Blä. Idag har det varit en riktigt tung dag. För det första så hälsade brorsan på igår kväll och det var jättetrevligt. Såklart. Men på grund av det så blev det seeeeen sänggång. Naturligtvis stökade Lukas halva natten, ungefär från halv tre till.. ja, typ åtta. Halv sju tvingades jag gå upp eftersom både Lukas och Vanja var vakna och vägrade somna om. Medans jag och Vanja åt frukost så somnade Lukas. Naturligtvis. Sen sov han i flera timmar. Ibland vaknade han till, åt lite och somnade om igen. Halv tolv lade jag Vanja för att sova middag. Fem minuter senare vaknade Lukas. Kvart i två somnade Lukas. Tio i två vaknade Vanja. Tack för den. Jag hade tänkt försöka sova lite medans Vanja sov middag, men det blev det ju ingenting med.

Vid halv tre-tiden så vaknade Lukas igen. Jag håller på med middagen och kan av förklarliga skäl inte bara springa ifrån och bära runt på Lukas. Stress. Jobbiga skrik. Huvudvärk. Trötthet. När Tommy kommer hem kvart i fyra så har Lukas inte slutat stöka. Tommy får ta Lukas (som naturligtvis blir kolugn så snart Tommy ska ta över) och jag kan skala potatisen.

Middagen blir heller ingen lugn stund då Lukas skriker efter uppmärksamhet. Så snart jag hade ätit klart fick jag rusa in med honom i sovrummet och amma och hoppas på att det var det som felades. Han äter en stund och somnar sen. "Äntligen", tänker jag, men det blev såklart kortlivat. Hur länge kan han ha sovit? Tio minuter? En kvart? Nå, nåt åt det hållet. Sen är det samma sak igen, men nu är ju Tommy hemma och får bära omkring på Lukas en stund. Men ingenting vi gör hjälper, han bara skriker ändå. Till och från känns det som att huvudet ska sprängas och vi blir båda två irriterade och snäsiga här hemma. Till slut får jag nog och klär på Lukas. Jag tar på mig bärselen och går ut och går med honom. Jag var nog ute en halvtimme eller nåt. Under hela tiden är Lukas lugn som en filbunke. Han rapar 3-4 gånger och fiser ett oräknat antal, men är hela tiden nöjd och glad. Jag tänkte vara ute tills han somnade, men så blev det inte.

När jag kom hem så bytte jag först blöja på honom och försökte sedan lägga ner honom i barnvagnen. Vad händer?

....jo, gallskrik. Från filbunkslugn till etterskrik. Makalöst.

Nå, jag fick ta upp honom igen och sitta med honom i knät en stund. Helt plötsligt satt han och nickade till i min famn. Han är trött! Han somnar nästan! Fort som attan (så att säga.. jag tog det väldigt lugnt och försiktigt för att inte väcka honom, men ni förstår nog vad jag menar) så lade jag honom i barnvagnen och lade filten över honom. Inte ett pip. Så nu sover han. Gud, så skönt. Jag skickade iväg Tommy till ICA för att köpa godis till mig. Snäll som han är så gjorde han det för min skull. Ärligt talat så tycker jag att jag förtjänar det efter en sån här dag. Puh.

Jag ser förresten på hur jag bildar meningar att jag är ganska slut i huvudet. Not good. Men vad fan..