det onsdag. Idag ska vi, antagligen, åka och storhandla eftersom vi inte har så väldigt mycket saker hemma att äta. Men det skulle faktiskt kunna vänta också, så vi får se vad vi orkar med. Ikväll ska i alla fall Tommy till Göteborg och titta på när Blåvitt spelar mot Murata eller vad de nu hette. Men eftersom de spelar så pass sent så följer inte jag och Vanja med. När de väl börjar spela så ska Vanja redan sova, så det vore dumt.

Hur har semestern varit då? Jo, den har varit bra. Vi har tagit det väldigt lugnt, hälsat på ganska många människor, men i ett lugnt tempo. Vi har överraskat många människor också. Vi har nämligen avslöjat att vi ska ha en liten bebis till.

Det var inte direkt planerat, vilket i och för sig är lite tråkigt, men den nya bebisen är ändå väldigt välkommen. I januari är det lilla pyret beräknat att titta ut. Om fyra veckor ska vi på ultraljud och det ska bli så spännande! Än så länge så känns det inte riktigt verkligt än, men det var likadant med Vanja, så jag oroar mig inte så värst mycket över det. Klart att man är lite orolig, förstås, det hör ju till, men det kommer nog gå bra. När vi väl har fått titta på ultraljudet så kommer det kännas mycket mer verkligt och man kommer känna sig lugnare till mods. Som det är nu så går man mest runt och tänker att man kanske inbillar sig alltihop.

Precis som förra gången.

I övrigt så har vi inte gjort så mycket på semestern. Eller ja, det har vi kanske ändå. Vi har ändå varit på Borås djurpark, vi har spelat minigolf, vi har besökt Tiveden (även om vi inte var inne i själva parken), vi har varit ute en kort sväng med båten hemma hos pappa, vi har grillat, vi har varit i Nolhagaparken flera gånger och vi har hälsat på folk. De enda jag inte har träffat är Åsa och Anna och det är ju lite trist, men Åsa var i Ronneby och Anna är i Nicaragua, så då är det ju lite svårt.

När vi var ute med båten så var tanken att vi skulle bada, men det mulnade på och blev jättekallt, så det var inte alls skönt i vattnet. Stackars Vanja frös så hon huttrade och hade inte alls roligt, så vi stannade inte ute länge.

Vädret har varit lite elakt den senaste veckan, faktiskt. Jag tror inte att vi har haft en enda dag utan regn. Inte så att det har regnat hela tiden, men det har regnat vid nån tid på dagen varje dag, så det har varit jättesvårt att planera in något på dagarna. Nu när vi har kommit hem däremot, då är det strålande solsken och så varmt att man inte ens VILL vara ute. Sånt väder skulle det ha varit när vi skulle bada...

Nåväl, inte så mycket att göra åt.

Jag tror att Vanja har haft det väldigt roligt i alla fall. Hemma hos pappa finns ju både hund och katt och de stackarna har fått springa medans vi var där. Inte en lugn stund fick de. Vanja har fått grepp om det där med att gå också, så nu går det inte att hindra henne från att gå. :D I söndags lärde hon sig dessutom att ställa sig upp utan hjälp. Duktig tjej! Så nu är det full rulle på henne. Det var bra hemma hos pappa, för han har så stor gräsmatta som hon kunde springa på. Vi får se hur det blir här. Springer gör hon i alla fall. Ibland går det fortare än vad hon klarar av och då druttar hon på ändan.

På tal om att ramla, förresten...

Stackars Vanja! Idag snubblade hon omkull i vardagsrummet och slog ansiktet i bordet! Lilla gumman! Oj, vad ont hon fick. :( Blödde gjorde hon också från munnen. Jag vet inte om hon slog i tänderna eller inte, men hon har ett jack i tandköttet i nedre delen av käken. Det är svårt att se efter, men jag tyckte att hennes tand längst till vänster i nederkäken såg annorlunda ut, men det kan lika gärna vara jag som inbillar mig eftersom jag blev så förskräckt när hon slog sig.

Usch, det är så hemskt när de gör sig illa, de små. Men samtidigt så får man påminna sig om att alla barn slår sig och man kan inte hindra dem från att ramla jämt. Det är fortfarande hemskt när det händer, men man behöver inte bli hysterisk för det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...