Oj, oj, oj! Nu börjar det verkligen bli dags att hålla ögonen på Vanja, ännu mer än tidigare. Idag klättrade hon för första gången upp i soffan! Otroligt! Så liten och tar sig ändå upp i soffan. Men det är inte utan besvär, kan jag ju tillägga. Hon greppar tag i sitsen med händerna, tar upp ett ben, drar sig upp i soffan en bit med hjälp av händerna, får upp andra benet och sen är det bara att krypa upp den sista biten.

Jag blev helt chockad när jag såg henne i soffan första gången idag. Jag kunde inte förstå hur hon lyckades ta sig upp. Jag hjälpte henne ner (även om hon kan klättra ner så gör hon inte alltid rätt, och det är bäst att finnas till hands och ge en hjälpande hand när hon ska ta sig ner) och det dröjde inte länge innan hon upprepade bedriften framför mina ögon.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen...

Stora tjejen! Hon är så duktig!

Tiden verkligen rusar iväg nu när man har barn. Eller rättare sagt, man märker av den mycket mer. Det är ju stor skillnad från månad till månad när man tittar på en liten nyföding, men inte så stor skillnad för en tonåring i skolan, exempelvis.

Det känns som att det snart är dags att börja fundera på vad man ska ge Vanja i studentpresent om det fortsätter i den här takten.. =)

Nä, inte riktigt, men nästan.

Nå, apropå att hon är så duktig och kan så mycket... Det är märkligt, men varje gång man vill visa upp hennes färdigheter för andra, då är det som att hon helt plötsligt inte kan något alls. Förra söndagen, innan folket kom hit, så gick hon sexton steg. Gjorde hon om bedriften när folk var här? Nej, naturligtvis inte. Hon tog inte ens ett enda steg. Det var som att någon hade stängt av musklerna i hennes ben. De bara vek sig under henne så fort man försökte ställa henne upp. Märkligt. En annan sak; här hemma pratar hon jättemycket. Det är långa haranger ibland och det låter så otroligt sött och roligt. Men så fort vi är omkring folk.. då blir hon stum. Har man tur så kanske hon säger "mamma" eller "pappa" när någon annan lyssnar.

Ibland får jag för mig att folk tror att vi hittar på när vi säger att "jo, men hon kan det här och det här", eftersom hon inte visar att hon kan något av det så snart någon annan än vi tittar. Men det är väl så att hon blir lite blyg när vi har besök, kan jag tänka. Det blir väl bättre när hon blir äldre, annars får vi nog problem. =D

För övrigt så närmar sig semestern med stormsteg, även om det gärna fick gå liiite fortare. När semestern väl är här dock, då får tiden stuka foten eller nåt, för då vill jag att den ska gå så långsamt som möjligt. Vi har inte bestämt särskilt mycket än angående semestern, men vi ska i alla fall åka nån vecka till mina föräldrar och vid nåt tillfälle ska vi till Borås djurpark. :)

Apropå ingenting, som avslutning..

För den som inte känner till ståuppkomikern Eddie Izzard så rekommenderar jag verkligen honom. Han är otroligt rolig! :D