Märkligt nog. Jag har inte fått sova mer än någon timme eller två i sträck på väldigt länge nu och i natt var inget undantag. Trots detta så känner jag mig märkligt pigg idag. Tröttheten ligger på lur runt hörnet, men så länge den håller sig där går det bra. Idag har vi varit ute och lekt, jag och Vanja. Lukas gled med i bärselen, men engagerade sig inte särskilt mycket. Lika bra det, antar jag. Vi började med att Vanja fick gunga. "Komme killa magen?", ber hon. Självklart hjälper jag henne med det. Högt, högt, högt lyfter jag gungan innan jag släpper den. Wosh! åker den iväg och nog killar det i magen då. :) Men min plan med att gå ut var faktiskt inte bara att Vanja skulle få gunga, även om hon gärna får göra det också. Men vad jag hade tänkt mig var faktiskt att vi skulle bege oss ner till lekparken där jag träffade dagbarnmammorna en annan gång. Jag tänkte att de kanske var ute idag eftersom det är så fint väder.

Så vi började promenera åt det hållet, jag och Vanja hand i hand och Lukas snålåkandes i bärselen. Vi hann inte särskilt långt, dock. Redan när vi hade gått ut från valvet så ändrade jag mig. Jag hörde nämligen barnskratt åt andra hållet, så vi styrde kosan ditåt istället, och vad fann vi? Jo, där var de! Dagbarnmammorna som jag träffade en annan gång var ute med sina små får och vallade dem. Trevligt. Ännu trevligare var det att de kom ihåg oss. :) Synd bara att de hade med sig så många barn. Det var säkert tio stycken, om inte mer och blotta mängden barn gjorde Vanja blyg. Men det var trevligt ändå. Vanja tinade upp så småningom och följde efter några av barnen. Hon till och med plockade en maskros till en av småflickorna. :) Sött!

Jag frågade dagbarnmammorna när de brukar gå ut med barnen, för tyvärr kom vi ut ganska lagom till att de skulle gå hem igen och äta lunch, och jag fick reda på att de brukar gå ut kring halv tio på morgonen. De nämnde fyra ställen som de brukar gå till där jag kunde leta efter dem och de tillade att även om jag inte såg dem så borde jag kunna höra dem. =) Nå, halv tio ska väl inte vara någon omöjlighet för oss att komma ut till. Nog för att jag är seg på morgonen, men inte SÅ seg. Nuförtiden tvingas jag ju upp mellan sex och sju på morgonen, tyvärr, så halv tio har jag garanterat hunnit med frukost, blöjbyten, påklädning av barnen och allt annat som måste göras innan man kan gå ut.

Så vi får se. Det känns enklare att hitta dagbarnmammorna än att ta sig iväg till Öppna förskolan, faktiskt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...