Hurra! Nu har det börjat! I lördags släppte det, antagligen tack vare Yennys son (som är så duktig och har kunnat gå i fyra månader redan! Duktig kille!) Jag tror att Vanja fick sig en tankeställare när hon såg att Olof minsann kunde gå, och fort gick det!, och att han tog sig fram till leksakerna mycket fortare än vad hon gjorde. Så medans vi var hos Åsa så började Vanja släppa taget lite grann, tog några steg här och några steg där. När vi gjorde oss i ordning för att åka därifrån så gick hon jättelångt!

Efter att vi hade varit hos Åsa åkte vi hem till min mamma. Där visade Vanja återigen upp sina nyvunna kunskaper. Som hon gick! Hon inte bara gick, hon lärde sig att vända också och busade till och med. Hon låtsades gå till någon och sen vände hon och gick åt ett annat håll och skrattade!

Men naturligtvis så kommer det att ske olyckor nu när hon börjat gå och den första skedde redan hemma hos mamma. Vanja föll framåt, som hon har gjort tidigare, men den här gången hann hon inte ta emot med händerna, eller också dök reflexen helt enkelt aldrig upp, så hon slog i ansiktet och tänderna bet in i underläppen och hon började blöda. :( Stackars liten. Men det gick fort över, redan innan läppen hade slutat blöda.

Nu övar hon på att gå här hemma massvis, men hon har fortfarande inte lyckats lista ut hur man gör för att resa sig upp själv. Hon brukar gå fram till antingen mig eller Tommy och dra sig upp via byxbenen, eller också gå fram till nån möbel och dra sig upp där. Sen kan hon gå!

Fortfarande går hon dock mycket på knäna, men när balansen kommer, då kommer hon nog överge den gångstilen. :)